Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Kungaboken 2:1–25

 Och när Jehova skulle ta upp Elia+ till himlen i en stormvind,+ gick Elia och Elisa*+ i väg från Gilgal.*+  Och Elia sade till Elisa: ”Jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig ända till Betel.” Men Elisa sade: ”Så sant Jehova lever,+ och så sant din själ lever,+ jag skall inte lämna dig.”+ Så gick de ner till Betel.+  Då kom de profetsöner+ som var i Betel ut till Elisa och sade till honom: ”Vet du att Jehova i dag tar bort din herre* från ställningen som huvud över dig?”+ Han sade då: ”Också jag vet det.+ Var tysta!”  Elia sade nu till honom: ”Elisa, jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig till Jeriko.”+ Men han sade: ”Så sant Jehova lever, och så sant din själ lever, jag skall inte lämna dig.” Så kom de till Jeriko.  Då gick de profetsöner som var i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: ”Vet du att Jehova i dag tar bort din herre från ställningen som huvud över dig?” Han sade då: ”Också jag vet det. Var tysta.”+  Elia sade nu till honom: ”Jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig till Jordan.”+ Men han sade: ”Så sant Jehova lever, och så sant din själ lever, jag skall inte lämna dig.”+ Så gick de båda vidare.  Och femtio män av profetsönerna gick bort och ställde sig inom synhåll på något avstånd,+ medan de två stod vid Jordan.  Då tog Elia sin ämbetsklädnad+ och rullade ihop den och slog på vattnet, och så småningom delade det sig åt båda sidor, och så gick de två över på torr mark.+  Och så snart de hade gått över sade Elia till Elisa: ”Be mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas bort från dig.”+ Då sade Elisa: ”Jag ber dig, må två andelar+ av din ande+ tillfalla mig.”+ 10  Han sade då: ”Du har bett+ om något svårt. Om du ser mig när jag tas bort från dig, kommer det att ske så med dig; men om du inte gör det, kommer det inte att ske.” 11  Medan de nu gick vidare och talade med varandra, se, då kom en stridsvagn+ av eld och hästar av eld, och de skilde dem från varandra, och Elia for upp till himlen i stormvinden.+ 12  Under tiden stod Elisa och såg på, och han ropade högt: ”Min fader, min fader,+ Israels stridsvagn* och ryttare!”+ Och han såg honom inte mer. Då grep han tag i sina kläder och rev sönder dem i två stycken.+ 13  Sedan tog han upp Elias ämbetsklädnad,+ som hade fallit av honom, och gick tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14  Och han tog Elias ämbetsklädnad, som hade fallit av honom, och slog på vattnet+ och sade: ”Var är Jehova, Elias Gud, ja, var är Han?”+ När han slog på vattnet, då delade det sig så småningom åt båda sidor, och så gick Elisa över. 15  När de profetsöner som var i Jeriko såg honom på något avstånd sade de: ”Elias ande+ vilar på Elisa.” Därför kom de honom till mötes och böjde sig ner*+ till jorden för honom. 16  Och de sade till honom: ”Hör nu, hos dina tjänare finns femtio män, tappra män. Vi ber dig, låt dem gå och söka efter din herre. Det kan hända att Jehovas ande*+ har lyft upp honom och sedan kastat honom på ett av bergen eller i en av dalarna.” Men han sade: ”Ni skall inte sända i väg dem.” 17  Och de fortsatte att enträget be honom till dess han kände sig besvärad, så han sade: ”Sänd i väg dem.” De sände nu femtio män, och de sökte i tre dagar, men de fann honom inte. 18  När de sedan kom tillbaka till honom, medan han uppehöll sig i Jeriko,+ sade han till dem: ”Sade jag inte till er: ’Gå inte’?” 19  Männen i staden sade nu till Elisa: ”Se nu, stadens läge är bra,+ alldeles som min herre ser, men vattnet+ är dåligt, och landet är orsak till missfall.”+ 20  Då sade han: ”Hämta åt mig en liten ny skål och lägg salt i den.” Så hämtade de den åt honom. 21  Sedan gick han i väg ut till källan som vattnet kom från och kastade salt i den+ och sade: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Jag gör detta vatten friskt.+ Aldrig mer skall det orsaka död eller missfall.’” 22  Och vattnet har förblivit friskt ända till denna dag,+ i enlighet med det ord som Elisa talade. 23  Och han gick sedan därifrån upp till Betel.+ Medan han var på väg dit upp kom småpojkar+ ut ur staden och började förlöjliga+ honom, och de höll i med att säga till honom: ”Gå upp, flintskalle!+ Gå upp, flintskalle!” 24  Slutligen vände han sig om och såg på dem och nedkallade ont+ över dem i Jehovas namn. Då kom två björnhonor+ ut ur skogen och slet sönder fyrtiotvå av barnen.+ 25  Och han gick vidare därifrån till berget Karmel,+ och därifrån återvände han till Samaria.

Fotnoter

Betyder ”Gud är räddning”. LXXBagster(grek.): Helisaiẹ; Vgc(lat.): Elisẹus.
Inte Gilgal i närheten av Jeriko i Jordandalen, utan Gilgal i bergstrakten nära Betel, varifrån de kunde gå ”ner” till Betel, som det sägs i v. 2. Se 4:38.
”din herre”. Hebr.: ’adhonẹjkha (av ’adhọ̄n), majestätsplural.
El.: ”stridsvagnar”. Hebr.: rẹkhev, sing., möjligen i kollektiv betydelse här och i v. 11.
”de ... böjde (kastade) sig ner”. Grek.: prosekỵnēsan (av proskynẹō). Jfr not till Heb 1:6.
El.: ”vind”. Hebr.: rụach; grek.: pneuma; lat.: spịritus.