Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Moseboken 18:1–27

18  Nu fick Jetro, prästen i Midjan, Moses svärfar,*+ höra om allt som Gud hade gjort för Mose och för sitt folk Israel, hur Jehova hade fört Israel ut ur Egypten.+  Så Jetro, Moses svärfar, tog med sig Sippọra, Moses hustru, sedan hon hade skickats bort,  och hennes två söner+ – den enes namn var Gersom,*+ ”ty”, sade han, ”en bofast främling har jag blivit i ett främmande land”;  och den andres namn var Eliẹser,*+ ”ty” – som han sade – ”min fars Gud är min hjälpare, och han befriade mig från faraos svärd”.+  Så kom Jetro, Moses svärfar, och Moses söner och hans hustru till Mose i vildmarken där han hade sitt läger, vid den sanne Gudens berg.+  Så sände han bud till Mose: ”Jag,* din svärfar,* Jetro,+ har kommit till dig, och likaså din hustru och hennes två söner tillsammans med henne.”  Genast gick Mose ut för att möta sin svärfar, och han kastade sig ner och kysste honom;+ och de började var och en fråga hur det stod till med den andre. Därefter gick de in i tältet.  Och Mose berättade för sin svärfar om allt vad Jehova hade gjort med farao och Egypten för Israels skull,+ och om all den vedermöda som hade drabbat dem på vägen,+ och ändå hade Jehova befriat dem.+  Då gladde Jetro sig över allt det goda som Jehova hade gjort för Israel, att han hade befriat dem* ur Egyptens hand.+ 10  Och Jetro sade: ”Välsignad vare Jehova, som har befriat er ur Egyptens hand och ur faraos hand och som har befriat folket från slaveri under Egyptens hand.+ 11  Nu vet jag att Jehova är större än alla de andra gudarna*+ på grund av denna sak, då de handlade förmätet mot dem.”* 12  Sedan tog Jetro, Moses svärfar, ett brännoffer och slaktoffer åt Gud;+ och Aron och alla de äldste i Israel kom för att hålla måltid tillsammans med Moses svärfar inför den sanne Guden.+ 13  Och det skedde dagen därpå att Mose som vanligt satte sig för att tjäna som domare för folket,+ och folket blev stående inför Mose från morgonen till kvällen. 14  När Moses svärfar såg allt vad han gjorde för folket sade han: ”Vad är det för ärenden du sköter åt folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket ställer upp sig inför dig från morgon till kväll?” 15  Då sade Mose till sin svärfar: ”Jo, folket kommer ständigt till mig för att fråga Gud.+ 16  När det uppstår en rättssak hos dem,+ skall den komma inför mig, och jag skall döma mellan parterna, och jag skall kungöra den sanne Gudens beslut och hans lagar.”+ 17  Då sade Moses svärfar till honom: ”Det sätt du gör det på är inte bra. 18  Du kommer säkert att slita ut dig, både du och detta folk som är hos dig, för detta är en alltför stor börda för dig.+ Du kan inte sköta det ensam.+ 19  Lyssna nu till min röst.+ Jag skall ge dig råd, och Gud skall vara med dig.+ Du skall själv tjäna som representant för folket inför den sanne Guden+ och själv låta rättssakerna komma inför den sanne Guden.+ 20  Och du skall göra dem uppmärksamma på vad förordningarna och lagarna säger,+ och du skall kungöra för dem den väg de skall vandra och det arbete de skall göra.+ 21  Men själv bör du ur allt folket välja ut dugliga män,+ som fruktar Gud,+ pålitliga* män,+ som hatar orätt vinning;+ och du skall sätta dessa över dem som föreståndare* för skaror på tusen,*+ föreståndare för skaror på hundra,* föreståndare för skaror på femtio och föreståndare för skaror på tio.*+ 22  Och de skall döma folket vid varje lämpligt tillfälle; och varje större rättssak skall de låta komma inför dig,+ men i varje mindre rättssak skall de själva döma. Gör det alltså lättare för dig, och de skall bära bördan tillsammans med dig.+ 23  Om du gör detta, och Gud har befallt dig det, då kan du hålla ut, och dessutom kan allt detta folk gå till sin egen plats i frid.”+ 24  Omedelbart lyssnade Mose till sin svärfars röst och gjorde allt som han hade sagt.+ 25  Och Mose valde ut dugliga män ur hela Israel och gav dem ställningar som överhuvuden för folket,+ som föreståndare för skaror på tusen, föreståndare för skaror på hundra, föreståndare för skaror på femtio och föreståndare för skaror på tio. 26  Och de dömde folket vid varje lämpligt tillfälle. En svår rättssak lät de komma inför Mose,+ men i varje mindre rättssak dömde de själva. 27  Därefter följde Mose sin svärfar ut,+ och han gav sig i väg till sitt land.

Fotnoter

El.: ”vars svärson Mose var”.
Betyder ”en bofast främling där”.
Betyder ”min Gud är hjälpare”.
”Jag”, MVg; SamLXXSy: ”Se!”
El.: ”Jag, den vars svärson du är”.
El.: ”Israel, som han hade befriat”.
”de andra gudarna”. Hebr.: ha’elohịm, plur.; grek.: tous theous, plur.
”dem”, dvs. israeliterna.
El.: ”sannfärdiga”, ”trogna”, ”trofasta”.
El.: ”ledare”. Hebr.: sarẹ̄ (en form av sarịm, som är plur. av sar).
El.: ”ledare för grupper på tusen”. Grek.: khiliạrkhous, ”kiliarker”.
El.: ”ledare för grupper på hundra”. Lat.: centuriọnes, ”centurioner”.
El.: ”ledare för grupper på tio”. Lat.: decạnos, ”dekaner”, ”föreståndare för tio personer”.