Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Moseboken 22:1–31

22  Om en man stjäl en tjur eller ett får och slaktar djuret eller säljer det, skall han ge fem av nötkreaturen som ersättning för tjuren och fyra av småkreaturen för fåret.*+  (Om en tjuv+ ertappas vid inbrottet+ och han blir slagen och dör, är det ingen blodskuld* för honom.+  Om solen har lyst fram på honom, är det blodskuld för honom.) Han skall ovillkorligen ge ersättning. Om han ingenting har, då skall han säljas som betalning för det han stal.+  Om det stulna – det må vara en tjur eller en åsna eller ett får – påträffas levande hos honom, skall han ge dubbel ersättning.  Om en man låter avbeta en åker eller en vingård* och han släpper ut sina lastdjur och låter dem beta på en annans åker, skall han ge ersättning+ med det bästa från sin egen åker eller med det bästa från sin egen vingård.  Om en eld griper omkring sig och antänder törnen, och kärvar eller omejad säd eller ett fält förtärs,+ skall den som vållade branden ovillkorligen ge ersättning för det uppbrända.  Om en man ger sin nästa pengar eller saker att förvara,+ och det blir stulet ur mannens hus, skall tjuven, om han blir funnen, ge dubbel ersättning.+  Om tjuven inte blir funnen, då skall husets ägare föras fram till den sanne Guden,+ för att man skall se om han har lagt sin hand på sin nästas egendom.  När det gäller varje fall av överträdelse,+ i förbindelse med en tjur, en åsna, ett får, ett klädesplagg, vad som helst som är förlorat och om vilket man säger: ’Det här är det!’ skall bådas sak komma inför den sanne Guden.*+ Den som Gud* förklarar skyldig* skall ge den andre dubbel ersättning.+ 10  Om en man ger sin nästa en åsna eller en tjur eller ett får eller vilket som helst husdjur att förvara, och det dör eller blir lemlästat eller blir bortfört utan att någon ser det, 11  skall en ed+ avläggas vid Jehova mellan dem båda om att han inte har lagt sin hand på sin nästas egendom;+ och djurets ägare* skall godta den, och den andre skall inte ge ersättning. 12  Men om det är uppenbart att det är stulet från honom, skall han ge dess ägare* ersättning.+ 13  Om det är uppenbart att det är rivet av ett vilddjur,+ skall han föra fram det som bevis.+ Något som har rivits av ett vilddjur skall han inte ge ersättning för. 14  Men om någon lånar ett djur av sin nästa,+ och det blir lemlästat eller dör medan dess ägare inte är närvarande, skall han ovillkorligen ge ersättning.+ 15  Om dess ägare är närvarande, skall han inte ge ersättning. Om det är lejt, skall det ingå i priset för att leja det. 16  Om nu en man förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne,+ skall han ovillkorligen skaffa sig henne till hustru för köpesumman.+ 17  Om hennes far uttryckligen vägrar att ge henne åt honom, skall han betala den summa som motsvarar köpesumman för jungfrur.+ 18  En trollkvinna skall du inte låta leva.+ 19  Var och en som ligger med ett djur skall ovillkorligen dödas.+ 20  Den som frambär slaktoffer åt andra gudar än Jehova enbart skall vigas åt tillintetgörelse.*+ 21  Och du skall inte behandla en bofast främling* illa eller förtrycka honom.+ Ni var ju själva bofasta främlingar i Egyptens land.+ 22  En änka eller en faderlös* får ni inte vålla betryck.+ 23  Om du på något sätt vållar dem betryck, då skall jag, om de bara ropar till mig, helt visst höra deras rop;+ 24  och min vrede skall flamma upp,+ och jag skall dräpa er med svärd, och era hustrur skall bli änkor och era söner faderlösa.+ 25  Om du lånar ut pengar till mitt folk, till den betryckte hos dig,+ skall du inte vara som en ockrare mot honom. Ni skall inte pålägga honom ränta.+ 26  Om du över huvud taget tar din nästas klädnad i pant,+ skall du ge den tillbaka åt honom vid solens nedgång. 27  Den är ju hans enda täcke.+ Den är hans mantel för hans hud. Vad skall han annars lägga sig i? Och om han ropar till mig, skall jag höra, ty jag är nådig.+ 28  Du skall inte nedkalla ont över Gud*+ eller förbanna en hövding* bland ditt folk.+ 29  Tveka inte att ge av din rika skörd och av det som flyter från din press.+ Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig.+ 30  På samma sätt skall du göra med din tjur och ditt får:+ I sju dagar skall djuret vara kvar hos sin mor.+ På åttonde dagen skall du ge det åt mig. 31  Och ni skall visa er vara mina heliga män;+ och ni skall inte äta kött av ett djur som blivit rivet på marken av ett vilddjur.+ Ni skall kasta det åt hundarna.+

Fotnoter

Här slutar 21:37 i MLXX.
Hebr.: damịm, plur. av dam, ”blod”.
”Men om någon låter sin boskap avbeta en åker eller en vingård”, LXX; Vg: ”Om någon skadar en åker eller en vingård”.
”den sanne Guden”. Hebr.: ha’Elohịm; Sam: ”Jehova”.
”Gud”. Hebr.: ’Elohịm; Sam(hebr.): ha’Elohịm; grek.: tou theou. Jfr Tillägg 1F.
”förklarar skyldig”. Verbet, vars subjekt är ’Elohịm, står i plur. i M, men i Sam står verbet i sing.
Ordagr.: ”dess ägare [plur.]”. Hebr.: be‛alạw, plur. som tecken på respekt; verbet står i sing.; grek.: ho kỵrios autou.
Ordagr.: ”till dess ägare [plur.]”. Hebr.: liv‛alạw, plur. som tecken på respekt; grek.: tōi kyrịōi; lat.: dọmino, ägaren”.
El.: ”skall beläggas med bann”, dvs. skall vigas åt Jehova genom att utrotas.
El.: ”en gäst”, ”en invandrare”. Hebr.: ger.
Ordagr.: ”en faderlös pojke”.
”Gud”. MSam(hebr.): ’Elohịm; grek.: theous, ”gudar”; lat.: dịis, ”gudar”.
”eller ... en hövding”. Hebr.: wenasị’.