Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

4 Moseboken 30:1–16

30  Sedan talade Mose till överhuvudena+ för Israels söners stammar och sade: ”Detta är vad Jehova har befallt:  Om en man avlägger ett löfte+ till Jehova eller svär en ed+ som förpliktar hans själ till avhållsamhet,+ skall han inte bryta sitt ord.+ Han skall göra i enlighet med allt som har gått ut ur hans mun.+  Och om en kvinna medan hon är ung* och bor i sin fars hus avlägger ett löfte till Jehova+ eller förpliktar sig till avhållsamhet,  och hennes far får höra om hennes löfte eller om den avhållsamhet som hon har förpliktat sin själ till, men hennes far inte säger något till henne,* då skall alla hennes löften gälla, och varje förpliktelse till avhållsamhet+ som hon har bundit vid sin själ skall gälla.  Men om hennes far förbjuder henne det den dag han får höra om det, är alla hennes löften och de förpliktelser till avhållsamhet som hon har bundit vid sin själ ogiltiga, och Jehova kommer att förlåta henne, eftersom hennes far har förbjudit henne det.+  Men om hon kommer att tillhöra en man och hennes löfte vilar på henne+ eller hennes läppars obetänksamma löftesord som hon har bundit vid sin själ,  och hennes man får höra om det och inte säger något till henne den dag han får höra om det,* då skall hennes löften gälla, och de förpliktelser till avhållsamhet som hon har bundit vid sin själ skall gälla.+  Men om hennes man den dag han får höra om det förbjuder henne det,+ då har han upphävt det löfte som vilade på henne eller hennes läppars obetänksamma löftesord som hon bundit vid sin själ, och Jehova kommer att förlåta henne.+  När det är fråga om en änkas eller en frånskild kvinnas löfte, skall allt som hon har förpliktat sin själ till vara gällande för henne. 10  Men om det är i sin mans hus som hon avlägger ett löfte eller med ed förpliktar sin själ till avhållsamhet,+ 11  och hennes man får höra om det och inte säger något till henne, har han inte förbjudit henne det,* och alla hennes löften skall gälla, och varje förpliktelse till avhållsamhet som hon har bundit vid sin själ skall gälla. 12  Men om hennes man tydligt upphäver dem den dag han får höra om det, då är allt som hennes läppar har talat ogiltigt, både hennes löften och hennes själs förpliktelser till avhållsamhet.+ Hennes man har upphävt dem, och Jehova kommer att förlåta henne.+ 13  Varje löfte och varje ed som förpliktar en kvinna att späka själen+ kan hennes man antingen stadfästa eller upphäva. 14  Men om hennes man dag efter dag inte alls säger något till henne, då har han stadfäst alla hennes löften eller alla de förpliktelser till avhållsamhet som vilar på henne.+ Han har stadfäst dem, eftersom han inte sade något till henne den dag han fick höra om dem. 15  Men om han tydligt upphäver dem först någon tid efter det att han har fått höra om dem, då bär han på hennes* missgärning.+ 16  Dessa är de förordningar som Jehova gav Mose befallning om angående förhållandet mellan en man och hans hustru,+ mellan en far och hans dotter medan hon är ung och bor i sin fars hus.”+

Fotnoter

El.: ”medan hon ännu inte är trolovad”.
El.: ”men hennes far förhåller sig tyst gentemot henne”.
”och inte säger något till henne den dag han får höra om det”, i överensstämmelse med LXX; M har ledet ”den dag han får höra om det” framför uttrycket ”och inte säger något”.
”har han inte förbjudit henne det”, M; LXX: ”och har inte förbjudit henne det, [då skall]”.
”hennes”, M; SamLXX: ”sin”, mask.