Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Moseboken 8:1–32

8*  Då sade Jehova till Mose: ”Gå in till farao och säg till honom: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Släpp mitt folk, så att de kan tjäna mig.+  Och om du fortfarande vägrar att släppa dem, se, då plågar jag hela ditt område med grodor.+  Och Nilen skall vimla av grodor, och de skall krypa upp och komma in i ditt hus och i ditt inre sovrum och på din vilobädd och in i dina tjänares hus och på ditt folk och in i dina bakugnar och i dina baktråg.+  Och grodorna skall krypa upp på dig själv och på ditt folk och på alla dina tjänare.”’”+ 5*  Senare sade Jehova till Mose: ”Säg till Aron: ’Räck ut din hand med din stav+ över floderna, Nilkanalerna och de vassrika gölarna och få grodorna att krypa upp över Egyptens land.’”  Då räckte Aron ut sin hand över vattnen i Egypten, och grodorna började krypa upp och övertäcka Egyptens land.  Men de magiutövande prästerna gjorde detsamma genom sina hemliga konster och fick grodorna att krypa upp över Egyptens land.+  Så småningom kallade farao på Mose och Aron och sade: ”Be enträget till Jehova+ att han tar bort grodorna från mig och mitt folk, eftersom jag vill släppa folket, så att de kan frambära slaktoffer åt Jehova.”+  Då sade Mose till farao: ”Ta du själv den äran framför mig att säga* när jag skall frambära enträgen bön för dig och dina tjänare och ditt folk för att avlägsna grodorna från dig och dina hus. Bara i Nilen skall de vara kvar.” 10  Då sade han: ”I morgon.” Och han sade: ”Det skall ske enligt ditt ord, för att du skall inse att ingen är som Jehova, vår Gud,+ 11  ty grodorna skall försvinna från dig och dina hus och dina tjänare och ditt folk. Bara i Nilen skall de vara kvar.”+ 12  Mose och Aron gick sedan ut från farao, och Mose ropade högt till Jehova+ på grund av grodorna som Han hade låtit komma över farao. 13  Då gjorde Jehova enligt Moses ord,+ och grodorna dog och försvann från husen, gårdarna och fälten. 14  Och man samlade ihop dem i hög på hög, och landet började stinka.+ 15  När farao såg att lättnad hade inträtt, gjorde han sitt hjärta oemottagligt;*+ och han lyssnade inte till dem, alldeles som Jehova hade sagt.+ 16  Jehova sade nu till Mose: ”Säg till Aron: ’Räck ut din stav+ och slå på stoftet på marken, och det skall bli till myggor i hela Egyptens land.’” 17  Och de gjorde så. Alltså räckte Aron ut sin hand med staven och slog på stoftet på marken, och det kom myggor* på människor och djur. Allt stoft på marken blev till myggor i hela Egyptens land.+ 18  Och de magiutövande prästerna försökte göra detsamma genom sina hemliga konster+ för att frambringa myggor, men de kunde inte.+ Och myggorna kom på människor och djur. 19  Därför sade de magiutövande prästerna till farao: ”Det är Guds+ finger!”+ Men faraos hjärta förblev förstockat,+ och han lyssnade inte till dem, alldeles som Jehova hade sagt. 20  Då sade Jehova till Mose: ”Stig upp tidigt på morgonen och ställ dig inför farao.+ Se! Han är på väg ut till vattnet! Och du skall säga till honom: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Släpp mitt folk, så att de kan tjäna mig.*+ 21  Men om du inte släpper mitt folk, se, då sänder jag styngflugor*+ över dig och dina tjänare och ditt folk och in i dina hus; och husen i Egypten skall vara fulla av styngflugor, och likaså marken som de står på. 22  Och på den dagen skall jag skilja ut landet Gosen, där mitt folk befinner sig, så att ingen styngfluga finns där,+ för att du skall inse att jag är Jehova mitt i landet.*+ 23  Och jag skall göra en avgränsning mellan mitt folk och ditt folk.+ I morgon skall detta tecken ske.”’” 24  Och Jehova gjorde så; och väldiga svärmar av styngflugor invaderade faraos hus och hans tjänares hus och hela Egyptens land.+ Landet fördärvades till följd av styngflugorna.+ 25  Till sist kallade farao på Mose och Aron och sade: ”Gå och frambär slaktoffer åt er Gud* här i landet.”+ 26  Men Mose sade: ”Det går inte an att göra så, eftersom vi som slaktoffer åt Jehova, vår Gud, skulle frambära något som är avskyvärt för egyptierna.+ Anta att vi, inför egyptiernas ögon, som slaktoffer skulle frambära något som är avskyvärt för dem; skulle de då inte stena oss? 27  Vi vill gå tre dagsresor in i vildmarken och frambära slaktoffer åt Jehova, vår Gud, alldeles som han har sagt oss.”+ 28  Farao sade nu: ”Jag skall släppa er,+ och ni skall frambära slaktoffer åt Jehova, er Gud, i vildmarken.+ Bege er bara inte för långt bort. Frambär enträgen bön för mig.”+ 29  Därefter sade Mose: ”Se, jag går nu bort från dig, och jag skall be enträget till Jehova, och styngflugorna skall försvinna från farao, hans tjänare och hans folk i morgon. Må farao bara inte föra oss bakom ljuset igen genom att inte släppa folket, så att de kan frambära slaktoffer åt Jehova.”+ 30  Sedan gick Mose ut från farao och bad enträget till Jehova.+ 31  Så gjorde Jehova enligt Moses ord,+ och styngflugorna försvann från farao, hans tjänare och hans folk.+ Inte en enda blev kvar. 32  Men farao gjorde sitt hjärta oemottagligt den här gången också och släppte inte folket.+

Fotnoter

I MLXX 7:26.
I MLXX börjar kap. 8 här.
Möjligen: ”Förklara för mig”.
”gjorde han ... oemottagligt”, i överensstämmelse med Sam. I M är verbformen en infinitivus absolutus, som inte innehåller något tidsmoment.
El.: ”moskiter”. Hebr.: hakkinnạm,myggorna (moskiterna)”. Flavius Josephus (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], II, 300 [xiv, 3]) menar att det rör sig om löss, vilket inte är särskilt troligt, även om Talmud använder ordet kinnịm om löss.
”så att de kan tjäna (tillbe, dyrka) mig”. Hebr.: weja‛avdhụni; grek.: hịna moi latreusōsin, ”så att de kan ägna mig helig tjänst”. Se not till 3:12.
”stickflugor [ordagr.: ”hundflugor”]”, LXX.
El.: ”jag, Jehova, är mitt i landet (mitt på jorden)”.
”åt er Gud”. Hebr.: lE’lohēkhẹm; TJLXXBagsterSy: ”åt Jehova, er Gud”.