Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 16:1–23

16  När David hade gått över ett stycke bortom krönet,+ se, då kom Siba,+ Mefibọsets+ medhjälpare, emot honom med ett par sadlade åsnor,+ och på dem var det 200 bröd+ och 100 kakor russin+ och 100 laster sommarfrukt+ och en stor kruka vin.+  Då sade kungen till Siba: ”Vad skall du göra med allt detta?”+ Siba sade då: ”Åsnorna är för kungens hushåll att rida på, och brödet och lasten sommarfrukt är för de unga männen+ att äta, och vinet är för den uttröttade+ i vildmarken+ att dricka.”  Kungen sade nu: ”Och var är din herres* son?”+ Då sade Siba till kungen: ”Se, han är kvar i Jerusalem, för han sade: ’I dag kommer Israels hus att ge mig tillbaka min fars kungliga styre.’”+  Kungen sade då till Siba: ”Se! Allt som tillhör Mefibọset skall nu vara ditt.”+ Då sade Siba: ”Jag böjer+ mig ner. Låt mig finna ynnest för dina ögon, min herre kung.”  När kung David hade kommit ända till Bạhurim,+ se, då kom det ut en man därifrån som var av samma släkt som Sauls hus, och hans namn var Sịmei,+ Geras son; han kom ut, och medan han kom ut nedkallade han ont över David.+  Och han kastade sten på David och på alla kung Davids tjänare, fast allt folket och alla de väldiga männen var till höger och till vänster om honom.  Och detta är vad Sịmei sade, när han nedkallade ont över honom: ”Gå bort, gå bort, du man som bär på blodskuld,*+ du odugling till man!*+  Jehova har låtit hela blodskulden för Sauls hus komma tillbaka över dig, du som blev kung i hans ställe; och Jehova ger kungaväldet i din son Ạbsaloms hand. Och där är du i din olycka, eftersom du är en man som bär på blodskuld!”+  Till slut sade Ạbisaj, Serụjas son,+ till kungen: ”Varför skall den här döda hunden+ få nedkalla ont över min herre kungen?+ Jag ber dig, låt mig gå över och hugga huvudet av honom.”+ 10  Men kungen sade: ”Vad har jag med er att göra,*+ ni Serụjas söner?+ Låt honom nedkalla ont,+ för Jehova har sagt till honom:+ ’Nedkalla ont över David!’ Vem skulle då* säga: ’Varför gjorde du så?’”+ 11  Och David sade vidare till Ạbisaj och till alla sina tjänare: ”Se, min egen son, som har utgått från mitt inre, traktar efter min själ;+ och hur mycket mer nu en benjaminit!+ Låt honom vara, så att han kan nedkalla ont, för Jehova har sagt det till honom! 12  Kanske skall Jehova se+ det med sitt öga,* och kanske skall Jehova vända hans förbannelse i dag till något gott för mig.”+ 13  Så fortsatte David och hans män vägen fram, medan Sịmei gick jämsides med honom längs bergssidan och nedkallade ont+ över honom; och hela tiden kastade han stenar och jord+ mot honom. 14  Så småningom kom kungen och allt folket som var med honom fram trötta. Och de hämtade ny styrka där.+ 15  Men Ạbsalom och allt folket, Israels män, drog in i Jerusalem,+ och Ahitọfel+ var med honom. 16  Och så snart arkiten+ Husaj,+ Davids vän,+ kom till Ạbsalom sade Husaj till Ạbsalom: ”Leve kungen!+ Leve kungen!” 17  Då sade Ạbsalom till Husaj: ”Är detta den kärleksfulla omtanke du visar din vän? Varför har du inte följt med din vän?”+ 18  Då sade Husaj till Ạbsalom: ”Nej; utan den som Jehova och detta folk och alla Israels män har utvalt – honom tillhör jag,* och hos honom stannar jag. 19  Och för det andra: Vem skulle jag tjäna? Är det inte inför hans son? Alldeles som jag har tjänat inför din far, så vill jag tjäna* inför dig.”+ 20  Senare sade Ạbsalom till Ahitọfel: ”Ni män, ge ett råd.+ Vad skall vi göra?” 21  Då sade Ahitọfel till Ạbsalom: ”Ha umgänge med din fars bihustrur,+ som han har lämnat kvar för att ta hand om huset.+ Så får hela Israel höra att du har gjort dig illaluktande+ för din far,+ och det kommer att stärka modet*+ på alla som är med dig.” 22  Då slog man upp ett tält åt Ạbsalom uppe på taket,+ och i hela Israels åsyn+ gick han in där och hade umgänge med sin fars bihustrur.+ 23  Och Ahitọfels råd som han gav i de dagarna var alldeles som när en man* ber om ett ord från den sanne Guden.* Så var varje råd+ av Ahitọfel+ både för David och för Ạbsalom.

Fotnoter

”din herres”. Hebr.: ’adhonẹjkha (av ’adhọ̄n), majestätsplural.
El.: ”du blodfläckade man”. Ordagr.: ”blodets man”. Hebr.: ’ish haddamịm, plur.
El.: ”du oduglighetens (värdelöshetens) man”. Ordagr.: ”och belials man”. Hebr.: we’ịsh habbelijạ‛al. Se not till 1Sa 1:16; 2:12.
Ordagr.: ”Vad [är det] för mig och för er [...?]”. Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på som antyder en invändning (en protest) mot Abisajs förslag. Se Tillägg 7B.
Enl. Mmarginal; M: ”Om han nedkallar ont och om Jehova har sagt till honom: ’Nedkalla ont över David!’, vem kan då [...?]”.
”det med sitt öga”. En av soferims (de skriftlärdas) 18 texträttelser. Soferim ändrade texten till att lyda: ”till min missgärning”, dvs. den missgärning som begåtts mot mig. LXXSyVg: ”till mitt betryck”. Se Tillägg 2B.
El.: ”hans kommer jag att bli (visa mig vara)”. Jfr 2Mo 3:14.
Ordagr.: ”(visa mig) vara”. Se not till v. 18.
Ordagr.: ”händerna”.
”en man”, 30 hebr. hss; M har bara vokaltecknet. NV återger alltså qerẹ (det lästa), inte kethịv (det skrivna). Se not till Dom 20:13.
”om ett ord från den sanne Guden”. Hebr.: bidhvạr ha’Elohịm. Den bestämda artikeln, ha, som föregår titeln ’Elohịm, anger eftertryck. Första stället där det här sammansatta uttrycket förekommer. Se Tillägg 1F.