Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 24:1–25

24  Och Jehovas vrede blossade åter+ upp mot Israel, när någon* eggade David* mot dem och sade: ”Gå och räkna+ folket i Israel och Juda.”  Då sade kungen till Joab,+ militärstyrkornas anförare* som var hos honom:* ”Jag ber dig, far runt till alla Israels stammar, från Dan till Beershẹba,+ och ni skall mönstra folket,+ så att jag säkert får veta folkets antal.”+  Men Joab sade till kungen: ”Må Jehova, din Gud, rentav foga hundra gånger så många till folket som de är, medan min herre kungens ögon ser det. Men varför vill min herre kungen göra detta?”+  Till slut segrade kungens ord+ över Joab och anförarna för militärstyrkorna. Alltså drog Joab och anförarna för militärstyrkorna ut från kungen för att mönstra+ Israels folk.  De gick över Jordan och slog läger vid Ạroer,+ till höger om staden* som ligger mitt i regnflodsdalen, åt gaditerna+ till, och kom till Jaser.+  Därefter kom de till Gịlead+ och Tahtim-Hodsis land* och fortsatte till Dan-Jaan och gick runt till Sidon.+  Sedan kom de till Tyros+ fästning och hivéernas+ och kanaanéernas alla städer och kom till slutpunkten i Judas Negev,+ till Beershẹba.+  När de hade dragit omkring genom hela landet, kom de till Jerusalem efter nio månader och tjugo dagar.  Joab uppgav nu för kungen antalet räknade vid mönstringen+ av folket; och Israel utgjorde 800 000 tappra män beväpnade med svärd, och Judas män var 500 000 man.+ 10  Men Davids hjärta slog+ honom, sedan han hade räknat folket, och David sade till Jehova: ”Jag har begått en svår synd+ genom det jag har gjort. Och nu, Jehova, förlåt din tjänares missgärning,+ det ber jag dig, för jag har handlat mycket dåraktigt.”+ 11  När David steg upp på morgonen hade Jehovas ord kommit till profeten Gad,+ Davids synskådare,+ och det löd: 12  ”Gå* och säg till David: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Tre ting pålägger jag dig.+ Välj åt dig ett av dem, så skall jag göra det mot dig.”’”+ 13  Så kom Gad in till David och underrättade honom och sade till honom:+ ”Skall det komma sju* år med hungersnöd till dig i ditt land,+ eller tre månader då du flyr för dina motståndare+ medan de förföljer dig, eller skall det komma tre dagar med pest* i ditt land?+ Tänk nu efter och avgör vad jag skall svara honom som har sänt mig.” 14  Då sade David till Gad: ”Jag är svårt trängd. Låt oss falla i Jehovas hand,+ det ber jag, för hans barmhärtighet är stor;+ men låt mig inte falla i människors* hand.”*+ 15  Då lät Jehova en pest+ komma i Israel från morgonen till den bestämda tiden, och 70 000 personer av folket dog,+ från Dan till Beershẹba.+ 16  Men när ängeln+ sträckte ut sin hand mot Jerusalem för att fördärva staden, kände Jehova ånger+ över olyckan och sade till ängeln som vållade fördärv bland folket: ”Det är nog! Låt nu din hand sjunka.” Jehovas ängel befann sig då strax intill jebusén+ Arạvnas tröskplats.+ 17  Men när David fick se ängeln som slog folket, sade han till Jehova: ”Se, det är jag som har syndat, och det är jag som har gjort orätt. Men dessa får+ – vad har de gjort? Jag ber dig, låt din hand komma över mig+ och över min fars hus.” 18  Senare samma dag kom Gad in till David och sade till honom: ”Gå upp på jebusén Arạvnas tröskplats och res ett altare åt Jehova.”+ 19  Och David gick upp i enlighet med Gads ord, så som Jehova hade befallt.+ 20  När Arạvna tittade ner och fick se kungen och hans tjänare dra fram mot honom, gick Arạvna ut och böjde+ sig ner för kungen med ansiktet mot jorden.+ 21  Och Arạvna sade: ”Varför har min herre kungen kommit till sin tjänare?” Då sade David: ”För att köpa+ tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Jehova, så att hemsökelsen+ över folket kan hejdas.” 22  Men Arạvna sade till David: ”Min herre kungen må ta den+ och offra vad han finner för gott. Se, här är nötkreaturen till brännoffret, och här är trösksläden och kreatursredskapen till veden.+ 23  Allt, o kung, ger Arạvna* till kungen.” Och Arạvna sade vidare till kungen: ”Må Jehova, din Gud, visa dig välvilja.”+ 24  Men kungen sade till Arạvna: ”Nej, jag skall absolut köpa det av dig till ett pris;+ och jag skall inte åt Jehova, min Gud, offra brännoffer som inte kostar något.”+ Så köpte+ David tröskplatsen och nötkreaturen för 50 siklar silver.* 25  Där byggde David sedan ett altare+ åt Jehova och offrade brännoffer och gemenskapsoffer, och Jehova lyssnade till bönerna+ för landet, så att hemsökelsen över Israel hejdades.

Fotnoter

El.: ”man”; el.: ”han”. Se 1Kr 21:1.
El.: ”när David eggades”.
”anförare”. Hebr.: sar; LXX: ”härskare”; Vg: ”furste”.
”till Joab och till anförarna för militärstyrkorna som var hos honom”, LXXLagarde. Se v. 4 och 1Kr 21:2.
”slog läger vid Aroer, till höger om staden”, M; LXXLagarde: ”började vid Aroer och vid staden”; Vg: ”kom till Aroer, till höger om staden”.
”Tahtim-Hodsis land”, M; LXXLagarde: ”hettiternas land mot Kades”.
”Gå”. Ordagr.: ”[Det skall vara] ett gående”. Verbformen i hebr. är inte en imperativ, utan en infinitivus absolutus, som inte anger vare sig tid el. person.
”sju”, MSyVg; LXX och 1Kr 21:12: ”tre”.
El.: ”böldpest”. Lat.: pestilẹntia; LXX: ”död (dödlig hemsökelse)”.
”människors”. Hebr.: ’adhạm.
LXX tillägger: ”Och David valde den dödliga hemsökelsen. (15) Och det var i veteskördens dagar.”
El.: ”Allt ger Aravna, kungen”.
Se Tillägg 8A.