Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Kungaboken 19:1–37

19  Och så snart kung Hiskia+ hörde detta rev han sönder sina kläder+ och klädde sig i säckväv+ och gick in i Jehovas hus.+  Vidare sände han Ẹljakim,+ som var satt över hushållet, och sekreteraren Shebna+ och prästernas äldste, klädda i säckväv, till profeten Jesaja,*+ Amoz son.+  Och de sade till honom: ”Detta är vad Hiskia har sagt: ’Denna dag är en dag av nöd+ och förebråelse+ och föraktfull fräckhet,+ för sönerna har kommit ända till livmodermunnen,+ men det finns ingen kraft att föda.+  Kanske kommer Jehova, din Gud, att höra+ allt vad Rabsạke sade när hans herre, Assyriens kung, sände honom för att smäda+ den levande Guden, och kanske kommer Jehova, din Gud, att avkräva honom räkenskap för de ord som han har hört.+ Och du skall uppsända en bön+ till förmån för den kvarleva+ som ännu finns.’”  Så kom kung Hiskias tjänare in till Jesaja.+  Då sade Jesaja till dem: ”Detta är vad ni skall säga till er herre: ’Detta är vad Jehova har sagt:+ ”Var inte rädd+ på grund av de ord som du har hört och som Assyriens kungs tjänare har skymfat mig med.+  Se, jag lägger en ande+ i honom, och han skall höra ett rykte+ och vända tillbaka till sitt eget land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget land.”’”+  Därefter vände Rabsạke+ tillbaka och fann Assyriens kung upptagen med att strida mot Libna,+ för han hade hört att han hade brutit upp från Lakis.+  Han hörde sägas om Tirhạka, Etiopiens* kung: ”Se, han har dragit ut för att strida mot dig.” Därför sände han åter budbärare+ till Hiskia och lät säga: 10  ”Detta är vad ni skall säga till Hiskia, Judas kung: ’Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig+ när han säger: ”Jerusalem+ skall inte ges i Assyriens kungs hand.”+ 11  Se! Du har själv hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länderna genom att de har vigt dem åt tillintetgörelse;+ skulle du då bli befriad?+ 12  Har gudarna+ i de nationer som mina förfäder fördärvade befriat dem, ja Gosan+ och Haran+ och Resef och Edens+ söner som var i Tel-Assar?+ 13  Var är Hamats+ kung och Arpads+ kung och kungarna över städerna Sefarvạjim, Hena och Iva?’”+ 14  Då tog Hiskia brevet ur budbärarnas hand och läste det,+ och sedan gick Hiskia upp till Jehovas hus och bredde ut det inför Jehova.+ 15  Och Hiskia bad+ inför Jehova och sade: ”Jehova, Israels Gud,+ som tronar på keruberna,+ du ensam är den sanne Guden för alla jordens+ kungariken.+ Det är du som har gjort himlen+ och jorden.+ 16  Böj ditt öra, Jehova, och hör.+ Öppna dina ögon,+ Jehova, och se, och hör Sanhẹribs ord som han har sänt för att smäda+ den levande Guden.* 17  Det är sant, Jehova, att Assyriens kungar har förött nationerna och deras land.+ 18  Och de har överlämnat deras gudar åt elden, för de var inga gudar,*+ utan verk av människohänder,+ trä och sten, och så tillintetgjorde de dem. 19  Och nu, Jehova, vår Gud,+ rädda oss+ ur hans hand, det ber jag dig, så att alla jordens kungariken inser att du, Jehova, ensam är Gud.”+ 20  Och Jesaja, Amoz son, sände sedan bud till Hiskia och lät säga: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt:+ ’Den bön+ som du har framburit till mig angående Sanhẹrib, Assyriens kung, har jag hört.+ 21  Detta är det ord som Jehova har talat mot honom: ”Jungfrun, dottern Sion,* föraktar dig,+ hon hånar dig.+ Bakom dig skakar dottern Jerusalem+ på huvudet.+ 22  Vem har du smädat+ och skymfat?+ Och mot vem har du hävt upp din röst+ och högmodigt lyft upp dina ögon?+ Mot Israels Helige!+ 23  Genom dina budbärare+ har du smädat Jehova,* och du säger:+ ’Med mina många* stridsvagnar+ skall jag stiga upp till bergstrakternas höjder,+ de mest avlägsna delarna av Libanon;+ och jag skall hugga ner dess höga cedrar,+ dess utsökta enträd.+ Och jag skall tränga fram till dess yttersta övernattningsställe, dess fruktträdgårds skog.+ 24  Jag skall gräva och dricka främmande vatten, och med mina fotsulor skall jag torka ut alla Egyptens Nilkanaler.’+ 25  Har du inte hört det?+ Från svunna tider har detta varit vad jag vill göra.+ Sedan förgångna dagar har jag ju utformat det.+ Nu skall jag låta det komma.+ Och du skall bli redskapet till att göra befästa städer öde som ruinhögar.+ 26  Och deras invånare skall stå med kraftlösa händer;+ de skall vara förfärade och stå med skam.+ De skall bli som markens växter och som det gröna späda gräset,+ som gräset på taken+ när det blir avsvett för östanvinden.+ 27  Jag vet+ ju när du sitter stilla och när du går ut och när du kommer in,+ likaså när du hetsar upp dig mot mig,+ 28  ty att du hetsar upp dig mot mig+ och att du ryter har nått upp till mina öron.+ Och jag skall sätta min krok i din näsa och mitt betsel mellan dina läppar,+ och jag skall föra dig tillbaka samma väg som du kom.”+ 29  Och detta skall vara tecknet för dig:+ Man skall detta år äta* av det som växer upp från spillda sädeskorn+ och under det andra året självvuxen säd; men det tredje året skall ni så+ och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt.+ 30  Och de som slipper undan av Judas hus, de som blir kvar,+ skall slå rot nertill och bära frukt upptill.+ 31  Ty en kvarleva skall utgå från Jerusalem+ och de undkomna från Sions berg.+ Härarnas Jehovas* nitälskan+ skall göra detta. 32  Därför, detta är vad Jehova har sagt om Assyriens+ kung: ”Han skall inte komma in i denna stad,+ inte heller skall han skjuta en pil+ dit in eller komma emot den med en sköld eller kasta upp en belägringsvall+ mot den. 33  Samma väg som han kom skall han vända tillbaka, och i denna stad skall han inte komma in, lyder Jehovas uttalande.+ 34  Och jag skall försvara+ denna stad för att rädda den för min egen skull+ och för min tjänare Davids skull.”’”+ 35  Och den natten gick Jehovas ängel ut och slog ihjäl 185 000 man i assyriernas läger.+ När man steg upp tidigt på morgonen, se, då var de allesammans döda, det var fullt av lik.+ 36  Därför bröt Sanhẹrib,+ Assyriens kung, upp och gav sig av och vände tillbaka+ och stannade i Nịneve.+ 37  Och när han en gång böjde sig ner i sin gud*+ Nisroks hus,+ högg hans söner* Adrammẹlek och Sarẹser ner honom med svärd,+ och själva slapp de undan till landet Ạrarat.*+ Och hans son Esarhạddon+ blev kung i hans ställe.

Fotnoter

Betyder ”räddning från Jehova”. Hebr.: Jesha‛ejạhu; LXXVg: ”Esaias”.
”Etiopiens”, Vg; LXX: ”etiopiernas”; hebr.: Kush.
”den levande Guden”. Hebr.: ’Elohịm, plur., följt av ett adjektiv, chaj, ”levande”, som anger sing.; så också i v. 4.
”inga gudar”. El.: ”inte Gud”. Hebr.: lo’ ’elohịm; LXXVg: ”inga gudar”.
El.: ”Sions dotter”.
Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.
”Med ... många”, MmarginalLXXSyVg och Jes 37:24.
”Man skall ... äta”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
”Härarnas Jehovas”, MmarginalLXXSyVg, många hebr. hss och Jes 37:32. I M finns vokaltecknen för ordet ”härarnas”, men inte konsonanterna; översättningen följer alltså qerẹ (det lästa), inte kethịv (det skrivna).
”sin gud”. Hebr.: ’elohạw (av ’elọ̄ah), majestätsplural, använt om den falske guden Nisrok.
”hans söner”, MmarginalLXXSyVg, många hebr. hss och Jes 37:38. Enl. qerẹ (det lästa), men inte enl. kethịv (det skrivna). Se not till v. 31.
”landet Ararat”, MLXXSy; Vg: ”armeniernas land”.