Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 15:1–37

15  En tid därefter lät Ạbsalom göra en vagn åt sig, med hästar och med femtio man som sprang framför honom.+  Och Ạbsalom steg upp tidigt+ och ställde sig vid vägen till porten.+ Och varje gång någon gick in till kungen med en rättssak för att få ett domslut,+ ropade Ạbsalom honom till sig och sade: ”Från vilken stad är du?” När han svarade: ”Din tjänare är från den och den av Israels stammar”,  då brukade Ạbsalom säga till honom: ”Se, ditt ärende är gott och rätt, men hos kungen finns det ingen som lyssnar på dig.”+  Och Ạbsalom sade vidare: ”Om ändå jag vore satt till domare i landet!+ Då kunde var och en som hade en rättssak eller domssak komma till mig, så skulle jag skipa rättvisa åt honom.”+  Och så snart någon gick fram för att böja sig ner för honom sträckte han ut handen och grep tag i honom+ och kysste honom.  Så uppträdde Ạbsalom mot alla israeliter som kom till kungen för att få ett domslut. Ạbsalom stal så Israels mäns hjärta.+  När fyrtio år* hade gått sade Ạbsalom till kungen: ”Jag ber dig, låt mig gå i väg och i Hebron+ infria mitt löfte som jag högtidligt har gett åt Jehova,+  för medan jag bodde i Gesur+ i Aram gav din tjänare ett högtidligt löfte+ och sade: ’Om Jehova någonsin låter mig komma tillbaka till Jerusalem, så skall jag tjäna Jehova.’”+  Då sade kungen till honom: ”Gå i frid.”+ Han bröt då upp och gick till Hebron. 10  Ạbsalom sände nu ut spejare+ bland alla Israels stammar och lät säga: ”Så snart ni hör hornets ljud skall ni säga: ’Ạbsalom har blivit kung+ i Hebron!’”+ 11  Nu hade 200 män följt med Ạbsalom från Jerusalem; de hade blivit inbjudna och följt med i god tro,*+ och de var helt ovetande. 12  När Ạbsalom offrade slaktoffren, sände han dessutom bud efter* giloniten Ahitọfel,+ Davids rådgivare,+ från hans stad Gilo.+ Och sammansvärjningen+ blev allt starkare, och folket hos Ạbsalom växte ständigt i antal.+ 13  Efter en tid kom en rapportör till David och sade: ”Israels män har i sina hjärtan+ slutit upp bakom Ạbsalom.” 14  David sade då till alla sina tjänare som var hos honom i Jerusalem: ”Bryt upp och låt oss fly,+ för det kommer inte att vara möjligt för oss att undkomma Ạbsalom! Skynda er i väg, annars skyndar han sig och hinner upp oss och drar olycka över oss och slår staden med svärdsegg!”+ 15  Då sade kungens tjänare till kungen: ”I allt vad min herre kungen väljer: Se, vi är dina tjänare.”+ 16  Så drog kungen ut, och hela hans hushåll följde honom i spåren.+ Men kungen lämnade kvar tio kvinnor, bihustrur,+ att ta hand om huset. 17  Så drog då kungen ut, och allt folket följde honom i spåren. Men de gjorde halt vid Bet-Merhak.* 18  Och alla hans tjänare drog över vid hans sida; och alla keretéerna och alla peletéerna+ och alla gittiterna,+ 600 man, som hade följt honom* från Gat,+ drog över inför kungen. 19  Då sade kungen till gittiten Ittaj:+ ”Varför skulle också du gå med oss? Vänd tillbaka+ och stanna hos kungen. Du är ju en utlänning, och dessutom är du landsflyktig från din ort. 20  Det var i går du kom, och skulle jag i dag låta dig flacka omkring+ med oss, för att gå när jag går, vart jag än går? Vänd tillbaka och ta dina bröder med dig tillbaka, och må Jehova visa dig* kärleksfull omtanke+ och trofasthet!”+ 21  Men Ittaj svarade kungen och sade: ”Så sant Jehova lever, och så sant min herre kungen lever:+ På den plats där min herre kungen är, där vill din tjänare vara, oavsett om det betyder död eller liv!”+ 22  Då sade David till Ittaj:+ ”Kom och dra över.” Så drog då gittiten Ittaj över, och även alla hans män och alla de små barnen som var med honom. 23  Och allt landets folk* grät högljutt,+ och allt folket drog över, och kungen stod vid Kidrons regnflodsdal,+ och allt folket drog över på den öppna vägen till vildmarken.* 24  Och se, där var också Sadok+ och med honom alla leviterna,+ som bar+ den sanne Gudens förbunds ark;+ och de satte ner den sanne Gudens ark vid sidan av Ẹbjatar,*+ tills allt folket helt och hållet hade dragit över från staden. 25  Men kungen sade till Sadok: ”För den sanne Gudens ark+ tillbaka till staden.+ Om jag finner ynnest för Jehovas ögon, så skall han föra mig tillbaka och låta mig se den och dess boning.+ 26  Men om han säger så: ’Jag har inte funnit behag i dig’ – här är jag; han kan göra med mig så som det är gott i hans ögon.”+ 27  Och kungen sade vidare till prästen Sadok: ”Du är siare,+ inte sant? Vänd tillbaka till staden i frid, och även din son Ahimạas och Ẹbjatars son Jonatan,+ era båda söner, tillsammans med er. 28  Se, jag dröjer vid vadställena* i vildmarken, till dess ett ord kommer från er för att underrätta mig.”+ 29  Så förde Sadok och Ẹbjatar den sanne Gudens ark tillbaka till Jerusalem, och de* stannade kvar där. 30  Och David gick uppför Olivberget+ och grät medan han gick upp, med huvudet övertäckt;+ och han gick barfota, och allt folket som var med honom täckte var och en över sitt huvud, och de gick upp och grät medan de gick.+ 31  Och man berättade för David: ”Till och med Ahitọfel är bland de sammansvurna+ kring Ạbsalom.”+ Då sade David:+ ”Jehova, förvandla Ahitọfels råd till dårskap,+ det ber jag dig!”+ 32  Och när David kom till krönet, där man* brukade böja sig ner för Gud, se, då kom arkiten+ Husaj+ emot honom med sin långa klädnad sönderriven och med jord på huvudet.+ 33  Men David sade till honom: ”Om du går över med mig, då skulle du bara bli en börda för mig.+ 34  Men om du vänder tillbaka till staden och du säger till Ạbsalom: ’Jag vill vara din tjänare, o kung. Förr var jag din fars tjänare, ja på den tiden, men nu vill jag vara din tjänare’+ – då kan du åt mig omintetgöra+ Ahitọfels råd. 35  Är inte prästerna Sadok och Ẹbjatar där tillsammans med dig?+ Och allt som du får höra från kungens hus skall du meddela prästerna Sadok och Ẹbjatar.+ 36  Se, de har sina båda söner där hos sig, Sadok har Ahimạas+ och Ẹbjatar har Jonatan,+ och genom dem skall ni sända bud till mig om allt som ni får höra.” 37  Husaj, Davids vän,+ gick då in i staden. Vad Ạbsalom+ beträffar, drog han sedan in i Jerusalem.

Fotnoter

”fyrtio år”, MLXXVgc; LXXLagardeSyVg: ”fyra år”. Kanske 40 år efter Davids smörjelse. Jfr 1Sa 16:13.
El.: ”i sin oskuld (ostrafflighet)”.
”sände ... bud efter”, M; LXX: ”sände ... bud och kallade på”.
Betyder ”hus långt borta (i fjärran)”, ”avlägset hus”.
Ordagr.: ”som hade kommit i (vid) hans fötter”; ”hans” syftar på Ittaj, som nämns i v. 19.
”och må Jehova visa dig”, i överensstämmelse med LXX; saknas i M.
Ordagr.: ”Och hela landet (jorden)”.
Möjligen: ”kungen stod vid Kidrons regnflodsdal, och allt folket drog över framför honom på olivträdets väg i vildmarken”, LXXLukianos.
”vid sidan av Ebjatar”, genom en texträttelse; M: ”och Ebjatar gick upp”.
”vid vadställena”, M; MmarginalLXXSy(sing.)Vg: ”på (öken)slätterna”, ”på hedarna”.
”de”, MSyVg; LXX: ”den”.
El.: ”han”.