Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

4 Moseboken 27:1–23

27  Nu trädde Sẹlofhads+ döttrar fram. Sẹlofhad var son till Hefer, son till Gịlead, son till Makir, son till Manasse,+ av Manasses, Josefs sons, släkter. Och detta var namnen på hans döttrar: Mahla, Noah och Hogla och Milka och Tirsa.+  Och de ställde sig inför Mose och prästen+ Eleạsar och inför hövdingarna och hela menigheten vid ingången till mötestältet och sade:  ”Vår far dog i vildmarken,+ men han var inte med i den menighet som gaddade sig samman mot Jehova, Koras menighet,+ utan han dog för sin egen synd,+ och han hade inga söner.  Måste vår fars namn tas bort från hans släkt, därför att han inte hade någon son?+ Ge oss en besittning bland vår fars bröder.”+  Då lade Mose fram deras sak inför Jehova.+  Och Jehova sade till Mose:  ”Sẹlofhads döttrar har rätt i det de säger. Du skall ovillkorligen ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder, och du skall låta deras fars arvedel tillfalla dem.+  Och du skall säga till Israels söner: ’Om en man dör utan att ha någon son, skall ni låta hans arvedel tillfalla hans dotter.  Och om han inte har någon dotter, skall ni ge hans arvedel åt hans bröder. 10  Och om han inte har några bröder, skall ni ge hans arvedel åt hans fars bröder. 11  Och om hans far inte har några bröder, skall ni ge hans arvedel åt den släkting+ som är närmast honom i hans släkt, och han skall ta den i besittning. Och detta skall för Israels söner tjäna som en lagstadgad bestämmelse, så som Jehova har befallt Mose.’” 12  Därefter sade Jehova till Mose: ”Gå upp här på Ạbarimberget*+ och se det land som jag skall ge Israels söner.+ 13  När du har sett det skall också du samlas till ditt folk,+ liksom din bror Aron samlades till sitt folk,+ 14  eftersom ni handlade upproriskt mot min befallning i Zins vildmark, då menigheten trätte med mig+ och ni inte höll mig helig*+ inför deras ögon vid vattnet. Detta är Merịbas vatten+ vid Kades+ i Zins vildmark.”+ 15  Då talade Mose till Jehova och sade: 16  ”Må Jehova, som är Gud över allt kötts andar,*+ sätta en man över menigheten,+ 17  en som kan gå i spetsen för dem när de drar ut och när de drar in och som kan föra dem ut och föra dem in,+ så att Jehovas menighet inte blir som får utan herde.”+ 18  Då sade Jehova till Mose: ”Ta Josua, Nuns son, en man i vilken ande+ är,* och lägg din hand på honom,+ 19  och ställ honom inför prästen Eleạsar och hela menigheten och ge honom uppdraget inför deras ögon.+ 20  Och du skall lägga något av din värdighet på honom,+ så att Israels söners hela menighet lyder* honom.+ 21  Och han skall stå inför prästen Eleạsar, som för hans räkning skall fråga+ genom urịms dom+ inför Jehova. På hans befallning skall de dra ut, och på hans befallning skall de dra in, han och alla Israels söner med honom, ja, hela menigheten.” 22  Och Mose gjorde så som Jehova hade befallt honom. Han tog Josua och ställde honom inför prästen Eleạsar+ och hela menigheten 23  och lade sina händer på honom och gav honom uppdraget,+ så som Jehova hade sagt genom Mose.+

Fotnoter

El.: ”på detta berg i gränslandet”.
”och ni inte höll mig helig”. Ordagr.: ”i fråga om att helga mig”, M. LXX: ”[då menigheten motsatte sig] att helga mig; ni helgade mig inte”; Vg: ”och ni inte ville helga mig”.
El.: ”över anden i allt (slags) kött”.
El.: ”en man med ande”.
El.: ”lyssnar till”.