Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 3:1–39

 Men kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt;+ och David blev allt starkare,+ medan Sauls hus blev allt svagare.+  Under tiden föddes söner+ åt David i Hebron,+ och hans förstfödde var Amnon,+ som han fick med jisreelitiskan Ahịnoam.+  Och hans andre son var Kilab,+ som han fick med Abigạjil,+ karmeliten Nabals hustru, och den tredje var Ạbsalom,+ son till Maạka, som var dotter till Talmaj,+ kungen i Gesur.  Och den fjärde var Adonịa,+ son till Haggit,+ och den femte var Sefạtja,+ son till Ạbital.  Och den sjätte var Jịtream,+ som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.  Och medan kriget mellan Sauls hus och Davids hus fortsatte, stärkte Abner+ ständigt sin ställning i Sauls hus.  Nu hade Saul haft en bihustru, vars namn var Rispa,+ Ajas dotter.+ Längre fram sade Is-Boset*+ till Abner: ”Varför hade du umgänge med min fars bihustru?”+  Och Abner blev mycket vred+ över Is-Bosets ord och sade: ”Är jag ett hundhuvud+ som tillhör Juda? I dag visar jag din far Sauls hus, hans bröder och hans personliga vänner kärleksfull omtanke, och jag har inte låtit dig falla i Davids hand; och ändå avkräver du mig i dag räkenskap för en missgärning i förbindelse med en kvinna.  Så må Gud göra mot Abner, och så må han lägga mer därtill,+ om jag inte gör mot David alldeles som Jehova med ed har lovat honom,+ 10  nämligen att låta kungamakten gå ifrån Sauls hus och upprätta Davids tron över Israel och över Juda, från Dan till Beershẹba.”+ 11  Och han förmådde inte säga ett ord mer som svar till Abner, eftersom han var rädd för honom.+ 12  Abner sände nu genast budbärare till David och lät säga: ”Vem tillhör landet?” och tillade: ”Slut förbund med mig, och se, min hand är med dig för att vända hela Israel över på din sida.”+ 13  Då sade han: ”Gott! Jag skall sluta förbund med dig. Det är bara en sak jag begär av dig: ’Du får inte se mitt ansikte+ utan att du först för hit Mikal,+ Sauls dotter, när du kommer för att se mitt ansikte.’” 14  Vidare sände David budbärare till Is-Boset,+ Sauls son, och lät säga: ”Ge mig min hustru Mikal, som jag blev trolovad med för hundra förhudar+ av filistéerna.” 15  Då sände Is-Boset bud och tog henne från hennes man,* Pạltiel,*+ Lajis son. 16  Men hennes man gick med henne och grät, medan han gick efter henne ända till Bạhurim.+ Då sade Abner till honom: ”Gå, vänd tillbaka!” Då vände han tillbaka. 17  Under tiden hade Abner förhandlat med Israels äldste och sagt: ”Både i går och tidigare+ visade ni att ni sökte få David till kung över er. 18  Och handla nu, för Jehova har sagt till David: ’Genom min tjänare Davids+ hand skall jag rädda mitt folk Israel från filistéernas hand och från alla deras fienders hand.’” 19  Sedan talade Abner också med Benjamin,+ och Abner begav sig också i väg för att berätta för David i Hebron om allt som var gott i Israels ögon och i hela Benjamins hus ögon. 20  När Abner kom till David i Hebron, och med honom tjugo man, ordnade David en festmåltid+ för Abner och för de män som var med honom. 21  Sedan sade Abner till David: ”Låt mig bryta upp och gå i väg och samla hela Israel till min herre kungen, så att de kan sluta förbund med dig och du blir kung över allt som din själ eftertraktar.”+ Då skickade David i väg Abner, och han drog bort i frid.+ 22  Och se, Davids tjänare och Joab kom hem från ett plundringståg, och bytet+ som de förde med sig var mycket stort. Men Abner var inte hos David i Hebron, för denne hade skickat i väg honom, och han hade dragit bort i frid. 23  Och Joab+ och hela hären som var med honom kom in, och man rapporterade nu till Joab och sade: ”Abner,+ Ners+ son, kom till kungen, och han skickade sedan i väg honom, och han drog bort i frid.” 24  Då gick Joab in till kungen och sade: ”Vad är det du har gjort?+ Se! Abner kom till dig; varför skickade du i väg honom, så att han lyckades dra bort? 25  Du känner mycket väl Abner, Ners son;* det var för att narra dig som han kom och för att få veta när du går ut och när du kommer in+ och för att få veta allt vad du gör.”+ 26  Så gick Joab ut från David och sände budbärare efter Abner, och de fick honom att återvända+ från Siras cistern; men David visste inte om det. 27  När Abner kom tillbaka till Hebron,+ förde Joab honom avsides i det inre av porten för att tala med honom i stillhet.+ Men där stötte han honom i buken,+ så att han dog – för sin bror Ạsaels+ blods skull. 28  När David efteråt fick höra det, sade han: ”Jag och mitt kungadöme är, från Jehovas ståndpunkt, för oöverskådlig tid oskyldiga till Abners, Ners sons, blod.+ 29  Må det virvla ner över Joabs huvud+ och över hela hans fars hus, och må Joabs hus+ aldrig vara utan en man som har flytning+ eller som är spetälsk+ eller som griper om den snurrande sländan+ eller som faller för svärd eller som saknar bröd!”+ 30  Men Joab och hans bror Ạbisaj+ dräpte Abner,+ därför att han hade dödat deras bror Ạsael vid Gịbeon i striden.+ 31  Sedan sade David till Joab och allt folket som var hos honom: ”Riv sönder era kläder+ och bind säckväv+ om er och håll klagan inför Abner.” Och kung David själv gick bakom båren. 32  De begravde så Abner i Hebron; och kungen höjde då upp sin röst och började gråta vid Abners gravplats, och allt folket brast i gråt.+ 33  Och kungen sjöng en klagosång över Abner och sade: ”Skulle Abner dö som en oförståndig+ dör? 34  Dina händer var inte bundna,+ och dina fötter var inte lagda i kopparbojor.+ Som en som faller för orättfärdighetens söner+ har du fallit.” Då grät+ allt folket över honom igen. 35  Senare kom allt folket för att ge David bröd+ till tröst medan det ännu var dag, men David försäkrade med ed och sade: ”Så må Gud göra mot mig,+ och så må han lägga mer därtill, om jag smakar bröd eller något som helst annat innan solen går ner!”+ 36  Och allt folket lade märke till det, och det var gott i deras ögon. Liksom allt som kungen gjorde var det gott i allt folkets ögon.+ 37  Och allt folket och hela Israel insåg på den dagen att det inte hade utgått från kungen att låta döda Abner, Ners son.+ 38  Och kungen sade vidare till sina tjänare: ”Vet ni inte att det är en furste och en stor man som den här dagen har fallit i Israel?+ 39  Men jag är i dag svag, även om jag är smord+ till kung, och de här männen, Serụjas söner,+ är för hårda för mig.+ Må Jehova vedergälla den som gör det som är ont efter hans egen ondska.”+

Fotnoter

”Is-Boset”, LXXBagsterSyVg; M: ”han”.
”hennes man”, LXXSyVg; M: ”en man”.
”Palti” i 1Sa 25:44.
”så att han kunde dra bort i frid? (25) Eller känner du då inte Abners, Ners sons, ondska [...?]”, LXX.