Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Moseboken 3:1–22

 Och Mose blev herde för den småboskap som tillhörde hans svärfar+ Jetro,+ prästen i Midjan. Medan han drev småboskapen mot vildmarkens västsida, kom han till den sanne Gudens berg,+ till Horeb.+  Då visade sig Jehovas* ängel för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske.+ Och medan han fortsatte att titta, se, då brann törnbusken av elden, men ändå blev inte törnbusken förtärd.  Då sade Mose: ”Låt mig bara vika av och se på detta storslagna fenomen, varför törnbusken inte brinner upp.”+  När Jehova* såg att han vek av för att se efter, ropade Gud genast till honom ur törnbusken och sade: ”Mose! Mose!” Och han sade: ”Här är jag.”+  Då sade han: ”Kom inte närmare. Dra sandalerna av dina fötter, ty den plats du står på är helig mark.”+  Och han sade vidare: ”Jag är din fars* Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.”+ Då dolde Mose sitt ansikte, ty han var rädd för att se på den sanne Guden.*  Och Jehova tillade: ”Jag har helt visst sett betrycket hos mitt folk som är i Egypten, och jag har hört deras höga rop över dem som driver dem till arbete; ty jag känner till de smärtor de lider.+  Och jag skall stiga ner för att befria dem ur egyptiernas hand+ och föra dem upp från detta land till ett gott och vidsträckt land, till ett land som flödar av mjölk och honung,+ till kanaanéernas och hettiternas och amoréernas och perisséernas och hivéernas och jebuséernas område.+  Och nu, se, Israels söners höga rop har nått mig, och jag har också sett det förtryck som egyptierna utsätter dem för.+ 10  Och nu, kom, jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels söner, ut ur Egypten.”+ 11  Men Mose sade till den sanne Guden: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels söner ut ur Egypten?”+ 12  Då sade han: ”Jag skall visa mig vara med dig,+ och detta är för dig tecknet på att det är jag som har sänt dig:+ När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni tjäna* den sanne Guden på det här berget.”+ 13  Men Mose sade till den sanne Guden: ”Anta att jag nu kommer till Israels söner och säger till dem: ’Era förfäders Gud har sänt mig till er’, och att de säger till mig: ’Vad är hans namn?’+ Vad skall jag då säga till dem?” 14  Då sade Gud till Mose: ”JAG SKALL VISA MIG VARA DET SOM JAG SKALL VISA MIG VARA.”*+ Och han tillade: ”Detta är vad du skall säga till Israels söner: ’JAG SKALL VISA MIG VARA har sänt mig till er.’”+ 15  Och Gud sade ännu en gång till Mose: ”Detta är vad du skall säga till Israels söner: ’Jehova, era förfäders Gud, Abrahams Gud,+ Isaks Gud+ och Jakobs Gud,+ har sänt mig till er.’ Detta är mitt namn till oöverskådlig tid,*+ och genom detta skall jag bli ihågkommen* från generation till generation.+ 16  Gå i väg och samla de äldste* i Israel och säg till dem: ’Jehova, era förfäders Gud, har visat sig för mig,+ Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, och har sagt: ”Jag skall helt visst vända min uppmärksamhet+ till er och till det som görs mot er i Egypten. 17  Och därför säger jag: Jag skall föra er upp från det betryck+ som vållas er av egyptierna, upp till kanaanéernas och hettiternas och amoréernas+ och perisséernas och hivéernas och jebuséernas land,+ till ett land som flödar av mjölk och honung.”’+ 18  Och de kommer att lyssna till din röst,+ och du skall gå till Egyptens kung, du och de äldste i Israel, och ni skall säga till honom: ’Jehova, hebréernas+ Gud, har satt sig i förbindelse med oss,+ och nu vill vi gärna gå tre dagsresor in i vildmarken, och vi vill frambära slaktoffer åt Jehova, vår Gud.’+ 19  Och jag – jag vet att Egyptens kung inte kommer att låta er gå utom genom en stark hand.+ 20  Och jag skall räcka ut min hand+ och slå Egypten med alla mina underbara gärningar som jag skall göra i dess mitt; och därefter kommer han att släppa er.+ 21  Och jag skall låta detta folk finna ynnest i egyptiernas ögon; och när ni ger er av kommer ni inte att ge er av tomhänta.+ 22  Varje kvinna skall av sin grannfru och av den kvinna som bor som främling i hennes hus begära silverföremål och guldföremål och mantlar, och ni skall sätta dem på era söner och era döttrar; och ni skall ta byte av egyptierna.”+

Fotnoter

Hebr.: Jehowạh. Se Tillägg 1A.
”Gud”, Sam; dvs. Jehovas ängel som talade på hans vägnar. Se v. 2.
”din fars”, MLXXSyVg; Sam: ”dina fäders”.
Se Tillägg 1F.
”skall ni tjäna (tillbe, dyrka)”. Hebr.: ta‛avdhụn; grek.: latreusete, ”skall ni ägna ... helig tjänst”. Se KBL, sid. 671, som för verbet ‛avạdh anger innebörden ”tjäna (tillbe, dyrka) en gud”. Se också not till Mt 4:10, ”du skall ägna helig tjänst”.
”JAG SKALL VISA MIG VARA DET SOM JAG SKALL VISA MIG VARA.” Hebr.: אֶהְיֶה אֲשֶׁר אֶהְיֶה (’Ehjẹh ’Ashẹr ’Ehjẹh), det sätt på vilket Gud beskriver sig själv; Leeser: ”JAG SKALL VARA DET JAG SKALL VARA”; Rotherham: ”Jag skall bli vadhelst jag behagar”; grek.: Egọ̄ eimi ho ōn, ”Jag är den Varande” el. ”Jag är den Existerande”; lat.: ẹgo sum qui sum, ”Jag är den jag är”. ’Ehjẹh är en form av det hebr. verbet hajạh, ”bli”, ”(visa sig) vara”, nämligen imperfektum, 1:a person sing., och betyder ”jag skall bli” el. ”jag skall (visa mig) vara”. Det som här åsyftas är inte att Gud existerar i kraft av sig själv, utan i stället att han genomför vad han har för avsikt att bli el. vara i förhållande till andra. Jfr not till 1Mo 2:4, ”Jehova”, där en form av det besläktade hebr. verbet hawạh ligger till grund för Guds namn.
”mitt namn till oöverskådlig tid”. Hebr.: shem le‛olạm.
”och genom detta skall jag bli ihågkommen”. Ordagr.: ”och detta [är] min åminnelse”. Hebr.: wezẹh zikhrị; lat.: et hoc memoriạle mẹum.
Ordagr.: ”de gamla (äldre) männen”. Hebr.: ziqnẹ̄.