Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Moseboken 5:1–23

 Och därefter gick Mose och Aron in och sade till farao:+ ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i vildmarken.’”+  Men farao sade: ”Vem är Jehova,+ att jag skulle lyda* hans röst och släppa Israel?+ Jag känner över huvud taget inte Jehova,+ och vad mera är, jag tänker inte släppa Israel.”+  Men de sade vidare: ”Hebréernas Gud har satt sig i förbindelse med oss.+ Vi vill gärna gå tre dagsresor in i vildmarken och frambära slaktoffer åt Jehova, vår Gud;+ annars kanske han slår oss med pest* eller med svärd.”+  Då sade Egyptens kung till dem: ”Hur kommer det sig att ni, Mose och Aron, får folket att dra sig undan* sina arbetsuppgifter?+ Gå i väg och bär era bördor!”+  Och farao fortsatte: ”Se! Landets folk är talrikt nu,+ och ni får dem att upphöra med* att bära sina bördor.”+  Omedelbart samma dag befallde farao dem som drev folket till arbete och förmännen+ och sade:  ”Ni skall inte samla halm för att ge åt folket till att göra tegelstenar+ av som förut. Låt dem själva gå och samla halm åt sig.  Vidare skall ni fortsätta att ålägga dem den fastställda mängden tegelstenar, som de gjorde förut. Ni skall inte göra något avdrag för dem, för de är lata.+ Det är därför de ropar högt och säger: ’Vi vill gå, vi vill frambära slaktoffer åt vår Gud!’+  Låt tjänsten vila tungt på folket, och låt dem arbeta med den, och låt dem inte ge akt på falska ord.”+ 10  Så gick de som drev folket till arbete+ och förmännen ut och sade till folket: ”Så här har farao sagt: ’Jag ger er inte halm längre. 11  Gå själva och skaffa halm åt er där ni kan finna den, för det skall inte dras av det minsta från era tjänsteuppgifter.’”+ 12  Då spred sig folket över hela Egyptens land för att samla strå att ha som halm. 13  Och de som drev dem till arbete skyndade på dem+ och sade: ”Gör era arbetsuppgifter färdiga, var och en sin arbetsuppgift, dag för dag, precis som när det fanns halm att få.”+ 14  Senare blev Israels söners förmän+ pryglade,+ de som faraos arbetspådrivare* hade satt över dem, och dessa sade till dem: ”Varför har ni inte gjort färdigt ert föreskrivna arbete med att göra tegelstenar+ som förut, varken i går eller i dag?”+ 15  Då gick Israels söners förmän+ in och ropade högt till farao och sade: ”Varför gör du så mot dina tjänare? 16  Dina tjänare får ingen halm, och ändå säger de till oss: ’Gör tegelstenar!’ Och här blir dina tjänare pryglade, fast ditt eget folk bär skulden.”+ 17  Men han sade: ”Ni är lata, ni är lata!+ Det är därför ni säger: ’Vi vill gå, vi vill frambära slaktoffer åt Jehova.’+ 18  Så gå nu i väg och utför er tjänst! Någon halm får ni inte, men ni skall ändå lämna den bestämda mängden tegelstenar.”+ 19  Då såg Israels söners förmän att de var i en svår belägenhet, när man sade:+ ”Ni skall inte dra av det minsta från den mängd tegelstenar som är er dagliga kvot.”+ 20  Sedan träffade de Mose och Aron,+ som stod där för att möta dem när de kom ut från farao. 21  Genast sade de till dem: ”Må Jehova se på er och döma,+ eftersom ni har gjort lukten av oss till en stank+ för farao och för hans tjänare och därigenom satt ett svärd i deras hand till att dräpa oss.”+ 22  Då vände sig Mose till Jehova+ och sade: ”Jehova,* varför har du gjort så illa mot detta folk?+ Varför har du sänt mig?+ 23  Ty från den stund då jag gick in till farao för att tala i ditt namn+ har han handlat illa mot detta folk,+ och du har inte på något sätt befriat ditt folk.”+

Fotnoter

El.: ”höra på (lyssna till)”.
El.: ”böldpest”. LXX: ”död (dödlig hemsökelse)”.
El.: ”Varför vill ni, Mose och Aron, få folket att dra sig undan [...?]”
”upphöra med”. El.: ”vila (hålla sabbat) från”.
El.: ”män som drev dem till arbete”.
Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.