Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 18:1–33

18  David räknade nu folket som var med honom och satte över dem anförare för skaror på tusen och anförare för skaror på hundra.+  Vidare skickade David i väg en tredjedel+ av folket under Joabs+ befäl och en tredjedel under Ạbisajs,+ Serụjas sons, Joabs brors,+ befäl och en tredjedel under gittiten Ittajs+ befäl. Sedan sade kungen till folket: ”Själv drar jag också ut tillsammans med er.”  Men folket sade: ”Du får inte dra ut,+ för om vi måste fly, är det ingen som bryr sig om oss,+ och om så hälften av oss dör, bryr sig ingen om det, för du är värd lika mycket som tio tusen av oss;+ och nu är det bättre om du är beredd att komma till vår undsättning+ från staden.”  Då sade kungen till dem: ”Jag gör det som är bäst i era ögon.”+ Och kungen ställde sig vid sidan av porten,+ medan allt folket drog ut i skaror på hundra och i skaror på tusen.+  Och kungen befallde Joab och Ạbisaj och Ittaj och sade: ”Far varsamt fram+ med den unge mannen Ạbsalom för min skull.” Och allt folket hörde hur kungen gav alla anförarna denna befallning angående Ạbsalom.  Och folket drog vidare ut på fältet för att möta Israel, och striden stod i Efraimskogen.*+  Till slut led Israels folk+ nederlag+ där inför Davids tjänare, och det blev ett stort manfall där den dagen: 20 000 man.  Och striden där bredde så småningom ut sig över hela landet, så långt man såg. Dessutom förtärde skogen fler av folket än svärdet gjorde den dagen.  Slutligen befann sig Ạbsalom framför Davids tjänare. Och Ạbsalom red på en mula, och när mulan kom in under de täta grenarna på ett mycket stort träd, fastnade hans huvud i det stora trädet, och han blev hängande mellan himmel och jord,+ medan mulan under honom sprang vidare. 10  En av männen fick se det och berättade för Joab+ och sade: ”Se! Jag har sett Ạbsalom hängande i ett stort träd.” 11  Joab sade då till mannen som berättade det för honom: ”Du såg det alltså; och varför slog du honom inte till marken där? Då hade det varit min plikt att ge dig tio silverstycken och ett bälte.”+ 12  Men mannen sade till Joab: ”Och även om jag fick väga upp tusen silverstycken i mina kupade händer, skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son; ty för våra öron* befallde kungen dig och Ạbisaj och Ittaj och sade: ’Vem av er det vara må, vaka över den unge mannen, över Ạbsalom.’+  13  Annars skulle jag ha handlat förrädiskt mot hans själ, och det hela skulle inte kunna döljas för kungen,+ och du själv skulle hålla dig utanför.” 14  Då sade Joab: ”Låt mig inte uppehållas inför dig på det här sättet!” Så tog han tre spjutskaft* i handen och drev+ dem genom Ạbsaloms hjärta, medan han ännu var vid liv mitt i det stora trädet.*+ 15  Sedan kom tio tjänare, som bar Joabs vapen, och omringade Ạbsalom och gav honom dödsstöten.+ 16  Joab blåste nu i hornet,+ för att folket skulle vända om och sluta förfölja Israel, ty Joab höll folket tillbaka. 17  Så tog de Ạbsalom och kastade honom i en stor håla i skogen och reste ett mycket stort stenröse över honom.+ Men hela Israel flydde, var och en till sitt hem.* 18  Ạbsalom hade medan han levde tagit en stod och rest den åt sig+ – den står på kungens lågslätt*+ – för han sade: ”Jag har ju ingen son som kan bevara minnet av mitt namn.”+ Därför uppkallade han stoden efter sitt eget namn,+ och den kallas Ạbsaloms minnesstod än i dag. 19  Och Ahimạas,+ Sadoks son, sade: ”Jag ber dig, låt mig springa och meddela kungen nyheten, för Jehova har dömt honom och befriat honom från hans fienders hand.”+ 20  Men Joab sade till honom: ”Du är inte den som skall meddela nyheter den här dagen. Du kan meddela nyheter en annan dag, men den här dagen får du inte meddela nyheten, eftersom* kungens egen son har dött.”+ 21  Sedan sade Joab till kushiten:+ ”Gå och berätta för kungen vad du har sett.” Då bugade sig kushiten för Joab och sprang. 22  Ahimạas, Sadoks son, sade nu ännu en gång till Joab: ”Vad som nu än må hända, låt också mig springa, efter kushiten, det ber jag dig.” Men Joab sade: ”Varför måste du springa, min son, när det inte finns någon nyhet för dig?” 23  Ändå sade han:* ”Vad som nu än må hända, låt mig springa.” Då sade han till honom: ”Spring!” Och Ahimạas sprang längs vägen genom Jordandistriktet*+ och hann förbi kushiten. 24  Medan David nu satt mellan de båda portarna,+ gick väktaren+ upp på taket över porten vid muren, och när han lyfte upp sina ögon och såg, se, då kom en man springande ensam. 25  Då ropade väktaren och underrättade kungen, och kungen sade: ”Om han är ensam, har han något nytt att berätta.” Och han kom allt närmare. 26  Väktaren såg nu en annan man komma springande. Väktaren ropade därför till portvaktaren och sade: ”Se! En annan man kommer springande ensam!” Kungen sade: ”Det är också en som kommer med nyheter.” 27  Och väktaren sade vidare: ”Jag ser att den förstes sätt att springa liknar Sadoks son Ahimạas+ sätt att springa.”+ Kungen sade: ”Det är en bra karl,+ och han kommer med goda nyheter.”+ 28  Ahimạas ropade nu till kungen och sade: ”Allt väl!”* Så bugade han sig för kungen med ansiktet mot jorden och sade: ”Välsignad+ vare Jehova, din Gud, som har utlämnat+ de män som lyfte sin hand mot min herre kungen!” 29  Men kungen sade: ”Står det väl till med den unge mannen Ạbsalom?” Då sade Ahimạas: ”Jag såg det stora tumultet när Joab skickade i väg kungens tjänare och din tjänare, men jag vet inte vad saken gällde.”+ 30  Så kungen sade: ”Gå åt sidan, ställ dig här.” Då gick han åt sidan och blev stående. 31  Och se, kushiten+ kom in, och kushiten sade: ”Må min herre kungen ta emot nyheten, för Jehova har i dag dömt dig och befriat dig från alla som reser sig mot dig.”+ 32  Men kungen sade till kushiten: ”Står det väl till med den unge mannen Ạbsalom?” Då sade kushiten: ”Må min herre kungens fiender och alla som har rest sig mot dig med ont i sinnet bli som den unge mannen.”*+ 33  Då blev kungen upprörd och gick upp till takkammaren+ över portgången och brast i gråt. Och detta är vad han sade medan han gick: ”Min son Ạbsalom, min son, min son+ Ạbsalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig, Ạbsalom, min son, min son!”+

Fotnoter

”Efraimskogen”, MLXXVg; LXXLagarde: ”Mahanajimskogen”.
”för våra öron”. El.: ”i vår närvaro”.
El.: ”spjut”, ”vapen”. Ordagr.: ”stavar”.
Ordagr.: ”i det stora trädets hjärta”.
Ordagr.: ”tält”.
El.: ”i Kungadalen”.
”eftersom”. Hebr.: ki-‛alẹ. Vokaltecknen i M anger läsarten ki-‛al-kẹn, som några hebr. hss har. NV följer alltså qerẹ (det lästa), inte kethịv (det skrivna). Jfr not till Dom 20:13.
”Ändå sade han”, LXXSyVg; saknas i M.
El.: ”Jordanbäckenet”. Hebr.: hakkikkạr. Se not till 1Mo 13:10, ”Jordandistriktet”.
”Allt väl!” Hebr.: shalọ̄m, ”Frid! (Fred!)” Jfr v. 29, 32.
I MLXX slutar kap. 18 här.