Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 19:1–43

19  Senare blev det rapporterat till Joab: ”Se! Kungen gråter och sörjer över Ạbsalom.”+  Så blev räddningen den dagen en orsak till sorg för allt folket, eftersom folket hörde sägas den dagen: ”Kungen är bedrövad över sin son.”  Och folket smög den dagen in i staden+ så som folk smyger in när de skäms över att ha flytt ur striden.  Och kungen höljde över sitt ansikte och ropade med hög röst: ”Min son Ạbsalom! Ạbsalom, min son, min son!”+  Till slut gick Joab in till kungen i huset och sade: ”Du har i dag dragit skam över alla dina tjänares ansikten, över dem som i dag förde din själ och dina söners+ och dina döttrars+ själ och dina hustrurs+ själ och dina bihustrurs+ själ i säkerhet.+  Du älskar ju dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig. Du har ju i dag gett till känna att anförare och tjänare inte betyder något för dig, ty i dag vet jag mycket väl att om bara Ạbsalom vore vid liv och alla vi andra i dag vore döda, ja, då skulle det vara rätt i dina ögon.  Res dig nu och gå ut och tala direkt till dina tjänares hjärta,+ för jag svär vid Jehova att om du inte går ut, kommer ingen att stanna kvar hos dig i natt,+ och detta skall bli värre för dig än allt det onda som har kommit över dig från din ungdom ända till nu.”  Då reste sig kungen och satte sig i porten,+ och man berättade för allt folket och sade: ”Se, kungen sitter i porten.” Då kom allt folket inför kungen. Men Israel hade flytt, var och en till sitt hem.*+  Och allt folket blev indraget i en dispyt i alla Israels stammar och sade: ”Det var kungen som befriade oss ur våra fienders hand,+ och det var han som förde oss i säkerhet undan filistéernas hand; och nu har han flytt för Ạbsalom och lämnat landet.+ 10  Men Ạbsalom, som vi smorde till kung över oss,+ har dött i striden.+ Så varför gör ni nu ingenting för att hämta kungen tillbaka?”+ 11  Kung David sände bud till prästerna Sadok+ och Ẹbjatar+ och lät säga: ”Tala till de äldste i Juda+ och säg: ’Varför skall ni vara de sista att hämta kungen tillbaka till hans hus, när hela Israels ord har kommit till kungen i hans hus? 12  Ni är ju mina bröder; ni är mitt ben och mitt kött.+ Så varför skall ni vara de sista att hämta kungen tillbaka?’ 13  Och till Amạsa skall ni säga:+ ’Är du inte mitt ben och mitt kött? Så må Gud göra mot mig, och så må han lägga mer därtill,+ om du inte för alltid blir min härförare i stället för Joab.’”+ 14  Och han böjde sedan hjärtat hos alla Judas män som vore de en man,+ så att de sände bud till kungen: ”Kom tillbaka, du och alla dina tjänare.” 15  Kungen vände då tillbaka och kom så småningom ända till Jordan. Och Juda kom till Gilgal+ för att möta kungen och föra kungen över Jordan. 16  Då skyndade sig Sịmei,+ son till benjaminiten Gera,+ som var från Bạhurim,+ att dra ner tillsammans med Judas män för att möta kung David. 17  Och med honom var tusen man från Benjamin. (Och även Siba,+ medhjälparen i Sauls hus, och hans femton söner+ och hans tjugo tjänare var med honom, och de lyckades nå fram till* Jordan före kungen. 18  Och han* gick över vadstället+ för att föra kungens hushåll över och för att göra det som var gott i hans ögon.) Och Sịmei, Geras son, föll ner inför kungen just som han skulle dra över Jordan.+ 19  Han sade nu till kungen: ”Min herre må inte tillräkna mig missgärning, och kom inte ihåg det orätta som din tjänare gjorde+ den dag då min herre kungen drog ut* ur Jerusalem, så att kungen lägger det på hjärtat.+ 20  För din tjänare vet mycket väl att det är jag som har syndat; och se, jag har alltså i dag kommit som den förste av hela Josefs hus+ för att dra ner och möta min herre kungen.” 21  Då tog Ạbisaj,+ Serụjas son,+ till orda och sade: ”Skall inte Sịmei dödas för detta? Han har ju nedkallat ont över Jehovas smorde.”*+ 22  Men David sade: ”Vad har jag med er att göra,*+ ni Serụjas söner, eftersom ni i dag blir en motståndare*+ till mig? Skulle någon dödas i Israel i dag?+ Ty vet jag inte mycket väl att jag i dag är kung över Israel?” 23  Sedan sade kungen till Sịmei: ”Du skall inte dö.” Och kungen gav honom sedan sin ed.+ 24  Och Mefibọset,+ Sauls sonson,* kom ner för att möta kungen; och han hade inte vårdat sina fötter+ eller vårdat sin mustasch+ eller tvättat sina kläder alltifrån den dag då kungen drog bort ända till den dag då han kom tillbaka i frid. 25  Och när han kom till Jerusalem för att möta kungen sade kungen till honom: ”Varför gick du inte med mig, Mefibọset?” 26  Då sade han: ”Min herre kung, det var min tjänare+ som lurade mig. Din tjänare hade nämligen sagt: ’Låt mig sadla åsnestoet åt mig, så att jag kan rida på det och ge mig av med* kungen’, för din tjänare är halt.+ 27  Då baktalade+ han din tjänare för min herre kungen. Men min herre kungen är som den sanne Gudens ängel,+ så gör det som är gott i dina ögon. 28  För hela min fars hushåll skulle inte ha blivit annat än dömt till döden* inför min herre kungen, och ändå satte du din tjänare bland dem som äter vid ditt bord.+ Vad har jag då ytterligare för rättmätigt krav, ja, vad mer kan jag begära+ av kungen?” 29  Men kungen sade till honom: ”Varför ordar du mer om detta? Jag har sagt att du och Siba skall dela marken.”+ 30  Då sade Mefibọset till kungen: ”Låt honom ta alltsammans,+ nu när min herre kungen har kommit i frid till sitt hus.” 31  Och gileaditen Barsịllaj+ kom ner från Rọgelim och ledsagade kungen till Jordan, så att han kunde ta avsked av honom vid Jordan. 32  Och Barsịllaj var mycket gammal, åttio år gammal,+ och det var han som hade sörjt för kungens uppehälle medan han befann sig i Mahanạjim,+ för han var en mycket välbärgad+ man. 33  Så kungen sade till Barsịllaj: ”Dra du över med mig, så skall jag sörja för dig hos mig i Jerusalem.”+ 34  Men Barsịllaj sade till kungen: ”Hur många är ännu mina levnadsårs dagar, att jag skulle dra upp med kungen till Jerusalem? 35  Jag är i dag åttio år gammal.+ Kan jag skilja på något gott och något dåligt, eller kan din tjänare känna smaken på vad jag äter och dricker,+ eller kan jag längre lyssna+ till sångares och sångerskors+ röst? Så varför skulle din tjänare bli ytterligare en börda+ för min herre kungen? 36  Det är ju bara ett litet stycke som din tjänare skulle kunna följa med kungen till Jordan, så varför skulle kungen ge mig denna lön i gengäld?+ 37  Låt din tjänare återvända, det ber jag dig, så att jag får dö+ i min stad, nära min fars och min mors gravplats.+ Men här är din tjänare Kimham.+ Låt honom dra över med min herre kungen, och gör mot honom det som är gott i dina ögon.” 38  Då sade kungen: ”Kimham skall gå över med mig, och jag skall göra mot honom det som är gott i dina ögon; och vad du än väljer att ålägga mig skall jag göra för dig.” 39  Allt folket drog nu över Jordan; också kungen drog över. Och kungen kysste+ Barsịllaj och välsignade+ honom, och därefter återvände han till sin ort. 40  När kungen gick över till Gilgal,+ drog Kimham över tillsammans med honom, och även allt Judas folk och även hälften av Israels folk, för att de skulle föra kungen över. 41  Och se, alla Israels män kom till kungen, och de sade till kungen: ”Varför har+ våra bröder, Judas män, fått stjäla dig och föra kungen och hans hushåll och alla Davids män tillsammans med honom över Jordan?”+ 42  Då svarade alla Judas män Israels män: ”Därför att kungen är nära släkt med oss.*+ Varför har ni blivit vreda över detta? Har vi på något sätt ätit på kungens bekostnad, eller har någon gåva getts åt oss?” 43  Men Israels män svarade Judas män och sade: ”Vi* har tio gånger större del i kungen än ni,+ så även i David.* Varför har ni då behandlat oss* med förakt, och varför blev det inte i första hand vår* sak,+ att vi skulle hämta vår kung tillbaka?” Men Judas mäns ord var hårdare än Israels mäns ord.

Fotnoter

Ordagr.: ”sina tält”.
El.: ”och de skyndade fram till”.
Möjligen: ”de”.
”[han] drog ut”. Hebr.: jatsạ’. Över det här ordet finns det tre punkter i M. De antyder – enl. en annan recension av den hebr. texten och i överensstämmelse med det föregående uttrycket tizkọr, ”kom [du] ihåg” – att man i stället skall läsa jatsạ’tha, ”[du] drog ut”. Se Tillägg 2A.
smorde”. Hebr.: meshịach; grek.: ton khristọn; syr.: lamshicheh; lat.: chrịsto.
Ordagr.: ”Vad [är det] för mig och för er [...?]”. Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på som antyder en invändning (en protest) mot Abisajs förslag. Se Tillägg 7B.
”en motståndare”. Hebr.: lesatạn; syr.: satana’; lat.: in Sạtan.
”son till Sauls son”, LXXB; Sy: ”son till Jonatan, Sauls son”; MVg: ”Sauls son”.
”med”, MLXXSyVg; omkr. 60 hebr. hss: ”till”.
Ordagr.: ”än dödens män”.
Ordagr.: ”mig”, i kollektiv betydelse.
Ordagr.: ”Jag”, i kollektiv betydelse.
”Jag har tio andelar i kungen, och jag är den förstfödde snarare än du, och även i David är jag över dig”, LXX.
Ordagr.: ”mig”.
Ordagr.: ”min”.