Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Moseboken 1:1–22

 Och detta är namnen* på Israels söner som kom till Egypten med Jakob; de kom, var och en med sitt hushåll:+  Ruben,+ Simeon,+ Levi+ och Juda,+  Isạskar,+ Sẹbulon+ och Benjamin,+  Dan+ och Nạftali,+ Gad+ och Aser.+  Och de själar som utgick från Jakobs länd+ var sammanlagt sjuttio* själar, men Josef var redan i Egypten.+  Så småningom dog Josef,+ och likaså alla hans bröder och hela den generationen.  Och Israels söner blev fruktsamma, och det började vimla av dem; och de fortsatte att föröka sig och att bli mäktigare med osedvanlig snabbhet, så att landet uppfylldes av dem.+  Med tiden uppstod det en ny kung över Egypten, en som inte kände Josef.+  Och han sade till sitt folk: ”Se! Israels söners folk är talrikare och mäktigare än vi.+ 10  Kom! Låt oss handla klokt med dem,*+ så att de inte förökar sig och det visar sig, om vi skulle drabbas av krig,* att de då också kommer att sluta sig till dem som hatar oss och kommer att strida mot oss och dra upp från landet.” 11  Så satte de föreståndare för tvångsarbete över dem för att förtrycka dem i deras arbete med att bära bördor;+ och de byggde städer till förrådsplatser åt farao, nämligen Pitom och Rạamses.+ 12  Men ju mer man förtryckte dem, desto mer förökade de sig och desto mer bredde de ut sig, så att man kände en kväljande skräck på grund av Israels söner.+ 13  Egyptierna lät då Israels söner utföra slavarbete under tyranni.+ 14  Och de gjorde livet bittert för dem genom hårt slavarbete med lerbruk+ och tegel* och med varje form av slavarbete på fälten,+ ja varje form av slavarbete som de med tyranni tvingade dem att utföra åt sig.+ 15  Senare sade Egyptens kung till de hebreiska barnmorskorna+ – den enas namn var Sifra och den andras namn Pua – 16  ja, han gick så långt som till att säga: ”När ni hjälper de hebreiska kvinnorna att föda och ni ser dem på födelsestolen, så skall ni, om det är en son, döda honom; men om det är en dotter, så skall hon få leva.” 17  Men barnmorskorna fruktade den sanne Guden,+ och de gjorde inte som Egyptens kung hade sagt till dem,+ utan de lät gossebarnen leva.+ 18  Med tiden kallade Egyptens kung till sig barnmorskorna och sade till dem: ”Varför har ni gjort detta och låtit gossebarnen leva?”+ 19  Då sade barnmorskorna till farao: ”Därför att de hebreiska kvinnorna inte är som de egyptiska kvinnorna. Eftersom de är livskraftiga, har de redan fött innan barnmorskan hinner komma in till dem.” 20  Så handlade Gud väl mot barnmorskorna;+ och folket blev allt talrikare och blev mycket mäktigt. 21  Och eftersom barnmorskorna hade fruktat den sanne Guden, lät han dem med tiden få hem och barn.*+ 22  Till sist gav farao allt sitt folk befallning och sade: ”Varje nyfödd son skall ni kasta i Nilen, men varje dotter skall ni låta leva.”+

Fotnoter

”Och detta är namnen”. Hebr.: We’ẹlleh shemọ̄th. I hebr. har boken fått namn efter dessa inledande ord; ibland förkortas namnet till Shemọ̄th. I LXXVg kallas boken ”Exodus”, ”Utgång”, ”Uttåg” (grek.: Ẹxodos; lat.: Ẹxodus).
”sjuttio”, MVg; LXX: ”sjuttiofem”. Se noter till 1Mo 46:20, 27.
Ordagr.: ”honom” el. ”det”, dvs. det israelitiska folket.
Ordagr.: ”det inträffar krig”, M; SamLXXSyVg: ”det inträffar krig för oss”.
Dvs. soltorkat tegel.
Ordagr.: ”gjorde han åt dem hus”, dvs. hushåll el. familjer.