Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Moseboken 21:1–36

21  Och detta är de rättsliga beslut* som du skall förelägga dem:+  Om du köper en hebreisk slav,+ skall han vara slav i sex år, men på det sjunde skall han friges utan att betala för det.+  Om han kommer ensam, skall han dra bort ensam. Om han äger en hustru, då skall hans hustru dra bort tillsammans med honom.  Om hans herre ger honom en hustru och hon föder honom söner eller döttrar, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre,*+ och han skall dra bort ensam.+  Men om slaven enträget säger: ’Jag älskar verkligen min herre,* min hustru och mina söner; jag vill inte bli frigiven’,+  då skall hans herre föra fram honom till den sanne Guden och föra fram honom till dörren eller dörrposten; och hans herre skall genomborra hans öra med en syl, och han skall vara hans slav till oöverskådlig tid.+  Och om en man säljer sin dotter som slavinna,+ skall hon inte friges på samma sätt som de manliga slavarna.  Om hon är misshaglig i sin herres ögon, så att han inte utser henne till bihustru+ utan låter henne friköpas, är han inte berättigad att sälja henne till ett främmande folk, eftersom han har handlat förrädiskt mot henne.  Och om det är åt sin son som han utser henne, skall han handla med henne enligt den rätt som tillkommer döttrar.+ 10  Om han tar sig ännu en hustru, får han inte göra inskränkningar i fråga om hennes kost, hennes kläder+ och hennes äktenskapsrätt.+ 11  Om han inte fullgör dessa tre ting mot henne, då skall hon dra bort för ingenting, utan betalning. 12  Den som slår en man så att han dör skall ovillkorligen dödas.+ 13  Men om någon inte ligger på lur och den sanne Guden låter det ske för hans hand,*+ så skall jag fastställa en plats för dig dit han kan fly.+ 14  Och om en man blir så upphetsad mot sin nästa att han dräper honom med list,+ skall du ta honom, om det så är från mitt altare, ty han måste dö.+ 15  Och den som slår sin far och sin mor skall ovillkorligen dödas.+ 16  Och den som rövar bort en människa,+ antingen han säljer den bortrövade+ eller denne blir funnen i hans hand, skall ovillkorligen dödas.+ 17  Och den som nedkallar ont över sin far och sin mor skall ovillkorligen dödas.+ 18  Och om några män kommer i gräl och den ene slår sin nästa med en sten eller en hacka* och han inte dör men blir sängliggande – 19  om han stiger upp och går omkring utomhus på något stöd han har, då skall den som slog honom vara fri från straff; han skall ge ersättning bara för hans förlorade arbetstid, tills han har sörjt för att han är fullständigt botad. 20  Och om en man slår+ sin slav eller sin slavinna med en käpp och den personen dör under hans hand, skall han ovillkorligen bli hämnad.+ 21  Men om han förblir vid liv* en dag eller två dagar, skall han inte bli hämnad, eftersom det är hans egna pengar.* 22  Och om några män slåss med varandra och de stöter till en havande kvinna och hennes barn+ kommer ut* men ingen dödsolycka sker, skall han ovillkorligen dömas till skadeersättning enligt vad kvinnans ägare pålägger honom; och han skall betala den genom domarna.+ 23  Men om en dödsolycka sker, då skall du ge själ* för själ,+ 24  öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,+ 25  brännskada för brännskada, sår för sår, slag för slag.+ 26  Och om en man slår sin slav eller sin slavinna i ögat och han fördärvar det, skall han frige den skadade som ersättning för ögat.+ 27  Och om han slår ut en tand på sin slav eller sin slavinna, skall han frige den skadade som ersättning för tanden. 28  Och om en tjur stångar en man eller en kvinna och den personen dör, skall tjuren ovillkorligen stenas,+ och dess kött får inte ätas; men tjurens ägare är fri från straff. 29  Men om en tjur förut hade vanan att stångas och dess ägare blev varnad men han inte höll den bevakad, och den dödar en man eller en kvinna, då skall tjuren stenas, och även dess ägare skall dödas. 30  Om en lösen* påläggs honom, då skall han som pris för friköpandet av sin själ betala allt som påläggs honom.+ 31  Antingen den stångade en son eller stångade en dotter, skall det göras med honom enligt detta rättsliga beslut.+ 32  Om det var en slav eller en slavinna som tjuren stångade, skall han ge ett belopp av 30 siklar+ till den personens herre, och tjuren skall stenas. 33  Och om en man öppnar en cistern, eller om en man gräver ut en cistern och inte täcker över den, och en tjur eller en åsna faller i den,+ 34  skall den som äger cisternen ge ersättning.+ Beloppet skall han ge till djurets ägare, och det döda djuret skall bli hans. 35  Och om en mans tjur skadar en annans tjur och den dör, då skall de sälja den levande tjuren och dela beloppet för den; och även det döda djuret skall de dela.+ 36  Eller om det var känt att en tjur förut hade vanan att stångas men dess ägare inte höll den bevakad,+ då skall han ovillkorligen ge ersättning+ med tjur för tjur, och det döda djuret skall bli hans.

Fotnoter

El.: ”de föreskrifter”, ”de (rätts)bestämmelser”.
Ordagr.: ”tillhöra hennes herrar”. Hebr.: la’dhonẹjha, majestätsplural; i Guds lag beteckningen för arbetsgivaren.
”min herre”. Hebr.: ’adhonị, sing.; den benämning en slav använde om sin arbetsgivare.
El.: ”den sanne Guden gör så (förorsakar) att det sker för hans hand”. LXXVg: ”Gud har överlämnat honom i hans hand (händer)”.
”eller med knytnäven”, LXXVg.
El.: ”överlever”. Ordagr.: ”förblir stående”. Jfr not till 9:16, ”låtit dig bestå”.
El.: ”det är en som är köpt för hans pengar”.
”kommer ut”, dvs. föds för tidigt.
El.: ”liv”. Hebr.: nẹfesh; grek.: psykhẹ̄n; lat.: ạnimam.
El.: ”en skadeersättning”. Ordagr.: ”något som övertäcker”.