Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 2:1–32

 Därefter frågade David Jehova+ och sade: ”Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?” Då sade Jehova till honom: ”Dra upp.” Och David sade vidare: ”Vart skall jag dra upp?” Då sade han: ”Till Hebron.”+  David drog då upp dit och även hans båda hustrur, jisreelitiskan Ahịnoam+ och Abigạjil,+ karmeliten Nabals hustru.  Och David tog männen+ som var hos honom med sig upp, var och en med sitt hushåll; och de bosatte sig i städerna runt Hebron.  Då kom Judas+ män dit och smorde+ David till kung över Judas hus.+ Och de berättade för David och sade: ”Det var männen i Jạbesh-Gịlead som begravde Saul.”  Då sände David budbärare till männen i Jạbesh-Gịlead+ och lät säga till dem: ”Välsignade må ni vara av Jehova,+ eftersom ni visade er herre* Saul denna kärleksfulla omtanke*+ och begravde honom.+  Och må nu Jehova visa er kärleksfull omtanke+ och trofasthet.* Också jag skall visa er denna godhet, eftersom ni har gjort detta.+  Och låt nu era händer bli starka, och visa er vara tappra män,+ ty er herre Saul är död, och det är mig som Judas hus har smort till kung+ över sig.”  Men Abner,+ Ners son, som var Sauls härförare, tog Is-Boset,+ Sauls son, och förde honom över* till Mahanạjim+  och gjorde honom till kung över Gịlead+ och asuréerna* och Jịsreel+ och över Efraim+ och Benjamin,+ ja, över hela Israel. 10  Is-Boset, Sauls son, var fyrtio år gammal när han blev kung över Israel, och i två år härskade han som kung. Bara Judas hus+ följde David. 11  Och antalet dagar som David var kung i Hebron över Judas hus utgjorde sju år och sex månader.+ 12  Med tiden drog Abner, Ners son, och Sauls son Is-Bosets tjänare ut från Mahanạjim+ till Gịbeon.+ 13  Också Joab,+ Serụjas son,+ och Davids tjänare drog ut,* och de möttes senare vid Gịbeons damm; och de blev sittande – den ena gruppen på ena sidan dammen och den andra gruppen på andra sidan dammen. 14  Till sist sade Abner till Joab: ”Jag ber dig, låt de unga männen resa sig, och låt dem uppföra en kämpalek inför oss.” Då sade Joab: ”Låt dem resa sig.” 15  Så reste de sig och gick över efter antal, tolv som tillhörde Benjamin och Is-Boset,+ Sauls son, och tolv av Davids tjänare. 16  Och de grep varandra om huvudet och stötte var och en sitt svärd i den andres sida, så att de föll tillsammans. Man kallade då denna plats Hẹlkat-Hạssurim;* den ligger i Gịbeon.+ 17  Och striden blev ytterst hård den dagen, och Abner+ och Israels män led till slut nederlag inför Davids tjänare. 18  Nu befann sig Serụjas tre söner+ där, Joab+ och Ạbisaj+ och Ạsael;+ och Ạsael var snabbfotad, som en gasell+ på öppna fältet. 19  Och Ạsael satte i väg efter Abner, och han böjde inte av för att gå åt höger eller åt vänster utan följde efter Abner. 20  Slutligen såg sig Abner tillbaka och sade: ”Är det du, Ạsael?” Han sade: ”Det är jag.” 21  Då sade Abner till honom: ”Sväng av åt höger eller åt vänster och grip dig en av de unga männen och ta dig vad du klär+ av honom.” Men Ạsael ville inte vika av och sluta följa efter honom. 22  Då sade Abner ännu en gång till Ạsael: ”Vik av och sluta följa efter mig. Varför skulle jag slå* dig till jorden?+ Hur skulle jag då kunna lyfta mitt ansikte mot din bror Joab?” 23  Men han vägrade fortfarande att vika av; och Abner stötte honom slutligen i buken+ med tjockändan* av spjutet, så att spjutet trängde ut genom ryggen på honom; och han föll där och dog på stället. Och alla som kom till platsen där Ạsael föll och sedan dog brukade stanna upp.+ 24  Men Joab och Ạbisaj satte i väg efter Abner. När solen gick ner kom de till Ammakullen, som ligger framför Gia, på vägen till Gịbeons+ vildmark. 25  Benjamins söner samlades då bakom Abner och utgjorde en enda grupp, och de blev stående på toppen av en och samma kulle. 26  Och Abner ropade till Joab och sade: ”Skall svärdet få förtära+ i oändlighet? Vet du inte att det uppstår bitterhet till slut?+ Hur länge dröjer det innan du säger till folket att de skall vända om och sluta förfölja sina bröder?”+ 27  Då sade Joab: ”Så sant den sanne Guden* lever,+ om du inte hade talat,+ då skulle folket först på morgonen ha dragit sig tillbaka och slutat förfölja sin broder.” 28  Joab blåste nu i hornet,+ och allt folket gjorde halt och förföljde inte längre Israel, och de återupptog inte striden. 29  Och Abner och hans män marscherade genom Ạraba+ hela den natten, och de gick sedan över Jordan+ och marscherade genom hela klyftan och kom slutligen till Mahanạjim.+ 30  Men Joab vände om och slutade följa efter Abner, och när han samlade ihop allt folket saknades det nitton av Davids tjänare förutom Ạsael. 31  Men Davids tjänare hade slagit ihjäl ett antal av dem från Benjamin och av Abners män – det var 360 man som dog.+ 32  Och de bar nu bort Ạsael+ och begravde honom på hans fars gravplats,+ som är i Betlehem.+ Sedan marscherade Joab och hans män vidare hela natten, och när dagen grydde var de i Hebron.+

Fotnoter

”er herre”. Hebr.: ’adhonēkhẹm, majestätsplural. Se not till 1Mo 39:2.
El.: ”denna lojala kärlek”.
El.: ”sannfärdighet”, ”pålitlighet”.
”förde honom ut ur lägret”, LXX.
”gesuréerna”, SyVg; T: ”aseriterna”.
”drog ut från Hebron”, LXX.
Betyder ”flintknivarnas fält (åker)”; genom en texträttelse: ”sidornas fält (åker)”. Jfr not till Jos 5:2.
”efter mig, så att jag inte slår”, LXX.
El.: ”bakändan”; möjligen gjorde han en bakåtriktad rörelse med spjutet.
”den sanne Guden”. Se Tillägg 1F.