Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Kungaboken 23:1–37

23  Kungen sände nu bud, och man samlade alla de äldste i Juda och Jerusalem hos honom.+  Därefter gick kungen upp till Jehovas hus, och alla män i Juda och alla invånare i Jerusalem följde honom, också prästerna+ och profeterna och allt folket, både små och stora;+ och han läste upp+ för dem alla orden i förbundsboken+ som hade blivit funnen i Jehovas hus.+  Och kungen stod vid pelaren+ och slöt nu det förbundet+ inför Jehova att de skulle följa+ Jehova och rätta sig efter hans bud+ och hans vittnesbörd*+ och hans stadgar+ av hela sitt hjärta+ och av hela sin själ+ genom att fullgöra detta förbunds ord, som stod skrivna i denna bok.+ Och allt folket trädde in i förbundet.+  Kungen befallde sedan översteprästen Hilkịa+ och prästerna närmast under honom och dörrvaktarna+ att föra ut ur Jehovas tempel alla de redskap som var gjorda åt Baal+ och åt den heliga pålen+ och åt himlens hela här.+ Sedan brände han upp dem utanför Jerusalem på Kidrons terrasser+ och förde stoftet av dem till Betel.+  Och han avsatte avgudaprästerna* som Judas kungar hade insatt för att de skulle frambära rökoffer på offerhöjderna i Judas städer och i Jerusalems omgivningar, och likaså dem som frambar rökoffer åt Baal,+ åt solen och åt månen och åt djurkretsens stjärnbilder och åt himlens hela här.+  Vidare förde han den heliga pålen+ ut ur Jehovas hus till Kidrons regnflodsdal utanför Jerusalem och brände upp den+ i Kidrons regnflodsdal och stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på folkets söners gravplats.+  Och han rev ner de hus som tillhörde de manliga tempelprostituerade+ som var i Jehovas hus, där kvinnorna vävde tälthelgedomar åt den heliga pålen.  Sedan förde han bort alla prästerna från Judas städer och gjorde offerhöjderna där prästerna hade framburit rökoffer otjänliga för tillbedjan, från Geba+ ända till Beershẹba,+ och han rev ner portarnas* offerhöjder som låg vid Josuas, stadsföreståndarens, portingång, till vänster när man kommer in* genom stadsporten.  Men prästerna+ vid offerhöjderna kom inte upp till Jehovas altare i Jerusalem, utan åt osyrat+ bröd bland sina bröder. 10  Och han gjorde Tofet,*+ som är i Hinnoms söners dal,*+ otjänligt för tillbedjan, för att ingen skulle låta sin son eller sin dotter gå genom eld+ åt Molek.+ 11  Vidare såg han till att de hästar som Judas kungar hade gett åt solen inte mer fick gå in i Jehovas hus vid hovfunktionären Netan-Meleks matsal,+ som låg i pelargångarna, och solvagnarna+ brände han upp i eld. 12  Och de altaren som var på taket till Ahas takkammare+ och som Judas kungar hade gjort och de altaren+ som Manasse hade gjort på två förgårdar till Jehovas* hus rev kungen ner, och han krossade dem där* och kastade stoftet av dem i Kidrons regnflodsdal. 13  Och de offerhöjder som låg framför+ Jerusalem, de som var till höger* om Fördärvets berg* och som Salomo,+ Israels kung, hade byggt åt Ạshtoret,+ sidoniernas vämjelighet, och åt Kemosh,+ Moabs vämjelighet, och åt Milkom,+ Ammons söners avskyvärdhet, gjorde kungen otjänliga för tillbedjan. 14  Och han bröt sönder+ de heliga stoderna och högg ner de heliga pålarna, och platsen där de hade stått fyllde han med människoben. 15  Och även det altare som var i Betel,+ den offerhöjd som Jerọbeam,+ Nebats son, hade gjort, han som fick Israel att synda,+ även detta altare och offerhöjden rev han ner. Sedan brände han upp offerhöjden; han stötte sönder den till stoft* och brände upp den heliga pålen. 16  När Josịa* vände sig om fick han se gravplatserna som var där på berget. Då sände han bud och tog benen från gravplatserna och brände+ upp dem på altaret och gjorde det otjänligt för tillbedjan, i enlighet med Jehovas* ord+ som den sanne Gudens man hade kungjort,+ han som hade kungjort dessa ord. 17  Sedan sade han: ”Vad är det för en gravsten som jag ser där borta?” Då sade männen i staden till honom: ”Det är gudsmannens* gravplats,+ han som kom från Juda+ och kungjorde detta som du har gjort mot altaret i Betel.”+ 18  Han sade då: ”Låt honom vila.+ Ingen får störa hans ben.” Då lät de hans ben vara kvar tillsammans med benen av den profet+ som hade kommit från Samaria. 19  Och alla offerhöjdernas hus,+ som var i Samarias städer+ och som Israels kungar+ hade byggt för att orsaka kränkning,*+ skaffade Josịa också bort, och han gjorde med dem på samma sätt som han hade gjort i Betel.+ 20  Och alla offerhöjdernas präster+ som var där offrade han på altarna och brände människoben på dem.+ Därefter återvände han till Jerusalem. 21  Kungen befallde nu allt folket och sade: ”Fira Jehovas,* er Guds, påsk+ i enlighet med det som står skrivet i denna förbundsbok.”+ 22  Ty en påsk som denna hade inte firats sedan de dagar då domarna dömde Israel,+ inte under alla Israels kungars och Judas kungars dagar.+ 23  Men under kung Josịas artonde år firades denna Jehovas* påsk i Jerusalem.+ 24  Och även de spiritistiska medierna+ och de spåkunniga+ och terafịmbilderna*+ och de smutsiga avgudarna+ och alla vämjeligheterna,+ som man kunde se i Judas land och i Jerusalem, skaffade Josịa bort, för att han skulle fullgöra lagens ord+ som stod skrivna i den bok+ som prästen Hilkịa hade funnit i Jehovas hus.+ 25  Och före honom hade det inte funnits någon kung som han, som vände tillbaka+ till Jehova* av hela sitt hjärta och av hela sin själ+ och av hela sin handlingskraft, i enlighet med hela Moses lag; inte heller efter honom uppstod det någon som han. 26  Likväl vände Jehova* inte om från sin stora brinnande vrede, den vrede som hade blossat upp mot Juda+ på grund av alla de kränkningar varmed Manasse hade fått dem att kränka honom,+ 27  utan Jehova* sade: ”Också Juda+ skall jag avlägsna ur min åsyn,+ alldeles som jag har avlägsnat Israel;+ och jag skall förkasta denna stad, Jerusalem, som jag har utvalt, och det hus om vilket jag har sagt: ’Mitt namn skall förbli där.’”+ 28  Och Josịas historia i övrigt och allt vad han gjorde, om det står det ju skrivet i boken+ med Judas kungars historia. 29  I hans dagar drog farao Neko,+ Egyptens kung, upp till Assyriens* kung vid floden Eufrat,+ och kung Josịa drog då i väg för att möta honom,+ men han dödade honom+ vid Megịddo+ så snart han såg honom. 30  Så körde hans tjänare honom död i en vagn från Megịddo och förde honom till Jerusalem+ och begravde honom i hans grav. Sedan tog landets folk Jehoạhas,+ Josịas son, och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe. 31  Jehoạhas+ var tjugotre år gammal när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Och hans mors namn var Hạmutal;+ hon var dotter till Jeremia från Libna. 32  Och han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, i enlighet med allt som hans förfäder hade gjort.+ 33  Och farao Neko+ slog honom i bojor+ i Ribla+ i Hamats land, för att han inte skulle regera* i Jerusalem, och pålade sedan landet böter,+ 100 talenter* silver+ och en talent guld.+ 34  Vidare gjorde farao Neko Ẹljakim,+ Josịas son, till kung i hans far Josịas ställe och ändrade hans namn till Jehojạkim; men Jehoạhas tog han och förde till Egypten, och där dog han.+ 35  Och silvret+ och guldet gav Jehojạkim åt farao. Men han beskattade+ landet för att kunna lämna ut silvret på faraos befallning. I överensstämmelse med den skatt+ som pålades var och en indrev han silvret och guldet från landets folk för att ge det åt farao Neko. 36  Jehojạkim+ var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem.+ Och hans mors namn var Sebịda; hon var dotter till Pedạja från Ruma. 37  Och han gjorde det som var ont+ i Jehovas ögon, i enlighet med allt som hans förfäder hade gjort.+

Fotnoter

El.: ”påminnelser”.
avgudaprästerna”. El.: ”prästerna åt de utländska gudarna”. Hebr.: hakkemarịm.
Möjligen: ”de bockliknande demonernas”, genom en rättelse av M. Se KBL, sid. 926; HAL, sid. 1250.
”när man (en man) kommer in”, LXXLagarde.
”Tofet”, M(hebr.: hatTọfeth)Vg; första stället där detta namn förekommer.
Enl. M; MmarginalLXXSyVg och många hebr. hss: ”Hinnoms sons dal”. Se Tillägg 4C.
Se Tillägg 1C, § 7.
”han krossade dem där”, genom en rättelse av M.
Dvs. söder om, när man står vänd mot öster.
”Fördärvets berg”. Hebr.: leHar-hamMashchịth. Dvs. Olivberget, i synnerhet dess sydligaste del, som också kallades Förargelsens berg.
”rev han ner och krossade dess stenar och stötte sönder dem till stoft”, LXX.
”Josia”. Hebr.: Jo’shijạhu, liksom i 22:1.
Se Tillägg 1C, § 7.
El.: ”den sanne Gudens mans”. Hebr.: ’ish-ha’Elohịm. Se Tillägg 1F.
”för att orsaka kränkning”, M; LXXSyVg: ”för att kränka Jehova”.
Se Tillägg 1C, § 7.
Se Tillägg 1C, § 7.
”terafimbilderna”, MLXX; Sy: ”avgudarna”; Vg: ”avgudabilderna”. Se not till 1Mo 31:19.
Se Tillägg 1C, § 7.
Se Tillägg 1C, § 7.
Se Tillägg 1C, § 7.
”Assyriens”, M; LXXVg: ”assyriernas”.
”för att han inte skulle regera”, MmarginalTLXXVg; MSy: ”medan han regerade”.
Se Tillägg 8A.