Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 21:1–22

21  Nu blev det i Davids dagar hungersnöd+ i tre år, år efter år; och David rådfrågade Jehova.* Då sade Jehova: ”Blodskuld* vilar på Saul och på hans hus för de gibeoniter som han dödade.”+  Då kallade kungen till sig gibeoniterna+ och talade till dem. (För övrigt var gibeoniterna inte av Israels söner, utan av återstoden av amoréerna,+ och Israels söner hade gett dem sin ed,+ men Saul sökte slå ihjäl+ dem i sitt svartsjuka nit+ för Israels och Judas söner.)  Och David sade till gibeoniterna: ”Vad skall jag göra för er, och med vad skall jag bringa försoning,*+ så att ni välsignar Jehovas arvedel?”+  Då sade gibeoniterna till honom: ”Det är inte en fråga om silver eller guld+ för oss* i förbindelse med Saul och hans hushåll, och vi har inte rätt att döda någon i Israel.” Han sade då: ”Vadhelst ni säger, det skall jag göra för er.”  Då sade de till kungen: ”Den man som utrotade+ oss och som planerade+ att förinta oss, så att vi inte skulle bestå i något som helst område i Israel –  lämna ut åt oss sju av hans söner,+ så att vi får ställa ut deras kroppar till beskådande*+ inför Jehova i Sauls Gịbea,+ han som var Jehovas utvalde.”*+ Då sade kungen: ”Jag skall lämna ut dem.”  Men kungen skonade Mefibọset,+ son till Sauls son Jonatan, på grund av den Jehovas ed+ som var mellan dem, mellan David och Jonatan, Sauls son.  Därför tog kungen de två söner som Rispa,+ Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Ạrmoni och Mefibọset, och de fem söner som Mikal,*+ Sauls dotter, hade fött åt Ạdriel,+ son till meholatiten Barsịllaj.  Sedan gav han dem i gibeoniternas hand, och de ställde ut deras kroppar till beskådande på berget inför Jehova;+ alltså föll alla sju på en gång. Och de blev dödade under de första skördedagarna, i början av kornskörden.+ 10  Men Rispa, Ajas dotter,+ tog säckväv+ och bredde ut den åt sig på klippan, från början av skörden ända till dess vattnet strömmade ner över dem från himlen.+ Och hon tillät inte himlens flygande skapelser+ att sätta sig på dem om dagen, inte heller markens vilda djur+ om natten. 11  Man berättade+ nu för David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort. 12  Då gick David och hämtade Sauls ben+ och hans son Jonatans ben från jordägarna i Jạbesh-Gịlead.+ De hade stulit dem från torget i Bet-San,+ där filistéerna hade hängt upp+ dem den dag då filistéerna slog Saul på Gilbọa.+ 13  Och han förde Sauls ben och hans son Jonatans ben upp därifrån; dessutom samlade man ihop benen efter de män vars kroppar hade ställts ut till beskådande.+ 14  Sedan begravde de Sauls och hans son Jonatans ben* i Benjamins land, i Zela,+ på hans far Kis+ gravplats. Man gjorde allt som kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till bönerna för landet.+ 15  Och filistéerna+ kom i krig med Israel igen. Därför drog David ner och hans tjänare med honom och stred mot filistéerna, och David blev trött. 16  Och Jisbi-Benob, som var en ättling till rafaéerna*+ och som hade ett spjut+ som vägde 300 siklar* koppar och som hade spänt på sig ett nytt svärd,* tänkte då slå ihjäl David. 17  Men Ạbisaj,+ Serụjas son, kom honom till undsättning+ och slog ner filistén och dödade honom. Vid det tillfället svor Davids män honom en ed och sade: ”Du får inte mer dra ut med oss i striden.+ Du får inte släcka+ Israels lampa!”+ 18  Och därefter blev det åter krig med filistéerna, vid Gob.* Det var då husatiten+ Sịbbekaj+ slog ihjäl Saf, som var en ättling till rafaéerna.+ 19  Och det blev krig än en gång med filistéerna, vid Gob, och Ẹlhanan,+ son till Jạare-Ọregim, betlehemiten, slog då ihjäl gittiten Goljat,* vars spjutskaft var som en vävbom.+ 20  Och det blev återigen krig, vid Gat.+ Där var en man av osedvanlig storlek, med sex fingrar på var hand och sex tår på var fot, sammanlagt tjugofyra; och även han var en ättling till rafaéerna.+ 21  Och han fortsatte att smäda+ Israel. Slutligen slog Jonatan,+ son till Sịmei,*+ Davids bror, ihjäl honom. 22  Dessa fyra var ättlingar till rafaéerna i Gat,+ och de föll för Davids hand och för hans tjänares hand.+

Fotnoter

Ordagr.: ”sökte Jehovas ansikte”.
Ordagr.: ”Blod”. Hebr.: haddamịm, plur., med bestämd artikel.
El.: ”skall jag ge gottgörelse (ersättning)”.
Ordagr.: ”mig”, M, i kollektiv betydelse; Mmarginal: ”oss”.
”ställa ut ... till beskådande”, dvs. med sönderbrutna armar och ben, M; LXX: ”hänga upp ... i solen”; Sy: ”offra”.
”han som var Jehovas utvalde”, M; LXX: ”de av (åt) Jehova utvalda”; Vg: ”han som en gång var Jehovas utvalde”. Möjligen skall man läsa: ”på Jehovas berg”. Jfr v. 9.
”Merab”, LXXLagarde och 2 hebr. hss; Sy: ”Nadab”. Enl. T lyder senare delen av versen: ”och Merabs fem söner (vilka Mikal, Sauls dotter, uppfostrade), vilka hon födde åt ...”. Jfr 6:23.
LXX tillägger: ”och benen efter dem som hade blivit upphängda i solen”.
Ordagr.: ”Rafa”. Hebr.: haRafạh, med bestämd artikel. Faderns namn står här för hela släktet av jättar.
Omkr. 3,42 kg.
”ett nytt svärd”, Vg; grek.: korỵnēn, ”en klubba”, ofta skodd med järn för att användas i strid.
”Geser” i 1Kr 20:4.
”och Elhanan, son till Jaare-Oregim, betlehemiten, slog då ihjäl gittiten Goljat”, M; i 1Kr 20:5: ”och Elhanan, Jairs son, slog då ihjäl Lahmi, gittiten Goljats bror”. Uttrycket ”gittiten Goljat” kan också återges ”Goljat från Gat”.
”Simea” i 1Kr 20:7; ”Sammah” i 1Sa 16:9.