Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

4 Moseboken 22:1–41

22  Israels söner bröt sedan upp och slog läger på Moabs ökenslätter+ på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.  Och Balak,+ Sippors son, såg allt vad Israel hade gjort med amoréerna.  Och Moab blev mycket förskräckt för folket, eftersom det var så talrikt, och Moab kände en kväljande skräck för Israels söner.+  Och Moab sade till Midjans äldste:+ ”Nu kommer den här församlingen* att slicka i sig allt omkring oss, liksom tjuren slickar i sig det gröna på marken.” Och Balak,+ Sippors son, var Moabs kung vid den tiden.  Han sände nu budbärare till Bịleam,+ Beors son, i Petor,+ som ligger vid Floden*+ i hans folks söners land, för att kalla honom till sig, och han lät säga: ”Se! Ett folk har dragit ut ur Egypten. Se! De har täckt jorden så långt ögat når,*+ och de har slagit sig ner precis framför mig.  Kom nu, det ber jag dig, och förbanna+ detta folk åt mig, ty de är mäktigare än jag. Kanske kan jag slå dem och driva ut dem ur landet. Ty jag vet att den som du välsignar är välsignad och den som du förbannar är förbannad.”+  Så gav sig Moabs äldste och Midjans äldste i väg och tog med sig spådomslön,+ och de kom till Bịleam+ och framförde till honom vad Balak hade sagt.  Då sade han till dem: ”Stanna här i natt, så skall jag komma tillbaka och ge er besked enligt vad Jehova säger till mig.”+ Då stannade Moabs furstar kvar hos Bịleam.  Sedan kom Gud till Bịleam och sade:+ ”Vilka är dessa män som är hos dig?” 10  Då sade Bịleam till den sanne Guden: ”Balak,+ Sippors son, Moabs kung, har sänt bud till mig och sagt:* 11  ’Se, det folk som har kommit ut ur Egypten täcker jorden så långt ögat når.+ Kom nu, uttala en förbannelse över dem åt mig.+ Kanske kan jag strida mot dem och driva ut dem.’” 12  Men Gud sade till Bịleam: ”Du skall inte följa med dem. Du skall inte förbanna folket,+ ty det är välsignat.”+ 13  Och Bịleam steg upp på morgonen och sade till Balaks furstar: ”Gå till ert land, för Jehova har vägrat att låta mig följa med er.” 14  Då bröt Moabs furstar upp och kom till Balak och sade: ”Bịleam vägrade att följa med oss.”+ 15  Men Balak sände åter i väg furstar, fler och mer ansedda än de förra. 16  Och de kom till Bịleam och sade till honom: ”Detta är vad Balak, Sippors son, har sagt: ’Jag ber dig, låt dig inte hindras från att komma till mig. 17  Ty jag kommer helt visst att visa dig stor ära,+ och allt vad du säger till mig skall jag göra.+ Så kom nu, det ber jag dig. Uttala en förbannelse över detta folk åt mig.’” 18  Men Bịleam svarade och sade till Balaks tjänare: ”Även om Balak ger mig sitt hus fullt med silver och guld, kan jag inte överträda Jehovas, min Guds, befallning och göra något, vare sig litet eller stort.+ 19  Men stanna nu också ni kvar här i natt, det ber jag er, så att jag kan få veta vad Jehova mer har att säga mig.”+ 20  Sedan kom Gud* till Bịleam om natten och sade till honom: ”Om det är för att kalla på dig som männen har kommit, så bryt upp, följ med dem. Men du får endast tala det ord som jag säger till dig.”+ 21  Och Bịleam steg upp på morgonen, sadlade sin åsninna och följde med Moabs furstar.+ 22  Men Guds* vrede flammade upp därför att han gick i väg, och Jehovas ängel ställde sig i vägen för honom.*+ Och han kom ridande på sin åsninna, och två av hans tjänare* var med honom. 23  När åsninnan såg Jehovas ängel stå på vägen med draget svärd i handen,+ vek hon av från vägen och gick ut på åkern, men Bịleam började slå åsninnan för att få henne upp på vägen igen. 24  Jehovas ängel ställde sig då på den smala vägen mellan vingårdarna, med en stenmur på ena sidan och en stenmur på andra sidan. 25  Åsninnan såg Jehovas ängel och tryckte sig mot muren, så att Bịleams fot trycktes mot muren, och han slog henne igen. 26  Jehovas ängel gick nu åter vidare och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon plats att vika av, vare sig åt höger eller vänster. 27  När åsninnan nu fick se Jehovas ängel, lade hon sig ner under Bịleam. Då flammade Bịleams vrede upp,+ och han slog åsninnan med sin stav. 28  Till slut öppnade Jehova åsninnans mun,+ och hon sade till Bịleam: ”Vad har jag gjort dig, eftersom du nu har slagit mig tre gånger?”+ 29  Då sade Bịleam till åsninnan: ”Du har ju handlat hänsynslöst mot mig. Om jag hade haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dräpt dig!”+ 30  Då sade åsninnan till Bịleam: ”Är jag inte din åsninna, som du har ridit på hela ditt liv ända till denna dag? Har jag någonsin haft för vana att göra så här mot dig?”+ Då sade han: ”Nej!” 31  Och Jehova öppnade Bịleams ögon,+ så att han såg Jehovas ängel stå på vägen med draget svärd i handen. Då bugade han sig djupt och kastade sig ner på sitt ansikte. 32  Sedan sade Jehovas ängel till honom: ”Varför har du slagit din åsninna tre gånger nu? Se! Jag har ställt mig i vägen för dig,* eftersom du har gjort tvärtemot min vilja.*+ 33  Och åsninnan såg mig och försökte vika undan för mig dessa tre gånger.+ Anta att hon inte hade* vikit undan för mig! Då skulle jag ju vid det här laget ha dräpt dig+ men låtit henne leva.” 34  Då sade Bịleam till Jehovas ängel: ”Jag har syndat,+ jag visste ju inte att det var du som hade ställt dig på vägen för att möta mig. Men om det är ont i dina ögon, låt mig då vända tillbaka.” 35  Men Jehovas ängel sade till Bịleam: ”Följ med männen,+ men inget annat än det ord jag säger till dig får du tala.”+ Och Bịleam drog vidare tillsammans med Balaks furstar. 36  När Balak hörde att Bịleam hade kommit, gick han genast ut för att möta honom vid Moabs stad, som ligger vid randen av Arnon, som är i utkanten av området.+ 37  Och Balak sade till Bịleam: ”Har jag inte uttryckligen sänt bud till dig och kallat på dig? Varför kom du inte till mig? Skulle jag verkligen inte kunna visa dig ära?”+ 38  Då sade Bịleam till Balak: ”Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag över huvud taget säga något?+ Det ord Gud lägger i min mun, det kommer jag att tala.”+ 39  Så följde Bịleam med Balak, och de kom till Kirjat-Husot. 40  Och Balak offrade nötkreatur och får+ och sände något till Bịleam och de furstar som var hos honom. 41  Och nästa morgon tog Balak med sig Bịleam och förde honom upp till Bamot-Baal,*+ så att han kunde se* folket i dess helhet därifrån.+

Fotnoter

”den här församlingen”, SamLXXSyVg; M: ”församlingen”.
”Floden”, sannolikt Eufrat.
Ordagr.: ”har täckt jordens öga”.
”och sagt”, LXXSyVg.
”Gud”, MLXXSyVg; Sam: ”Guds ängel”.
”Guds”, MLXXSyVg; Sam och en hebr. hs: ”Jehovas”.
Ordagr.: ”på vägen som en motståndare [hebr.: lesatạn] till honom”.
El.: ”unga män”, ”pojkar”.
Ordagr.: ”Jag, jag har gått ut som en motståndare [hebr.: lesatạn]”.
Ordagr.: ”eftersom vägen är brådstupande (besinningslös) mot mig”, M; LXX: ”eftersom din väg inte är behagfull (tilltalande, fin, vacker) inför mig”; Vg: ”eftersom din väg är fördärvad och emot mig”.
”Och om hon inte hade”, LXX; Vg: ”Och om åsninnan inte hade”; M: ”Kanske hade hon”.
”Bamot-Baal” betyder ”Baals (offer)höjder”. De kanaaneiska baalsgudarna hade i regel namn som förband dem med särskilda platser. Dessa namn överfördes senare på själva platsen, t.ex. Baal-Hermon, Baal-Hasor, Baal-Sefon.
El.: ”och han såg sedan”.