Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

4 Moseboken 16:1–50

16  Och Kora,+ son till Jishar,+ son till Kehat,+ son till Levi,+ reste sig* tillsammans med Datan+ och Ạbiram,+ Ẹliabs+ söner, och On, Peleths son, av Rubens+ söner.  Och de trädde fram inför Mose, de och 250 män av Israels söner, hövdingar i menigheten, sådana som kallades in till rådsmöten, ansedda män.*  De samlade sig mot+ Mose och Aron och sade till dem: ”Nu får det vara nog för er del, ty hela menigheten är helig,+ allesammans, och Jehova är mitt ibland dem.+ Varför upphöjer ni er då över Jehovas församling?”+  När Mose hörde detta föll han genast ner på sitt ansikte.  Sedan talade han till Kora och hela hans menighet och sade: ”I morgon bitti skall Jehova ge till känna vem som tillhör honom+ och vem som är helig+ och vem som skall närma sig honom,+ och den han utväljer+ får närma sig honom.  Gör så här: Ta er fyrfat,+ du Kora och hela din menighet,+  och lägg eld i dem och lägg rökelse på dem inför Jehova i morgon. Den man som Jehova då utväljer,+ han är den helige. Nu får det vara nog för er del, ni Levis söner!”+  Och Mose sade vidare till Kora: ”Hör på, det ber jag er, ni Levis söner!  Räcker det inte att Israels Gud har avskilt+ er från Israels menighet för att låta er träda fram inför honom och utföra tjänsten vid Jehovas tältboning och stå inför menigheten för att betjäna den+ 10  och att han låter dig och alla dina bröder, Levis söner, tillsammans med dig närma sig honom? Försöker ni nu också uppnå prästämbetet?+ 11  Det är därför du och hela din menighet som har gaddat er samman är emot Jehova.+ Men Aron, vad är han, eftersom ni knotar mot honom?”+ 12  Sedan sände Mose bud för att kalla till sig Datan och Ạbiram,+ Ẹliabs söner, men de sade: ”Vi kommer inte upp!+ 13  Räcker det inte med att du har fört oss upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i vildmarken?+ Försöker du nu också till och med spela furste över oss?+ 14  Du har ju inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung,+ så att du kunde ge oss åkrar och vingårdar till arvedel. Vill du sticka ut ögonen på de här männen? Nej, vi kommer inte upp!” 15  Då blev Mose mycket vred och sade till Jehova: ”Se inte till deras sädesoffer.+ Inte en enda åsnehingst har jag tagit ifrån dem, och jag har inte gjort en enda av dem något ont.”+ 16  Sedan sade Mose till Kora:+ ”Du och hela din menighet skall i morgon infinna er inför Jehova,+ du själv och de och Aron. 17  Och var och en av er skall ta sitt fyrfat, och ni skall lägga rökelse på dem och bära fram var och en sitt fyrfat inför Jehova, 250 fyrfat, och du och Aron skall ta var sitt fyrfat.” 18  Så tog de var och en sitt fyrfat och lade eld på dem och lade rökelse på dem och ställde sig vid ingången till mötestältet tillsammans med Mose och Aron. 19  När Kora hade samlat hela menigheten*+ mot dem vid ingången till mötestältet, visade sig Jehovas härlighet för hela menigheten.+ 20  Jehova talade nu till Mose och Aron och sade: 21  ”Skilj+ er från denna menighet, så att jag kan utrota+ dem i ett ögonblick.” 22  Då föll de ner på sina ansikten och sade: ”Gud,* du Gud över* allt kötts andar,*+ känner du harm mot hela menigheten därför att en enda man syndar?”+ 23  Men Jehova talade till Mose och sade: 24  ”Tala till menigheten och säg: ’Dra er bort från platsen kring Koras, Datans och Ạbirams boningar!’”*+ 25  Då steg Mose upp och gick till Datan och Ạbiram, och Israels äldste+ följde med honom. 26  Sedan talade han till menigheten och sade: ”Jag ber er, vik bort från dessa ondskefulla mäns tält! Rör inte vid något som tillhör dem,+ så att ni rycks bort genom all deras synd.” 27  Genast drog de sig bort från Koras, Datans och Ạbirams boning, bort från varje sida. Och Datan och Ạbiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält,+ tillsammans med sina hustrur och sina söner och sina små barn. 28  Då sade Mose: ”Av detta skall ni veta att det är Jehova som har sänt mig att göra alla dessa gärningar+ och att det inte kommer från mitt eget hjärta:+ 29  Om dessa dör som alla människor* dör och om de straffas som alla människor straffas,+ då är det inte Jehova som har sänt mig.+ 30  Men om det är något nytt som Jehova skapar,+ om jorden öppnar sitt gap och uppslukar dem+ med allt som tillhör dem och de far levande ner i Sheọl,*+ då vet ni att de här männen har handlat respektlöst mot Jehova.”+ 31  Och så snart han hade sagt allt detta rämnade marken under dem.+ 32  Och jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem och deras hushåll och alla människor som hörde till Kora och alla deras ägodelar.*+ 33  De och alla som hörde till dem for då levande ner i Sheọl, och jorden täckte över dem,+ så att de utplånades ur församlingens mitt.+ 34  Och alla israeliter som var runt omkring dem flydde vid deras skrik,* för de sade: ”Vi är rädda att jorden uppslukar oss!”+ 35  Och eld gick ut från Jehova+ och förtärde de 250 männen som offrade rökelsen.*+ 36  Jehova talade nu till Mose och sade: 37  ”Säg till Eleạsar, prästen Arons son, att han skall ta ut fyrfaten+ ur branden: ’Och sprid ut elden långt härifrån, ty de är heliga, 38  ja, de fyrfat som tillhörde dessa som syndade mot sina egna själar.+ Och de skall hamras ut till tunna metallplåtar som skall täcka altaret,+ ty de bar fram dem inför Jehova, så att de blev heliga. De skall tjäna som ett tecken för Israels söner.’”+ 39  Då tog prästen Eleạsar kopparfyrfaten+ som hade burits fram av dem som blivit uppbrända, och de hamrades ut för att täcka altaret, 40  till en påminnelse för Israels söner om att ingen främmande,+ ingen som inte är av Arons avkomma, får närma sig för att bränna rökelse inför Jehova+ och bli lik Kora och hans menighet+ – alldeles som Jehova hade sagt till honom genom Mose. 41  Men redan dagen därpå knotade Israels söners hela menighet mot Mose och Aron+ och sade: ”Det är ni som har dödat Jehovas folk.” 42  Och när menigheten hade slutit sig samman mot Mose och Aron vände de sig mot mötestältet; och se, molnet täckte det, och Jehovas härlighet visade sig.+ 43  Och Mose och Aron gick fram inför mötestältet.+ 44  Och Jehova talade till Mose* och sade: 45  ”Gå bort från denna menighet, så att jag kan utrota dem i ett ögonblick.”+ Då föll de ner på sina ansikten.+ 46  Och Mose sade till Aron: ”Ta fyrfatet och lägg eld från altaret på det+ och lägg på rökelse och skynda dig och gå till menigheten och bringa försoning för dem,+ ty harm har gått ut från Jehovas ansikte.+ Plågan har börjat!” 47  Genast tog Aron det, så som Mose hade sagt, och sprang in mitt i församlingen; och se, plågan hade börjat bland folket. Så lade han på rökelsen och bringade försoning för folket. 48  Och han blev stående mellan de döda och de levande.+ Så småningom hejdades hemsökelsen.+ 49  Och de som hade dött på grund av hemsökelsen utgjorde 14 700, förutom de som hade dött för Koras skull. 50  När Aron till sist kom tillbaka till Mose vid ingången till mötestältet hade hemsökelsen hejdats.

Fotnoter

”reste sig” el. ”församlade sig” är föreslagna läsarter. Ordagr.: ”tog”, M; LXX: ”talade”.
El.: ”namnkunniga (ryktbara) män”. Ordagr.: ”män av namn”.
”menigheten”, MSamSy; LXX: ”sin menighet”.
”Gud”. Hebr.: ’El; grek.: Theọs.
”du Gud över”. Hebr.: ’Elohẹ̄, plur. konstruktusform; grek.: theọs; lat.: Dẹus.
El.: ”över anden i allt (slags) kött”.
”boningar”, Vg; MSamSy: ”boning”.
El.: ”alla jordemänniskorna”, ”hela mänskligheten”. Hebr.: kol-ha’adhạm, sing., men använt i kollektiv betydelse.
”i (till) Sheol”. Hebr.: she’ọlah; grek.: eis haidou; lat.: in infẹrnum.
Ordagr.: ”allt lösöret”, ”alla ägodelarna”. SyVgc: ”allt deras lösöre”, ”all deras egendom”; LXX: ”deras boskap”.
Ordagr.: ”deras röst”.
I MLXX slutar kap. 16 här.
”Mose”, MSamVg; LXXSy: ”Mose och Aron”.