Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Kungaboken 25:1–30

25  Och under hans nionde+ år som kung, i tionde månaden, på tionde+ dagen i månaden, kom+ Nebukadnẹssar,+ Babylons kung, ja, han och hela hans militärstyrka, mot Jerusalem och lägrade sig mot staden och byggde en belägringsmur mot den runt omkring.+  Och staden var under belägring ända till kung Sidkịas elfte år.  På nionde+ dagen i fjärde månaden* var hungersnöden+ svår i staden, och det fanns inget bröd+ för landets folk.  Slutligen blev stadens försvarsverk genombrutna,+ och alla krigsmännen flydde* om natten längs vägen genom porten mellan de två murarna som är vid kungens trädgård,+ medan kaldéerna+ var lägrade runt omkring mot staden; och kungen* gav sig av+ i riktning mot Ạraba.+  Och en militärstyrka av kaldéer+ satte efter kungen och hann upp honom+ på Jerikos ökenslätter,+ och hela hans militärstyrka skingrades och skildes från honom.  Sedan grep de kungen+ och förde honom upp till Babylons kung i Ribla,+ för att de skulle avkunna dom över honom.  Och de slaktade Sidkịas söner inför hans ögon,+ och Sidkịas ögon gjorde man blinda.+ Sedan band man honom med kopparbojor+ och förde honom till Babylon.+  Och i femte månaden, på sjunde dagen i månaden, det vill säga under kung Nebukadnẹssars, Babylons kungs, nittonde+ år, kom Nebusarạdan,+ chefen för livvakten, Babylons kungs tjänare, till Jerusalem.+  Och han brände upp Jehovas hus+ och kungens hus+ och alla hus i Jerusalem;+ ja, varje stormans hus* brände han upp i eld.+ 10  Och hela kaldéernas militärstyrka, som var med chefen för livvakten, bröt ner Jerusalems murar, hela vägen runt om.+ 11  Och resten av folket,+ som hade lämnats kvar i staden, och överlöparna,* som hade gått över* till Babylons kung, och resten av skaran, dem förde Nebusarạdan, chefen för livvakten, i landsflykt.+ 12  Men av det ringa folket+ i landet lät chefen för livvakten några vara kvar som vinodlare och som arbetare som utför pliktmässig tjänst.+ 13  Och kopparpelarna+ som var i Jehovas hus och karvagnarna+ och kopparhavet+ som var i Jehovas hus slog kaldéerna sönder och förde sedan kopparn från dem till Babylon.+ 14  Och de tog hinkarna och skovlarna och ljussläckarna och bägarna och alla kopparredskapen+ som man brukade utföra tjänst med. 15  Och chefen för livvakten tog fyrfaten och skålarna som var av äkta guld+ och dem som var av äkta silver.+ 16  Vad beträffar de två pelarna, havet, som var bara ett, och karvagnarna som Salomo hade gjort till Jehovas hus, visade det sig vara omöjligt att fastställa vikten av kopparn från alla dessa föremål.+ 17  Varje pelare var 18 alnar+ hög, och kapitälet+ därpå var av koppar, och kapitälet var tre* alnar högt; och nätverket och granatäpplena+ på kapitälet runt om, alltsammans, var av koppar; och likadant var nätverket på den andra pelaren. 18  Chefen för livvakten tog dessutom Serạja,+ den främste prästen,* och Sefanja,*+ andreprästen, och tre dörrvaktare.+ 19  Och från staden tog han en hovfunktionär, som hade befäl över krigsmännen, och fem av de män som hade tillträde till kungen* och som påträffades i staden, likaså härförarens sekreterare, den som skrev ut landets folk till krigstjänst, och 60 män av landets folk som påträffades i staden.+ 20  Nebusarạdan,+ chefen för livvakten, tog dem+ och förde dem till Babylons kung i Ribla.+ 21  Och Babylons kung slog ner+ dem och dödade dem i Ribla i Hamats land.+ Så gick Juda i landsflykt, bort från sin jord.+ 22  Men över det folk+ som var kvarlämnat i Judas land, det som Nebukadnẹssar, Babylons kung, hade lämnat kvar, förordnade han nu Gedạlja,*+ son till Ạhikam,+ son till Safan,+ att ha tillsyn. 23  När alla anförarna för militärstyrkorna,+ de och deras män, hörde att Babylons kung hade förordnat Gedạlja, kom de till Gedạlja i Mispa,+ nämligen Ịsmael, Netạnjas son, och Jọhanan, Karẹas son, och Serạja, netofatiten Tạnhumets son, och Jaasạnja,* maakatitens son, de och deras män. 24  Då gav Gedạlja dem och deras män sin ed+ och sade till dem: ”Var inte rädda för att vara kaldéernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna Babylons kung, och det kommer att gå er väl.”+ 25  Men i sjunde+ månaden kom Ịsmael,+ son till Netạnja, son till Elisạma, en man av kunglig börd, och tillsammans med honom tio män, och de slog ner Gedạlja,+ så att han dog, och likaså de judar och de kaldéer som var hos honom i Mispa.+ 26  Därefter bröt allt folket upp, både små och stora, och anförarna för militärstyrkorna och kom till Egypten,+ ty de hade blivit rädda för kaldéerna.+ 27  Och under det trettiosjunde året av Jehojạkins,+ Judas kungs, landsflykt, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden, upplyfte Ẹvil-Mẹrodak,+ Babylons kung, i det år han blev kung, Jehojạkins, Judas kungs, huvud,+ så att han fick lämna interneringshuset; 28  och han talade vänligt med honom och satte hans tron högre än de kungars troner som var hos honom i Babylon.+ 29  Och han tog av sina fångkläder,+ och han åt+ alltid hos honom alla sina livsdagar. 30  Vad hans underhåll+ beträffar, gavs honom ett ständigt underhåll från kungen, varje dag det han behövde,* alla hans livsdagar.

Fotnoter

”fjärde månaden” i Jer 52:6; M: ”månaden”.
”flydde”, i överensstämmelse med Sy och Jer 52:7; saknas i M.
Ordagr.: ”han”; Vgc: ”Sidkia”; Sy, några hebr. hss och Jer 52:7: ”de”.
El.: ”varje stort hus”.
El.: ”desertörerna”, ”de avfälliga”.
El.: ”som hade deserterat (avfallit)”. Ordagr.: ”som hade fallit”.
”tre”, M; TLagarde: ”fem”, som i Jer 52:22.
”den främste prästen”. Ordagr.: ”huvudprästen”. Hebr.: kohẹn harọ’sh; LXXVg: ”försteprästen”; Sy: ”den främste prästen”.
Betyder ”Jehova har dolt (gömt, bevarat som en skatt)”. Hebr.: Tsefanjạhu.
Ordagr.: ”och fem män av dem som ser kungens ansikte”.
Betyder ”Jehova är stor”. Hebr.: Gedhaljạhu.
Betyder ”Jehova har lyssnat (lånat sitt öra)”. Hebr.: Ja’azanjạhu.
Ordagr.: ”en dags sak på dess dag”.