Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 14:1–33

14  Nu fick Joab,+ Serụjas son,+ veta att kungens hjärta längtade efter Ạbsalom.+  Därför sände Joab bud till Tekọa+ och lät därifrån hämta en vis+ kvinna och sade till henne: ”Jag ber dig, anlägg sorg och klä dig i sorgkläder, och gnid inte in dig med olja,+ utan var som en kvinna som har sörjt över en död i många dagar.+  Och gå in till kungen och säg så här till honom” – och Joab lade nu orden i hennes mun.+  Kvinnan från Tekọa kom så in* till kungen och föll ner med ansiktet mot jorden+ och kastade sig ner och sade: ”Rädda mig,+ o kung!”  Då sade kungen till henne: ”Vad vill du?” Hon sade då: ”Ack, jag är änka,+ för min man är död.  Och din tjänarinna hade två söner, men de båda började slåss med varandra ute på fälten,+ och det fanns ingen som kunde gå emellan,*+ så den ene slog ner den andre och dödade honom.  Och se, hela släkten har rest sig mot din tjänarinna och säger: ’Ge hit den som slog ihjäl sin bror, så att vi kan döda honom för hans brors själ,+ för honom som han dräpte,+ och samtidigt förinta arvingen!’ Och de vill släcka det av min glöd som är kvar, så att min man varken har namn eller kvarleva* på jordens yta.”+  Kungen sade då till kvinnan: ”Gå till ditt hus, och jag skall ge befallning angående dig.”+  Kvinnan från Tekọa sade då till kungen: ”På mig, min herre kung, må missgärningen vila, och även på min fars hus,+ medan kungen och hans tron är utan skuld.” 10  Och kungen sade vidare: ”Om någon säger något till dig, så för honom till mig, så skall han aldrig mer skada dig.” 11  Men hon sade: ”Jag ber, må kungen komma ihåg Jehova, din Gud,+ så att blodshämnaren+ inte oupphörligt får vålla fördärv och så att de inte förintar min son.” Då sade han: ”Så sant Jehova lever,+ inte ett enda av din sons hår+ skall falla till marken.” 12  Kvinnan sade nu: ”Jag ber, låt din tjänarinna+ säga ännu ett ord+ till min herre kungen.” Då sade han: ”Tala!”+ 13  Och kvinnan sade vidare: ”Varför har du då tänkt ut något sådant+ mot Guds folk?+ När kungen säger detta, är han som en som är skyldig,+ eftersom kungen inte låter sin förskjutne son komma tillbaka.+ 14  För vi skall ovillkorligen dö+ och bli som vatten som spills ut på marken och som inte kan samlas upp igen. Men Gud tar inte bort en själ,+ utan han har tänkt ut grunder till att den förskjutne inte skall vara förskjuten från honom. 15  Att jag nu har kommit in för att säga detta till kungen, min herre, det är därför att folket gjorde mig rädd. Så din tjänarinna sade: ’Låt mig dock tala med kungen. Kanske kommer kungen att handla efter sin slavinnas ord. 16  Eftersom kungen lyssnade för att befria sin slavinna ur den mans hand som söker förinta mig* och min ende son från den arvedel som Gud* har gett’,+ 17  så sade din tjänarinna: ’Må min herre kungens ord skänka lugn, det ber jag.’ Ty som en av den sanne Gudens änglar,+ så är min herre kungen till att skilja mellan gott och ont.+ Och må Jehova, din Gud, visa sig vara med dig.” 18  Kungen svarade nu och sade till kvinnan: ”Jag ber dig, dölj inte något för mig av det som jag frågar dig om.”+ Då sade kvinnan: ”Må min herre kungen tala, det ber jag.” 19  Och kungen sade vidare: ”Har Joabs+ hand varit med dig i allt detta?”+ Då svarade kvinnan och sade: ”Så sant din själ lever,+ min herre kung, ingen kan vika av åt höger eller åt vänster från något av allt det min herre kungen har talat; för det var din tjänare Joab som gav mig befallning, och det var han som lade alla dessa ord i din tjänarinnas mun.+ 20  För att ge saken ett annat sken har din tjänare Joab handlat på detta sätt. Men min herres vishet är som den sanne Gudens ängels+ vishet, så att han vet allt som sker på jorden.” 21  Därefter sade kungen till Joab: ”Se nu, jag skall göra* detta.+ Så gå i väg och för tillbaka den unge mannen Ạbsalom.”+ 22  Då föll Joab ner med ansiktet mot jorden och kastade sig ner och välsignade kungen.+ Och Joab sade: ”I dag vet din tjänare att jag har funnit ynnest för dina ögon,+ min herre kung, eftersom kungen har handlat efter sin tjänares ord.” 23  Så bröt Joab upp och gick till Gesur+ och förde Ạbsalom till Jerusalem.+ 24  Men kungen sade: ”Låt honom bege sig till sitt eget hus, men mitt ansikte får han inte se.”+ Så begav sig Ạbsalom till sitt eget hus, men kungens ansikte såg han inte. 25  Och i hela Israel fanns det ingen som var så prisad för sin skönhet+ som Ạbsalom; från fotsulan till hjässan fanns det inget fel på honom. 26  Och när han lät klippa håret på sitt huvud – och det skedde vid slutet av varje år att han lät klippa det; eftersom det blev för tungt+ för honom, lät han klippa det – då vägde han håret från sitt huvud, och det vägde 200 siklar* efter den kungliga viktstenen.* 27  Och åt Ạbsalom föddes tre söner+ och en dotter, vilkens namn var Tamar. Hon blev en kvinna som hade ett mycket vackert utseende.+ 28  Ạbsalom bodde nu i Jerusalem i två hela år, men kungens ansikte såg han inte.+ 29  Då sände Ạbsalom bud efter Joab för att skicka honom till kungen, men han ville inte komma till honom. Då sände han bud igen, för andra gången, men han ville inte komma. 30  Till slut sade han till sina tjänare: ”Ni ser Joabs jordstycke vid sidan av mitt, ja, där han odlar korn. Gå och sätt eld på det.”+ Ạbsaloms tjänare satte då eld på jordstycket.+ 31  Då reste sig Joab och kom till Ạbsalom i huset och sade till honom: ”Varför har dina tjänare satt eld på det jordstycke som tillhör mig?” 32  Ạbsalom sade då till Joab: ”Se! Jag sände bud till dig och lät säga: ’Kom hit och låt mig skicka dig till kungen och säga: ”Varför har jag kommit från Gesur?+ Det skulle vara bättre för mig att jag fortfarande var där. Så låt mig nu se kungens ansikte, och om det finns någon missgärning i mig,+ så får han döda mig.”’” 33  Då gick Joab in till kungen och berättade detta för honom. Han kallade då till sig Ạbsalom, som nu kom in till kungen och kastade sig ner inför honom och föll ner* med ansiktet mot jorden inför kungen. Och kungen kysste Ạbsalom.+

Fotnoter

”kom ... in”, LXXSyVg och många hebr. hss; M: ”sade ...”.
Ordagr.: ”ingen befriare mellan dem”.
El.: ”överlevande”.
”söker förinta mig”, LXX; ”söker” saknas i M.
”Gud”, MLXXSyVg; TLXXLagarde: ”Jehova”.
”Se nu, du har gjort”, många hebr. hss.
Omkr. 2,3 kg.
”den kungliga viktstenen”. En standardviktsten, som förvarades i kungens palats, el. en särskild måttenhet, en ”kunglig” sikel, som skilde sig från den vanliga sikeln. Jfr not till 2Mo 30:13, ”den heliga platsens sikel”.
”och föll ner”, i överensstämmelse med LXX; saknas i M.