Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Kungaboken 9:1–37

 Och profeten Elisa kallade till sig en av profetsönerna+ och sade till honom: ”Spänn bältet om dina höfter+ och ta med dig den här oljeflaskan*+ och gå till Rạmot-Gịlead.+  När du har kommit fram dit, sök då upp Jẹhu,+ son till Jehosạfat, son till Nimsi; och du skall gå in och låta honom resa sig bland sina bröder och föra honom in i den innersta kammaren.+  Och du skall ta oljeflaskan och hälla ut oljan över hans huvud+ och säga: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Jag smörjer+ dig till kung+ över Israel.”’ Och du skall öppna dörren och fly, och du skall inte vänta.”  Och den unge mannen, profetens medhjälpare, gav sig i väg till Rạmot-Gịlead.  När han kom fram, se, då satt anförarna för militärstyrkan där. Han sade nu: ”Jag har ett ord till dig,+ anförare.” Då sade Jẹhu: ”Till vem av oss alla?” Han sade då: ”Till dig, anförare.”  Då reste han sig och gick in i huset; och han hällde ut oljan över hans huvud och sade till honom: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Jag smörjer dig till kung+ över Jehovas folk,+ över Israel.  Och du skall slå ihjäl Ahabs, din herres, hus, och jag skall hämnas+ mina tjänare profeternas blod* och alla Jehovas tjänares blod och utkräva det av Isẹbels hand.+  Och hela Ahabs hus skall förgås; och jag skall utrota var och en av Ahabs släkt+ som urinerar mot en vägg,*+ både den hjälplöse och den värdelöse*+ i Israel.  Och jag skall låta det gå med Ahabs hus som det gick med Jerọbeams,+ Nebats sons, hus och Basas,+ Ahịas sons, hus. 10  Och hundarna skall äta+ upp Isẹbel på Jịsreels jordstycke, och ingen skall begrava henne.’” Sedan öppnade han dörren och flydde i väg.+ 11  När Jẹhu hade kommit ut till sin herres tjänare, sade de till honom: ”Är allt väl?+ Varför kom den här galningen+ in till dig?” Men han sade till dem: ”Ni känner ju den mannen och hur han pratar.” 12  Men de sade: ”Det är inte sant!* Vi ber dig, berätta för oss.” Då sade han: ”Så och så sade han till mig: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Jag smörjer dig till kung över Israel.”’”+ 13  Då tog de snabbt var och en sin klädnad+ och lade den under honom på de bara trappstegen, och de blåste i hornet+ och sade: ”Jẹhu har blivit kung!”+ 14  Och Jẹhu,+ son till Jehosạfat, son till Nimsi,+ anstiftade en sammansvärjning+ mot Jẹhoram.* Och Jẹhoram hade hållit vakt vid Rạmot-Gịlead,+ han och hela Israel, på grund av Hạsael,+ Arams kung. 15  Senare återvände kung Jẹhoram+ för att i Jịsreel+ bli helad från de sår som araméerna hade tillfogat honom, när han stred mot Hạsael, Arams kung.+ Jẹhu sade nu: ”Om er själ samtycker,*+ så låt ingen slippa ut ur staden och gå bort och rapportera i Jịsreel.” 16  Och Jẹhu körde i väg och begav sig till Jịsreel, ty Jẹhoram låg där, och Ahạsja,*+ Judas kung, hade begett sig ner för att besöka Jẹhoram. 17  Och väktaren+ stod på tornet+ i Jịsreel,+ och när han fick se den böljande hopen av Jẹhus män komma sade han: ”Jag ser en böljande hop av män.” Då sade Jẹhoram: ”Ta en ryttare och skicka honom för att möta dem, och låt honom säga: ’Är det fred?’”+ 18  En ryttare till häst gav sig då av för att möta honom och sade: ”Detta är vad kungen har sagt: ’Är det fred?’” Men Jẹhu sade: ”Vad har du med ’fred’ att göra?*+ Vänd om och följ efter mig!” Väktaren+ rapporterade nu och sade: ”Budbäraren kom fram till dem, men han har inte vänt tillbaka.” 19  Då skickade han ut en annan ryttare till häst, och när han kom fram till dem sade han: ”Detta är vad kungen har sagt: ’Är det fred?’” Men Jẹhu sade: ”Vad har du med ’fred’ att göra?+ Vänd om och följ efter mig!” 20  Väktaren rapporterade nu och sade: ”Han kom fram till dem, men han har inte vänt tillbaka; och sättet att köra är likt Jẹhus,+ Nimsis sonsons,*+ sätt att köra, för han kör som en vansinnig.”+ 21  Då sade Jẹhoram: ”Spänn för!”+ Då spände man för hans stridsvagn, och Jẹhoram, Israels kung, och Ahạsja,+ Judas kung, drog ut, var och en i sin stridsvagn. De for så i väg ut för att möta Jẹhu, och de fann honom på jisreeliten Nabots jordstycke.+ 22  Och så snart Jẹhoram såg Jẹhu sade han: ”Är det fred, Jẹhu?” Men han sade: ”Vad för en fred+ skulle det kunna vara, så länge din mor Isẹbels otuktshandlingar+ och hennes många trolldomskonster fortsätter?”+ 23  Då vände Jẹhoram vagnen och flydde och sade till Ahạsja: ”Det är svek,+ Ahạsja!” 24  Men Jẹhu tog en båge+ i handen och sköt Jẹhoram mellan armarna, så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ihop i sin stridsvagn.+ 25  Han sade nu till Bidkar,* sin adjutant:+ ”Lyft upp honom och kasta honom på jisreeliten Nabots åkerstycke,+ för kom ihåg: Jag och du körde sida vid sida bakom hans far Ahab när Jehova uttalade denna proklamation+ mot honom: 26  ’”Sannerligen, i går såg jag Nabots blod+ och hans söners blod”,+ lyder Jehovas uttalande, ”och jag skall vedergälla+ dig det på detta jordstycke”, lyder Jehovas uttalande.’ Så lyft nu upp honom och kasta honom på jordstycket, i enlighet med Jehovas ord.”+ 27  Och Ahạsja,+ Judas kung, såg det och flydde längs vägen till trädgårdshuset.+ (Senare* satte Jẹhu efter honom och sade: ”Honom också! Slå ner honom!” Då slog de ner honom,* medan han var i vagnen på vägen upp till Gur, som ligger vid Jịbleam.+ Men han lyckades fly till Megịddo+ och dog där.+ 28  Sedan förde hans tjänare honom till Jerusalem i en vagn, och så begravde de honom i hans grav hos hans förfäder i Davidsstaden.+ 29  Och det var under Jẹhorams, Ahabs sons, elfte år+ som Ahạsja+ hade blivit kung över Juda.) 30  Så kom Jẹhu till Jịsreel.+ När Isẹbel+ fick höra detta sminkade+ hon sina ögon med svart smink och prydde sitt huvud+ och tittade ner genom fönstret.+ 31  Och Jẹhu kom in genom porten. Då sade hon: ”Gick det väl för Simri+ som dräpte sin herre?” 32  Då lyfte han sitt ansikte upp mot fönstret och sade: ”Vem står på min sida? Vem?”+ Då tittade två eller tre hovfunktionärer+ ner på honom. 33  Han sade: ”Kasta ner henne!”+ Då kastade de ner henne, och något av hennes blod stänkte upp på väggen och på hästarna, och han trampade+ på henne. 34  Så gick han in och åt och drack, och sedan sade han: ”Jag ber er, ta hand om henne, den förbannade,+ och begrav henne – hon var ju en kungs dotter.”+ 35  När de gick för att begrava henne, fann de ingenting annat av henne än huvudskålen och fötterna och handflatorna.+ 36  När de återvände och berättade det för honom, sade han: ”Det är det ord som Jehova talade genom+ sin tjänare tisbiten Elia:* ’På Jịsreels jordstycke skall hundarna äta upp Isẹbels kött.+ 37  Och Isẹbels döda kropp skall bli till gödsel+ på marken på Jịsreels jordstycke, så att ingen skall kunna säga: ”Detta var Isẹbel.”’”+

Fotnoter

El.: ”lilla oljekrukan”, en lerkruka.
Plur. i hebr.
”som urinerar (kastar vatten) mot en vägg”. Ett hebr. idiomatiskt uttryck för ”män”.
Ordagr.: ”både en som är tillbakahållen (hämmad) och en som är frisläppt (försummad, övergiven)”. Se not till 5Mo 32:36, ”bara en hjälplös och en värdelös”.
El.: ”Lögn!”
”Jehoram”. Hebr.: Jōrạm, som i 8:16.
Ordagr.: ”Om er själ är där”.
”och Ahasja”. Hebr.: wa’Achazjạh. Jfr not till 1Ku 22:40.
Ordagr.: ”Vad [är det] för dig och för fred?” Se Tillägg 7B.
Ordagr.: ”sons”.
”Bidkar”, M; Sy: ”Ben-Deker”.
”Då slog de ner honom”, SyVgc; saknas i M.
Hebr.: ’Elijạhu. Se not till 1:13.