Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 17:1–29

17  Ahitọfel sade sedan till Ạbsalom: ”Jag ber dig, låt mig välja ut 12 000 man och bryta upp och sätta efter David i natt.+  Och jag skall komma över honom när han är uttröttad och kraftlös i båda händerna,+ och jag skall få honom att skälva. Och allt folket som är med honom skall tvingas fly, och jag skall slå ihjäl kungen när han är ensam.+  Och låt mig föra allt folket tillbaka till dig. Om de alla vänder tillbaka beror på hur det går med den man du söker; allt folket kommer så att få fred.”*  Och förslaget var helt rätt i Ạbsaloms ögon+ och i alla Israels äldstes ögon.  Men Ạbsalom sade: ”Jag ber dig, kalla också hit arkiten Husaj,+ och låt oss höra vad han har att säga.”  Så kom Husaj in till Ạbsalom, och Ạbsalom sade till honom: ”Så har Ahitọfel talat. Skall vi handla efter hans ord? Om inte, så tala du.”  Då sade Husaj till Ạbsalom: ”Det råd som Ahitọfel har gett är inte gott i det här fallet!”+  Och Husaj sade vidare: ”Du känner ju själv din far och hans män och vet att de är väldiga män,+ och de är bittra i själen+ som en björnhona som har mist sina ungar ute på marken.+ Och din far är en krigare,+ och han tillbringar inte natten hos folket.  Se, just nu håller han sig gömd+ i en av hålorna eller på ett av de andra ställena. Och det skall ske, så snart han faller över dem i början, att någon får höra om det och säger: ’Det folk som följer Ạbsalom har lidit nederlag!’ 10  Och till och med den tappre mannen, vars hjärta är som ett lejons* hjärta,+ skall helt visst bli vek och svag.+ Hela Israel vet ju att din far är en väldig man,+ och det är också de tappra männen som är med honom.+ 11  Mitt råd är detta: Låt hela Israel samlas till dig, från Dan till Beershẹba,+ så talrikt som sandkornen vid havet,+ och gå sedan själv* med i kampen.*+ 12  Och vi skall komma emot honom på ett av de ställen där han säkert kan påträffas,+ och vi skall komma över honom alldeles som daggen+ faller på marken; och det skall inte bli kvar ens en enda av honom och alla de män som är med honom. 13  Och om han drar sig tillbaka in i någon stad, så skall hela Israel bära rep till den staden, och vi skall släpa ner den till regnflodsdalen, tills inte ens minsta sten står att finna där.”+ 14  Då sade Ạbsalom och alla Israels män: ”Arkiten Husajs råd är bättre+ än Ahitọfels råd!” Jehova hade nämligen befallt+ att Ahitọfels goda råd+ skulle omintetgöras,+ för att Jehova skulle låta olycka+ komma över Ạbsalom. 15  Senare sade Husaj till prästerna Sadok+ och Ẹbjatar: ”Det och det rådet gav Ahitọfel Ạbsalom och Israels äldste, och det och det rådet gav jag själv. 16  Och sänd nu genast bud och meddela David+ och säg: ’Övernatta inte på ökenslätterna i vildmarken i natt, utan dra i stället med detsamma över Jordan,+ så att kungen och allt folket som är med honom inte uppslukas.’”*+ 17  Jonatan+ och Ahimạas+ stod nu vid En-Rogel,+ och en tjänsteflicka gick bort och underrättade dem. Själva skulle de så gå i väg och underrätta kung David; de kunde nämligen inte visa sig genom att gå in i staden. 18  Men en ung man fick se dem och berättade det för Ạbsalom. Då gav de båda sig hastigt i väg till Bạhurim,+ till en man där som hade ett hus med en brunn på gården, och i den steg de ner. 19  Sedan tog hustrun ett skynke och bredde ut det över brunnsöppningen och öste på gryn över det;+ och inget blev känt om det. 20  Ạbsaloms tjänare kom nu till kvinnan i huset och sade: ”Var är Ahimạas och Jonatan?” Då sade kvinnan till dem: ”De gick vidare härifrån till vattnet.”+ De fortsatte då att söka, men de fann dem inte,+ och så återvände de till Jerusalem. 21  När de hade gått sin väg, steg männen upp ur brunnen och gick vidare och underrättade kung David och sade till David: ”Bryt upp och gå genast över vattnet, för det och det rådet+ har Ahitọfel gett mot er.” 22  Omedelbart bröt David upp och även allt folket som var med honom, och de fortsatte att dra över Jordan tills det blev ljust om morgonen,+ ända tills det inte fattades en enda som inte hade gått över Jordan. 23  När Ahitọfel såg att man inte följde hans råd,+ sadlade han en åsna och bröt upp och gav sig i väg till sitt hus i sin egen stad.+ Efter att ha ordnat för sitt hushåll+ hängde+ han sig.* Så dog+ han och blev begravd+ på sina förfäders gravplats. 24  David hade nu kommit till Mahanạjim,+ och Ạbsalom hade dragit över Jordan, han och alla Israels män tillsammans med honom. 25  Och Ạbsalom hade satt Amạsa+ över hären i Joabs+ ställe; och Amạsa var son till en man vars namn var Jitra,+ israeliten,* som hade haft umgänge med Abigạjil,+ dotter till Nahas* och syster till Serụja, Joabs mor. 26  Och Israel och Ạbsalom slog läger i Gịleads land.+ 27  När David kom till Mahanạjim hade Sobi, son till Nahas från Ammons söners Rabba,+ och Makir,+ son till Ạmmiel+ från Lo-Debạr, och Barsịllaj,+ gileaditen från Rọgelim,+ 28  fört dit* sängar och skålar och lerkärl och vete och korn och mjöl+ och rostad säd+ och bondbönor+ och linser+ och torkad säd; 29  och honung+ och smör+ och får och kvarg av komjölk förde de fram åt David och folket som var med honom, så att de kunde äta,+ för de sade: ”Folket är hungrigt och trött och törstigt i vildmarken.”+

Fotnoter

El.: ”Och låt mig se till att allt folket vänder tillbaka till dig, alldeles som en brud vänder tillbaka till sin man. Det är ju bara en enda mans själ som du söker, och allt folket kommer att få fred”; med stöd i LXX.
”ett lejons”. Ordagr.: ”lejonets”. Hebr.: ha’arjẹh, avser det afrikanska lejonet.
”och ... själv”. Ordagr.: ”och ditt ansikte”.
El.: ”i striden”. LXXSyVg: ”mitt ibland dem”.
El.: ”för att det inte skall meddelas kungen och allt folket som är med honom”.
El.: ”ströp han sig”. LXX: ”hängde han sig”, som i Mt 27:5.
”israeliten”, MLXXSyVg; LXXA och 1Kr 2:17: ”ismaeliten”.
”Nahas”, MLXXSy; LXXLagarde: ”Isai”; jfr 1Kr 2:12–16.
”hade ... fört dit”, LXX; saknas i M.