Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Moseboken 17:1–16

17  Och Israels söners hela menighet bröt upp från Sins vildmark+ och färdades i etapper enligt Jehovas befallning,*+ och de slog så läger i Rẹfidim.+ Men det fanns inget vatten att dricka för folket.  Och folket började träta med Mose och sade:+ ”Ge oss vatten att dricka.” Men Mose sade till dem: ”Varför träter ni med mig? Varför sätter ni Jehova på prov?”+  Men folket törstade efter vatten där, och folket knotade mot Mose och sade: ”Varför har du fört oss upp från Egypten för att låta oss och våra söner och vår* boskap dö av törst?”+  Till sist ropade Mose till Jehova och sade: ”Vad skall jag göra med detta folk? Lite till, så stenar de mig!”+  Då sade Jehova till Mose: ”Gå i väg framför folket+ och ta med dig några av de äldste i Israel och din stav som du slog på Nilen med.+ Ta den i handen och gå vidare.  Se! Jag står framför dig där på klippan vid Horeb.* Och du skall slå på klippan, och vatten skall komma ut ur den, och folket skall dricka det.”+ Därefter gjorde Mose så inför ögonen på de äldste i Israel.  Så gav han platsen namnet Massah*+ och Merịba,*+ på grund av Israels söners trätande och därför att de hade satt Jehova på prov+ och sagt: ”Är Jehova mitt ibland oss eller inte?”+  Sedan kom amalekiterna*+ och stred mot Israel i Rẹfidim.+  Då sade Mose till Josua:*+ ”Välj ut män åt oss och dra ut+ och strid mot amalekiterna. I morgon ställer jag mig på toppen av kullen med den sanne Gudens stav i min hand.”+ 10  Josua gjorde då som Mose hade sagt till honom+ och stred mot amalekiterna; och Mose, Aron och Hur+ gick upp på toppen av kullen. 11  Och när Mose lyfte sin hand hade israeliterna övertaget,+ men när han sänkte sin hand hade amalekiterna övertaget. 12  När Moses händer blev tunga, tog de en sten och lade den under honom, och han satte sig på den; och Aron och Hur stödde hans händer, den ene på den ena sidan och den andre på den andra sidan, så att hans händer förblev stadiga* tills solen gick ner. 13  Så besegrade Josua Ạmalek och hans folk med svärdsegg.+ 14  Jehova sade nu till Mose: ”Skriv detta i boken, så att det blir ihågkommet,+ och lägg fram det för Josua: ’Jag skall fullständigt utplåna minnet av Ạmalek, så att det inte mer finns under himlen.’”+ 15  Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Jehovạ-Nissị* 16  och sade: ”Därför att en hand är uträckt mot Jahs+ tron,+ skall Jehova föra krig* mot Ạmalek från generation till generation.”+

Fotnoter

Ordagr.: ”mun”.
”oss ... våra ... vår”. Ordagr.: ”mig ... mina ... min”; syftar på ”folket”.
”Horeb”. Inte berget där de tio budorden gavs, utan bergstrakten runt omkring berget Sinai, ett område som också kallas Sinais vildmark.
Betyder ”prov”, ”prövning”.
Betyder ”trätande”, ”(rätts)tvist”.
El.: ”Amalek”, använt i kollektiv betydelse.
El.: ”Jehoshua”. Hebr.: Jehōshụa‛, som betyder ”Jehova är räddning(en)”; grek.: Ἰησοῦ (Iēsou, ”Jesus”).
Ordagr.: ”och hans händer var fasthet (orörlighet)”.
”Jehova-Nissi”, som betyder ”Jehova är min signal (min signalstång)”, om nissị är avlett av nes, ”signal”, ”signalstång”; LXX: ”Jehova är min tillflykt”, om nissị är avlett av nus, ”fly (söka tillflykt)”; Vg: ”Jehova är min upphöjelse”, om nissị är avlett av nasạs, ”upphöja (lyfta upp)”.
”Ty med dold hand för Jehova krig [mot Amalek]”, LXX; Vgc: ”Ty Jehovas trons hand och Jehovas krig skall vara [mot Amalek]”.