Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Kungaboken 4:1–44

 Och en kvinna, en av profetsönernas+ hustrur, ropade högt till Elisa och sade: ”Din tjänare, min man, är död, och du vet ju själv att din tjänare ständigt fruktade+ Jehova, men en fordringsägare+ har kommit för att ta mina båda barn till slavar åt sig.”  Då sade Elisa till henne: ”Vad kan jag göra för dig?+ Säg mig, vad har du i huset?” Hon sade då: ”Din tjänarinna har inget annat i huset än en kruka med olja.”+  Då sade han: ”Gå och be om att du får kärl utifrån, av alla dina grannar, tomma kärl. Nöj dig inte med några få.  Gå sedan in och stäng igen dörren om dig och dina söner, och häll upp i alla dessa kärl, och de fulla kärlen skall du ställa åt sidan.”  Då gick hon bort från honom. När hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, bar de fram kärlen till henne, och hon hällde i.+  Och så snart kärlen var fulla sade hon till sin son: ”Bär fram ett kärl till åt mig.”+ Men han sade till henne: ”Det finns inget mer kärl.” Då stannade oljan av.+  Så kom hon och berättade det för den sanne Gudens man, och han sade: ”Gå och sälj oljan och betala dina skulder.+ Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över.”+  Och en dag gick Elisa över till Sunem.+ Där fanns det en välbärgad kvinna, och hon övertalade+ honom att äta en måltid. Och varje gång han kom förbi tog han in där för att äta.  Till slut sade hon till sin man:+ ”Hör nu, jag vet ju att det är en helig gudsman+ som brukar komma förbi hos oss. 10  Jag ber dig, låt oss göra en liten takkammare+ på muren och sätta dit en vilobädd och ett bord och en stol och ett lampställ åt honom,+ och när han kommer till oss kan han dra sig tillbaka dit.”+ 11  En dag kom han så dit och drog sig tillbaka till takkammaren och lade sig där. 12  Och han sade till sin medhjälpare* Gehạsi:+ ”Kalla hit sunemitiskan.”+ Då kallade han på henne, och hon kom och ställde sig inför honom. 13  Sedan sade han till honom: ”Jag ber dig, säg till henne: ’Se, du har gjort dig allt detta besvär för vår skull.+ Vad kan göras för dig?+ Finns det något att tala med kungen+ eller med härföraren+ om för din räkning?’” Då sade hon: ”Jag bor mitt ibland mitt eget folk.”+ 14  Och han sade vidare: ”Vad kan då göras för henne?” Gehạsi sade nu: ”Hon har ju ingen son,+ och hennes man är gammal.” 15  Då sade han: ”Kalla på henne.” Så kallade han på henne, och hon stannade i dörröppningen. 16  Då sade han: ”Vid denna bestämda tid nästa år* har du en son i famnen.”+ Men hon sade: ”Nej, min herre, du den sanne Gudens man! Ljug inte beträffande din tjänarinna.” 17  Men kvinnan blev havande och födde en son+ vid denna bestämda tid följande år, alldeles som Elisa hade sagt till henne.+ 18  Och barnet växte upp, men en dag när han gick ut till sin far hos skördemännen+ 19  sade han till sin far: ”Mitt huvud, mitt huvud!”+ Han sade då till tjänaren: ”Bär honom till hans mor.”+ 20  Då bar han i väg honom och förde honom till hans mor. Och sedan satt han i hennes knä till middagstiden; då dog+ han. 21  Hon gick då upp och lade honom på gudsmannens*+ vilobädd+ och stängde dörren om honom och gick ut. 22  Hon kallade nu på sin man och sade: ”Jag ber dig, sänd mig en av tjänarna och en av åsninnorna, och låt mig skynda bort till den sanne Gudens man och så komma tillbaka.”+ 23  Men han sade: ”Varför ger du dig av till honom i dag? Det är varken nymåne+ eller sabbat.” Hon sade emellertid: ”Oroa dig inte.” 24  Så sadlade hon åsninnan+ och sade till sin tjänare: ”Driv på åsnan och gå framåt. Håll inte igen för min skull under ridningen, såvida jag inte säger till.” 25  Och hon gav sig i väg och kom till den sanne Gudens man på berget Karmel. Och så snart den sanne Gudens man såg henne på avstånd sade han till sin medhjälpare Gehạsi:+ ”Se, där borta kommer sunemitiskan. 26  Jag ber dig, spring och möt henne och säg till henne: ’Är allt bra med dig? Är allt bra med din man? Är allt bra med barnet?’” Då sade hon: ”Allt är bra.” 27  När hon kom till den sanne Gudens man på berget fattade hon tag om hans fötter.+ Då gick Gehạsi fram för att fösa undan henne,+ men den sanne Gudens man+ sade: ”Låt henne vara,+ för hennes själ i henne är bitter,+ och Jehova har dolt+ det för mig och inte talat om det för mig.” 28  Hon sade då: ”Har jag genom min herre bett om en son? Sade jag inte: ’Du skall inte inge mig falskt hopp’?”+ 29  Då sade han till Gehạsi:+ ”Spänn bältet om dina höfter+ och ta min stav+ i handen och ge dig av. Om du möter någon, så hälsa inte på honom,+ och om någon hälsar på dig, så svara honom inte. Och du skall lägga min stav på pojkens ansikte.”+ 30  Då sade pojkens mor: ”Så sant Jehova lever,+ och så sant din själ lever,+ jag släpper dig inte.”+ Då reste han sig och följde med henne.* 31  Men Gehạsi hade gått i väg före dem. Han lade staven på pojkens ansikte, men det hördes inget ljud och det kom ingen reaktion.+ Så han gick tillbaka för att möta honom och berättade det för honom och sade: ”Pojken vaknade+ inte.” 32  Till slut kom Elisa in i huset, och se, där låg pojken död på hans vilobädd.+ 33  Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda+ och bad till Jehova.+ 34  Sedan steg han upp och lade sig över barnet+ och lade sin mun mot hans mun och sina ögon mot hans ögon och sina händer mot hans händer och förblev böjd över honom, och barnets kropp blev då varm. 35  Så gick han åter omkring i huset, en gång åt ena hållet och en gång åt andra hållet, och därefter steg han upp och böjde sig över honom. Då nös* pojken sju gånger, och sedan slog pojken upp ögonen.+ 36  Han ropade nu på Gehạsi och sade: ”Kalla hit sunemitiskan.”+ Då kallade han på henne, och hon kom in till honom. Sedan sade han: ”Lyft upp din son.”+ 37  Hon kom då in och föll ner för hans fötter och böjde sig ner till jorden för honom,+ och så lyfte hon upp sin son och gick ut.+ 38  Men Elisa vände tillbaka till Gilgal,*+ och det var hungersnöd+ i landet. När profetsönerna+ satt där framför honom+ sade han till sin medhjälpare:+ ”Sätt på den stora grytan och koka en maträtt åt profetsönerna.”+ 39  En av dem gick då ut på fälten för att plocka malvor.+ Då fann han en vild ranka, och av den plockade han sin klädnad full med vilda kurbitsar, och sedan kom han in och skivade ner dem i grytan, för de kände inte till dem. 40  De öste så upp åt männen för att de skulle äta, men så snart de åt av rätten skrek de till och sade: ”Döden är i grytan,+ du den sanne Gudens man.”+ Och de kunde inte äta. 41  Då sade han: ”Hämta hit mjöl.” Sedan kastade han det i grytan och sade: ”Ös upp åt folket, så att de kan äta.” Och inget skadligt fanns i grytan.+ 42  Och en man kom från Bạal-Salịsa,+ och han hade med sig+ bröd av den första mogna grödan till den sanne Gudens man,+ tjugo kornbröd+ och ny säd i sin brödpåse. Då sade han: ”Ge det åt folket, så att de kan äta.”+ 43  Men hans uppassare sade: ”Hur skall jag kunna sätta fram det här för hundra män?”+ Då sade han: ”Ge det åt folket, så att de kan äta, för detta är vad Jehova har sagt: ’Man skall äta och få över.’”*+ 44  Då satte han fram det för dem, och de åt och fick över, i enlighet med Jehovas ord.+

Fotnoter

El.: ”tjänare”.
”Vid denna bestämda tid nästa år”. Jfr not till 1Mo 18:10.
El.: ”den sanne Gudens mans”. Hebr.: ’ish-ha’Elohịm. Se Tillägg 1F.
Ordagr.: ”och gick efter henne”. I stället för att säga att man ”går med (tillsammans med) någon” sade hebréerna ofta att man ”går bakom (efter) någon”.
El.: ”blinkade”.
Se not till 2:1, ”Gilgal”.
”Man skall äta och få över.” I hebr. står de båda verben i infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.