Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 12:1–31

12  Jehova sände nu Natan+ till David. Han kom då in till honom+ och sade till honom: ”Två män bodde i samma stad, den ene rik och den andre fattig.  Den rike hade en mycket stor mängd får och nötkreatur,+  men den fattige hade inget annat än ett enda litet tacklamm som han hade köpt.+ Och han höll det vid liv, och det växte upp hos honom tillsammans med hans söner. Det brukade äta av hans brödstycke och dricka ur hans bägare och ligga i hans famn, och det blev som en dotter för honom.  Efter en tid kom en besökare till den rike mannen, men han ville inte ta något av sina egna får och sina egna nötkreatur för att göra i ordning åt den resande som hade kommit till honom. Så han tog den fattige mannens tacklamm och gjorde det i ordning åt mannen som hade kommit till honom.”+  Då upptändes Davids vrede i hög grad mot mannen,+ så att han sade till Natan: ”Så sant Jehova lever,+ den man som gör detta förtjänar att dö!*+  Och för tacklammet skall han ge gottgörelse+ med fyra,+ därför att han har gjort detta och därför att han inte har haft medömkan.”+  Då sade Natan till David: ”Du är den mannen! Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Jag smorde+ dig till kung över Israel, och jag befriade+ dig ur Sauls hand.  Och jag ville ge dig din herres hus+ och din herres hustrur+ i din famn, och jag ville ge dig Israels och Judas hus.*+ Och om det inte hade varit nog, skulle jag gärna ha gett dig mer därtill.+  Varför har du föraktat Jehovas ord och gjort det som är ont+ i hans ögon? Hettiten Urịa har du dräpt med svärd,+ och hans hustru har du tagit till hustru åt dig,+ och honom har du dräpt med Ammons söners svärd. 10  Nu skall svärdet+ aldrig någonsin vika ifrån ditt hus,+ eftersom du föraktade mig och tog hettiten Urịas hustru till att bli din hustru.’ 11  Detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag uppväcker olycka mot dig från ditt eget hus.+ Och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt din nästa,+ och han skall ligga med dina hustrur inför denna sols ögon.+ 12  Du handlade i hemlighet,+ men jag för min del skall göra detta inför hela Israel+ och inför solen.’”+ 13  David sade+ nu till Natan: ”Jag har syndat mot Jehova.”+ Då sade Natan till David: ”Jehova förlåter dig din synd.*+ Du skall inte dö.+ 14  Men eftersom du otvivelaktigt har handlat respektlöst mot Jehova*+ i den här saken, så skall den son som har fötts åt dig ovillkorligen dö.”+ 15  Sedan gick Natan till sitt eget hus. Och Jehova tilldelade sedan barnet som Urịas hustru hade fött åt David ett slag,+ så att det blev sjukt. 16  Och David började söka den sanne Guden för pojkens skull, och David underkastade sig en sträng fasta+ och gick in och tillbringade natten liggande på marken.+ 17  De äldste i hans hus ställde sig då över honom för att resa upp honom från marken, men han ville inte, och inte heller åt han något+ tillsammans med dem. 18  På sjunde dagen dog barnet. Och Davids tjänare var rädda att tala om för honom att barnet hade dött, ty de sade: ”Se! Medan barnet fortfarande var vid liv talade vi till honom, men han lyssnade inte till vår röst. Hur kan vi då säga till honom: ’Barnet har dött’? Han kan göra något förfärligt.” 19  När David fick se att hans tjänare viskade med varandra, förstod David att barnet hade dött. Så David sade till sina tjänare: ”Har barnet dött?” Då sade de: ”Det har dött.” 20  Då steg David upp från marken och tvättade sig och gned in+ sig med olja och bytte mantel och gick in i Jehovas hus+ och kastade sig ner.+ Därefter gick han in i sitt eget hus och begärde något att äta, och man satte utan dröjsmål fram mat åt honom, och han åt. 21  Därför sade hans tjänare till honom: ”Vad betyder detta som du har gjort? Du fastade och grät för barnets skull medan det ännu levde, men så snart barnet har dött stiger du upp och äter mat.” 22  Då sade han: ”Medan barnet ännu var vid liv fastade+ jag och grät,+ för jag sade till mig själv: ’Vem vet om Jehova visar mig ynnest och barnet får leva?’+ 23  Nu när han har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen?+ Jag går till honom,+ men han kommer inte tillbaka till mig.”+ 24  David tröstade så sin hustru Batsẹba,+ och han gick in till henne och låg med henne. Med tiden födde hon en son,+ och man* gav honom namnet Salomo.*+ Och Jehova älskade honom.+ 25  Så sände han bud genom profeten Natan+ och gav honom namnet Jedịdjah,* för Jehovas skull. 26  Och Joab+ fortsatte att strida mot Rabba,+ som tillhörde Ammons söner, och han intog den kungliga staden.* 27  Då sände Joab budbärare till David och lät säga: ”Jag har stridit mot Rabba.+ Jag har också intagit vattenstaden. 28  Samla nu resten av folket och slå läger mot staden och inta den, så att det inte blir jag som intar staden och mitt namn som nämns över den.” 29  Då samlade David allt folket och drog i väg till Rabba och stred mot staden och intog den. 30  Och han tog så kronan från Malkams* huvud+ – den hade en vikt av en talent* guld, och det var dyrbara stenar på den; och den sattes på Davids huvud. Och bytet+ från staden, det som han förde ut, var mycket stort. 31  Och folket som var i staden förde han ut, och han satte dem att arbeta med stensågar och järnhackor+ och järnyxor, och han lät dem arbeta* med tegeltillverkning. Och så gjorde han med alla städer som tillhörde Ammons söner. Sedan återvände David och allt folket till Jerusalem.

Fotnoter

”förtjänar att dö”. Ordagr.: ”är en dödens son”.
”hus”, MLXXVg; Sy: ”döttrar”.
El.: ”låter din synd gå förbi”.
”har handlat respektlöst mot Jehova” är den ursprungliga läsarten. Texten har blivit ändrad, så att M nu lyder: ”har handlat respektlöst mot Jehovas fiender”. Se Tillägg 2B.
El.: ”han”, M; MmarginalTSy och några hebr. hss: ”hon”.
Namnet ”Salomo” kommer från en rot som betyder ”frid (fred)”. Jfr noter till 1Kr 22:9.
Betyder ”älskad av Jah”, ”Jahs älskling”.
Avser troligen ”vattenstaden”, som nämns i v. 27.
Möjligen: ”Milkoms”, en av ammoniternas avgudar. LXX: ”deras kung Melkols”; Vg: ”deras kungs”.
Omkr. 34,2 kg.
”han lät dem arbeta”, genom en rättelse av en bokstav; M: ”han lät dem passera (gå igenom)”.