Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Moseboken 12:1–51

12  Jehova sade nu till Mose och Aron i Egyptens land:  ”Den här månaden skall vara månadernas början för er. Den skall vara den första av årets månader för er.+  Tala till hela Israels menighet och säg: ’På tionde dagen i denna månad skall de var och en ta sig ett lamm*+ för fädernehuset, ett lamm för varje hushåll.  Men om hushållet visar sig vara för litet för ett lamm, då skall husfadern och hans närmaste granne ta det in i hans hus efter antalet själar;* för varje lamm skall ni beräkna antalet efter vad var och en äter.  Det skall vara ett felfritt+ handjur ni tar, ett år gammalt.+ Ni kan ta det av ungbaggarna* eller av getterna.  Och det skall förbli i förvar hos er intill fjortonde dagen i denna månad,+ och Israels menighets hela församling skall slakta det mellan de två kvällarna.*+  Och de skall ta något av blodet och stänka* det på båda dörrposterna* och på dörröverstycket* i de hus där de äter det.+  Och de skall äta köttet den natten.+ De skall äta det stekt över eld och med osyrat bröd*+ tillsammans med bittra örter.+  Ät inte något av det rått* eller kokt, kokt i vatten, utan stekt över eld, dess huvud tillsammans med dess underben och dess innanmäte. 10  Och ni skall inte lämna kvar något av det till morgonen, utan vad som har blivit kvar av det till morgonen skall ni bränna upp i eld.+ 11  Och på det här sättet skall ni äta det: med bälte spänt om höfterna,+ sandaler+ på fötterna och stav i handen; och ni skall äta det med hast. Det är Jehovas påsk.*+ 12  Och jag skall gå fram genom Egyptens land den natten+ och slå varje förstfödd i Egyptens land, både människor och husdjur;+ och över Egyptens alla gudar* skall jag verkställa straffdomar.+ Jag är Jehova.+ 13  Och blodet skall tjäna som ett tecken för er på de hus där ni är; och jag skall se blodet och gå förbi er,+ och plågan skall inte komma över er till fördärv när jag riktar ett slag mot Egyptens land. 14  Och denna dag skall tjäna som en minnesdag för er, och ni skall fira den som en högtid till Jehovas ära* i generation efter generation. Som en stadga till oöverskådlig tid skall ni fira den. 15  I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Ja, på första dagen skall ni skaffa bort surdegen* ur era hus, ty var och en som äter något syrat, från den första dagen fram till den sjunde,+ den själen skall utrotas ur Israel.+ 16  Och på den första dagen skall det vara en helig sammankomst* hos er, och på den sjunde dagen en helig sammankomst.+ Inget arbete skall utföras på dem.+ Bara det som varje själ behöver för att äta, endast det får tillredas hos er.+ 17  Och ni skall hålla det osyrade brödets högtid,+ ty just på denna dag skall jag föra era härar ut ur Egyptens land. Och ni skall fira denna dag i generation efter generation som en stadga till oöverskådlig tid. 18  I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, på kvällen, skall ni äta osyrat bröd fram till tjugoförsta dagen i månaden, på kvällen.+ 19  Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus, ty var och en som smakar något syrat, antingen han är en bofast främling eller en infödd i landet,+ den själen skall utrotas ur Israels menighet.+ 20  Inget syrat skall ni äta. Var ni än bor skall ni äta osyrat bröd.’” 21  Utan dröjsmål kallade Mose på alla de äldste+ i Israel och sade till dem: ”Gå i väg och ta åt er småkreatur* enligt era familjer och slakta påskoffret.+ 22  Och ni skall ta en knippa ịsop+ och doppa* den i blodet i en skål och stryka något av blodet, som är i skålen, på dörröverstycket och på båda dörrposterna; och ingen av er skall gå ut genom ingången till sitt hus före morgonen. 23  När Jehova så går fram genom landet för att slå egyptierna med plågan och ser blodet på dörröverstycket och på de båda dörrposterna, skall Jehova gå förbi ingången, och han skall inte tillåta fördärvet att komma in i era hus för att slå er med plågan.+ 24  Och ni skall hålla detta som en förordning+ för dig och dina söner till oöverskådlig tid.+ 25  Och när ni kommer in i det land som Jehova skall ge er, så som han har sagt, då skall ni iaktta denna heliga tjänst.*+ 26  Och när era söner säger till er: ’Vad betyder denna heliga tjänst för er?’+ 27  då skall ni säga: ’Det är påskoffret åt Jehova,+ som gick förbi Israels söners hus i Egypten när han slog egyptierna med plågan, men befriade våra hus.’” Då bugade sig folket djupt och kastade sig ner.+ 28  Därefter gick Israels söner i väg och gjorde så som Jehova hade befallt Mose och Aron.+ De gjorde just så. 29  Och vid midnatt slog Jehova varje förstfödd i Egyptens land,+ från den förstfödde av farao som satt på tronen till den förstfödde av fången som var i fängelsehålan,* och allt förstfött bland husdjuren.+ 30  Då steg farao upp om natten, han och alla hans tjänare och alla andra egyptier; och det steg upp ett högt klagoskri bland egyptierna,+ för det fanns inte ett hus där inte någon var död. 31  Genast kallade han+ på Mose och Aron om natten och sade: ”Bryt upp, gå bort från mitt folk, både ni och Israels andra söner, och gå i väg, tjäna Jehova, så som ni har sagt.+ 32  Ta med både er småboskap och er nötboskap, så som ni har sagt,+ och gå. Och välsigna också mig.” 33  Och egyptierna drev på folket för att snabbt+ sända bort dem ur landet, ”ty”, sade de, ”vi är alla så gott som döda!”+ 34  Så bar folket i väg sin deg, innan den var syrad, med baktrågen insvepta i sina mantlar på axlarna. 35  Och Israels söner gjorde efter Moses ord och begärde av egyptierna silverföremål och guldföremål och mantlar.+ 36  Och Jehova lät folket finna ynnest i egyptiernas ögon,+ så att de gav dem vad de begärde;+ och de tog byte från egyptierna.+ 37  Och Israels söner bröt upp från Rạmeses+ mot Sukkot,+ till ett antal av 600 000 vuxna män till fots, förutom små barn.+ 38  Och en stor blandad hop*+ drog också upp tillsammans med dem, dessutom småboskap och nötboskap, en mycket stor hjord. 39  Och de bakade ut degen som de hade tagit med ut från Egypten till runda kakor, osyrat bröd, eftersom den inte hade blivit syrad, för de hade drivits ut ur Egypten och hade inte kunnat dröja, och inte heller hade de gjort i ordning någon proviant åt sig.+ 40  Och boendetiden för Israels söner,* som hade bott*+ i Egypten,+ var 430 år.+ 41  Och vid slutet av de 430 åren, ja, just på den dagen, drog alla Jehovas härar ut ur Egyptens land.+ 42  Det är en natt som skall högtidlighållas med hänsyn till Jehova för att han förde dem ut ur Egyptens land. Med hänsyn till Jehova är detta en natt som skall högtidlighållas av alla Israels söner i generation efter generation.+ 43  Och Jehova sade vidare till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskoffret:+ Ingen utlänning* får äta av det.+ 44  Men där det finns någon manlig slav som är köpt för pengar skall du omskära honom.+ Då först får han äta det. 45  En invandrare* och en lejd arbetare får inte äta av det. 46  I ett och samma hus skall det ätas. Du skall inte föra något av köttet ut ur huset till någon plats utanför. Och ni skall inte slå sönder ett ben på det.+ 47  Hela Israels menighet skall fira påsken.+ 48  Och om en bofast främling* bor som främling hos dig och han vill fira Jehovas påsk, då skall var och en av manligt kön hos honom omskäras.*+ Först då kan han närma sig för att fira den; och han skall bli som en infödd i landet. Men ingen oomskuren man får äta av det. 49  En och samma lag skall gälla för den infödde och för den bofaste främlingen som bor som främling mitt ibland er.”+ 50  Så gjorde då alla Israels söner som Jehova hade befallt Mose och Aron. De gjorde just så.+ 51  Och just på den dagen förde Jehova Israels söner tillsammans med deras härar+ ut ur Egyptens land.

Fotnoter

”ett lamm”. Hebr.: seh, ordet betecknar ett djur av småboskapen, antingen ett får el. en get; grek.: prọbaton; lat.: ạgnum, ”lamm”.
El.: ”personer”. Hebr.: nefashọth, plur.; grek.: psykhọ̄n, plur.
El.: ”bagglammen”.
”mellan de två kvällarna”. Enl. somliga forskare och enl. karaiterna och samarierna var detta tiden mellan solnedgången och den tidpunkt då det blev helt mörkt. Fariséerna och rabbaniterna hade en annan uppfattning: med den första kvällen menade de den tidpunkt då solen började gå ner och med den andra kvällen tidpunkten för den egentliga solnedgången.
Ordagr.: ”ge”.
dörrposterna”. Hebr.: hammezuzọth. Av detta hebr. ords singularform, mezuzạh, kommer den judiska termen ”mezuza”, som betecknar en pergamentrulle som är försedd med den hebr. texten till 5Mo 6:4–9 och 5Mo 11:13–21. Mezuzan ligger i en liten avlång kapsel som är fäst på sned på höger dörrpost vid ingången till ortodoxa judars hem. Se not till 5Mo 6:9.
El.: ”övre dörrträet”, ”tvärbjälken”.
El.: ”ojästa kakor”, dvs. tunna brödkakor av nygjord deg utan jäsämne. Hebr.: matstsọ̄th, plur.
El.: ”halvrått”, ”halvfärdigt”.
Ordagr.: ”ett förbigående”, ”ett överhoppande”. Hebr.: pẹsach, av verbet pasạch, ”gå förbi”, ”skona”. Se 12:13 och not till Jes 31:5.
”och över ... alla gudar”. Hebr.: uvekhol-’elohẹ̄, plur. för att beteckna en mångfald av egyptiska gudar.
El.: ”fira den som Jehovas högtid”.
Dvs. all deg som innehåller jäsämne.
El.: ”ett heligt sammankallande”.
El.: ”får och getter”.
El.: ”sänka ner”, ”döpa”. Grek.: bạpsantes.
”heliga tjänst”. El.: ”handling av tillbedjan”. Hebr.: ha‛avodhạh; grek.: latreian, ”heliga tjänst”. Jfr not till 3:12.
El.: ”fängelset”. Ordagr.: ”cisternhuset”. Se not till 1Mo 40:15.
El.: ”Och många utlänningar (främlingar)”.
Sam tillägger: ”och deras fäder”.
”som hade bott”. I hebr. står det verb som återgetts med ”hade bott” i plur. Relativpronomenet ’ashẹr, ”som”, syftar snarare tillbaka på ”Israels söner” än på ”boendetiden”. LXX: ”Men Israels söners boende, den tid de [LXXA tillägger ”och deras fäder”] bodde i Egyptens land och i Kanaans land, [var] 430 år”; Sam: ”i Kanaans land och i Egyptens land”. I överensstämmelse med detta skrev Josephus i Antiquitates Judaicae (Den forntida judiska historien), II, 228 (xv, 2): ”De lemnade Egypten i månaden xantikus [den makedoniska månad som Josephus likställde med månaden nisan] ...; det var 430 år efter deras fader Abrahams invandring i Kanaan.” (Citatet är hämtat ur den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 185.) Det framgår alltså av SamLXX och Josephus att de 430 åren skall räknas från den tidpunkt då Abraham gick över floden Eufrat på sin väg till Kanaan och fram till den tidpunkt då israeliterna drog ut ur Egypten. Se Gal 3:17.
Ordagr.: ”ett utlands (främmande lands) son”.
El.: ”En främling”, ”En inflyttare”. Hebr.: tōshạv.
”en bofast främling (utlänning)”. Hebr.: ger.
Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.