Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

4 Moseboken 14:1–45

14  Då höjde hela menigheten upp sin röst, och folket grät+ högljutt hela den natten.  Och alla Israels söner började knota mot Mose och Aron,+ och hela menigheten sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö i denna vildmark!  Och varför leder Jehova oss till detta land? Vi kommer att falla för svärd,+ och våra hustrur och våra små barn kommer att utlämnas till plundring.+ Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?”+  Och de sade till varandra: ”Låt oss utse en anförare och vända tillbaka till Egypten!”+  Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten+ inför hela församlingen av Israels söners menighet.  Och Josua, Nuns son,+ och Kaleb, Jefụnnes son,+ som var bland dem som hade utspejat landet, rev sönder sina kläder+  och sade till Israels söners hela menighet: ”Det land som vi har vandrat igenom och utspejat är ett mycket, mycket gott land.+  Om Jehova har funnit behag i oss,+ kommer han att föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung.+  Gör bara inte uppror mot Jehova,+ och frukta inte för folket i landet,+ för de är som bröd för oss. Deras skydd har vikit bort från dem,+ och Jehova är med oss.+ Frukta inte för dem.”+ 10  Men hela menigheten sade att de skulle stenas.+ Då visade sig Jehovas härlighet över mötestältet för alla Israels söner.+ 11  Och Jehova sade till Mose: ”Hur länge+ skall detta folk handla respektlöst mot mig,+ och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken som jag har gjort bland dem?+ 12  Låt mig slå dem med pest och driva bort dem, och låt mig göra dig till en nation, större och mäktigare än de.”+ 13  Men Mose sade till Jehova: ”Då kommer egyptierna att få höra det. Du har ju med din kraft fört upp detta folk från dem.+ 14  Och de kommer att berätta det för invånarna här i landet. De har ju hört att du, Jehova, är mitt ibland detta folk,+ som du har visat dig för, ansikte mot ansikte.*+ De har hört att du är Jehova, att ditt moln står över dem och att du går framför dem i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten.+ 15  Om du dödar detta folk som om det vore en enda man,+ skulle nationerna som har hört om ditt rykte säga: 16  ’Därför att Jehova inte förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat dem, slaktade han dem i vildmarken.’+ 17  Jag ber dig, låt nu din kraft* visa sig stor,+ Jehova,* så som du har sagt: 18  ’Jehova, sen till vrede+ och rik på kärleksfull omtanke,*+ som förlåter missgärning och överträdelse,+ men på inga villkor fritar från straff,+ utan låter straff för fäders missgärning komma över söner, över den tredje generationen och över den fjärde generationen.’+ 19  Jag ber dig, förlåt detta folks missgärning enligt din stora kärleksfulla omtanke, så som du har förlåtit detta folk alltifrån Egypten intill nu.”+ 20  Då sade Jehova: ”Jag förlåter dem enligt ditt ord.+ 21  Men så sant jag lever, och så sant hela jorden skall bli uppfylld av Jehovas härlighet:+ 22  Ingen* av de män som har sett min härlighet+ och mina tecken+ som jag har gjort i Egypten och i vildmarken men ändå har fortsatt att sätta mig på prov+ dessa tio gånger och inte har lyssnat till min röst,+ 23  ingen av dem skall någonsin få se det land som jag med ed har lovat deras fäder, nej, ingen av dem som har handlat respektlöst mot mig skall få se det.+ 24  Men min tjänare Kaleb+ – eftersom en annan ande har visat sig vara i honom och han har fortsatt att helt och fullt följa mig,+ skall jag föra honom in i det land han gick in i, och hans avkomma skall ta det i besittning.+ 25  Eftersom amalekiterna och kanaanéerna+ bor på lågslätten, skall ni i morgon vända om och bryta upp och dra bort till vildmarken på vägen mot Röda havet.”+ 26  Och Jehova fortsatte att tala till Mose och Aron, och han sade: 27  ”Hur länge skall denna onda menighet knota mot mig?+ Jag har hört hur Israels söner har knotat mot mig.+ 28  Säg till dem: ’”Så sant jag lever”, lyder Jehovas uttalande, ”jag skall göra med er så som ni har talat för mina öron!+ 29  I denna vildmark skall era lik falla,+ ja, alla ni som blev mönstrade, hela antalet av er, från tjugo års ålder och uppåt, ni som har knotat mot mig.+ 30  Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand+ lovade er att få bo i,* ingen utom Kaleb, Jefụnnes son, och Josua, Nuns son.+ 31  Och era små barn, som ni sade skulle utlämnas till plundring,+ dem skall jag också föra in, och de skall lära känna det land som ni har förkastat.+ 32  Men era lik skall falla i denna vildmark.+ 33  Och era söner skall vara herdar* i vildmarken+ i fyrtio år, och de skall få svara för era otuktshandlingar,*+ till dess era lik förgås i vildmarken.+ 34  Efter antalet dagar som ni utspejade landet, fyrtio dagar,+ en dag för ett år, en dag för ett år,+ skall ni få svara för era missgärningar i fyrtio år,+ eftersom ni måste lära känna vad det innebär att jag är fjärmad från er.+ 35  Jag, Jehova, har talat. Ja, så skall jag göra med hela denna onda menighet+ som har gaddat sig samman mot mig: I denna vildmark skall de få sitt slut, och där skall de dö.+ 36  Och de män som Mose sände för att utspeja landet och som, när de kom tillbaka, fick hela menigheten att knota mot honom* genom att avge en dålig rapport om landet,+ 37  ja, de män som avgav den dåliga rapporten om landet skall dö genom hemsökelsen inför Jehova.+ 38  Men av de män som gick för att utspeja landet skall Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefụnnes son, förbli vid liv.”’”+ 39  När Mose talade dessa ord till alla Israels söner började folket sörja mycket.+ 40  Så steg de upp tidigt på morgonen och ville dra upp mot den övre bergstrakten. De sade: ”Här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som Jehova har talat om.”+ 41  Men Mose sade: ”Varför överträder ni Jehovas befallning?+ Det kommer inte att ha framgång. 42  Dra inte upp, ty Jehova är inte mitt ibland er. Ni kommer att lida nederlag inför era fiender.+ 43  Ty amalekiterna och kanaanéerna är där framför er,+ och ni kommer att falla för svärd. Ni har vänt er bort från att följa Jehova, och därför kommer Jehova inte att vara med er.”+ 44  I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergstrakten,+ men Jehovas förbunds ark och Mose lämnade inte lägret.+ 45  Amalekiterna+ och kanaanéerna, som bodde i den bergstrakten, kom då ner och slog dem och drev dem ända till Horma.+

Fotnoter

”ansikte mot ansikte”. Ordagr.: ”öga mot öga”. Hebr.: ‛ạjin be‛ạjin.
”din kraft”, LXXSy; M: ”kraft”.
Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.
El.: ”lojal kärlek”.
El.: ”Å andra sidan, så sant jag lever, skall hela jorden bli uppfylld av Jehovas härlighet. (22) Men ingen”.
El.: ”som jag med ed lovade att bo i tillsammans med er”.
”herdar”, M; lat.: vạgi, ”vagabonder”, ”kringströvare”.
”era otuktshandlingar”. Hebr.: zenuthēkhẹm; grek.: tēn porneian hymọ̄n, sing.; lat.: fornicatiọnem vẹstram, sing. Se Tillägg 5A.
”hade fått hela hopen (mängden) att knota mot honom”, Vg.