Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Samuelsboken 11:1–27

11  Följande vår,*+ vid den tid då kungarna drar ut,+ skickade David i väg Joab och sina tjänare tillsammans med honom och hela Israel, och de bringade fördärv över Ammons söner+ och belägrade Rabba.+ Men David stannade i Jerusalem.  Och det hände sig vid kvällstiden att David steg upp från sin säng och gick omkring på taket+ till kungens hus, och från taket fick han se+ en kvinna som badade,* och kvinnan var mycket vacker.+  Då sände David bud och hörde sig för om kvinnan,+ och man sade: ”Är det inte Batsẹba,+ Ẹliams* dotter,+ hettiten+ Urịas+ hustru?”  Då sände David budbärare och lät hämta henne till sig.+ Så kom hon till honom,+ och han låg med henne,+ medan hon höll på att helga sig från sin orenhet.+ Sedan återvände hon till sitt hus.  Och kvinnan blev havande. Hon sände då bud och underrättade David och sade: ”Jag är havande.”  Då sände David bud till Joab och lät säga: ”Skicka till mig hettiten Urịa.” Så skickade då Joab Urịa till David.  När Urịa kom till honom, frågade David hur det gick för Joab och hur det gick för folket och hur det gick med kriget.  Sedan sade David till Urịa: ”Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter.”+ Då gick Urịa ut ur kungens hus, och kungens hedersgåva* fördes ut efter honom.  Men Urịa lade sig vid ingången till kungens hus tillsammans med sin herres alla andra tjänare, och han gick inte ner till sitt eget hus. 10  Då berättade man för David och sade: ”Urịa har inte gått ner till sitt eget hus.” David sade då till Urịa: ”Har du inte kommit hem från en resa? Varför har du inte gått ner till ditt eget hus?” 11  Då sade Urịa till David: ”Arken+ och Israel och Juda bor i hyddor, och min herre Joab och min herres tjänare+ är lägrade ute på marken. Skulle då jag gå in i mitt hus och äta och dricka och ligga med min hustru?+ Så sant du lever, och så sant din själ lever,+ jag kommer inte att göra detta!” 12  Då sade David till Urịa: ”Stanna här också i dag, och i morgon skall jag skicka i väg dig.” Därför stannade Urịa kvar i Jerusalem den dagen och följande dag. 13  David bjöd nu in honom, och han åt och drack tillsammans med honom, och han drack honom berusad.+ Men på kvällen gick han ut och lade sig på sin säng hos sin herres tjänare. Han gick inte ner till sitt eget hus. 14  På morgonen skrev David ett brev+ till Joab och skickade det med Urịa. 15  I brevet skrev han:+ ”Ställ Urịa framför de häftigaste stridsanfallen.+ Dra er sedan tillbaka från honom, så att han blir slagen och dödad.”+ 16  Och medan Joab fortsatte att bevaka staden, ställde han Urịa på den plats där han visste att det fanns tappra män.+ 17  När stadens män kom ut och stred mot Joab, då föll några av folket, av Davids tjänare. Också hettiten Urịa dog.+ 18  Joab sände nu bud och lät rapportera för David allt som hade hänt i kriget. 19  Och han gav budbäraren följande befallning: ”Så snart du är färdig med att tala till kungen om allt som har hänt i kriget – 20  om kungens raseri då stiger upp och han säger till dig: ’Varför behövde ni gå så nära intill staden för att strida? Visste ni inte att de skulle skjuta uppifrån muren? 21  Vem var det som slog ihjäl Abimẹlek,+ Jerubbẹsets*+ son? Var det inte en kvinna som uppifrån muren kastade ner överstenen från en handkvarn på honom,+ så att han dog i Tebes?+ Varför behövde ni gå så nära intill muren?’ då skall du säga: ’Också din tjänare hettiten Urịa dog.’”+ 22  Så gick då budbäraren i väg och kom och berättade för David allt som Joab hade sänt honom att säga. 23  Och budbäraren sade till David: ”Männen visade sig vara oss överlägsna, och de gjorde ett utfall mot oss på fältet, men vi trängde dem tillbaka ända upp till portingången. 24  Och skyttarna sköt på dina tjänare uppifrån muren,+ så att några av kungens tjänare dog. Också din tjänare hettiten Urịa dog.”+ 25  Då sade David till budbäraren: ”Detta är vad du skall säga till Joab: ’Må inte denna sak förefalla ond i dina ögon, för svärdet förtär+ såväl den ene som den andre. Intensifiera din strid mot staden och riv ner den.’+ Och inge honom mod.” 26  När Urịas hustru fick höra att hennes man Urịa hade dött, höll hon klagan+ över sin ägare.*+ 27  När sorgetiden+ var över, sände David bud och hämtade hem henne till sitt hus, och hon blev hans hustru.+ Med tiden födde hon en son åt honom, men det som David hade gjort var ont+ i Jehovas ögon.+

Fotnoter

El.: ”Vid årsskiftet”. Ordagr.: ”Och det skedde vid årets återvändande”.
El.: ”och han fick se en kvinna som badade på taket”.
”Ammiels” i 1Kr 3:5.
El.: ”kungens portion”, dvs. det som kungen som värd sände till hedersgästen. Jfr 1Mo 43:34.
”Jerubbesets”, MVg; LXX: ”Jerubbaals”; i Dom 6:32; 7:1; 9:1, 16, 24, 28: ”Jerubbaal”.
”sin ägare”. El.: ”sin äkta man”. Hebr.: ba‛lạh. Se 1Mo 20:3; 5Mo 24:1, 4 med noter.