Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Kungaboken 17:1–41

17  Under Ahas, Judas kungs, tolfte år blev Hosẹa,+ Elahs son, kung i Samaria+ över Israel, och han regerade nio år.  Och han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, dock inte som de kungar i Israel som hade varit före honom.+  Det var mot honom som Salmanạssar,+ Assyriens+ kung, drog upp, och Hosẹa blev hans tjänare och betalade tribut+ till honom.  Men Assyriens kung uppdagade en sammansvärjning+ i Hosẹas fall; han hade sänt budbärare till So, Egyptens kung,+ och förde inte upp tributen till Assyriens kung som under tidigare år. Därför spärrade Assyriens kung in honom och höll honom bunden i interneringshuset.+  Och Assyriens kung drog upp mot hela landet, och han drog upp till Samaria och belägrade+ staden i tre år.  Under Hosẹas nionde år intog Assyriens kung Samaria+ och förde Israel i landsflykt+ till Assyrien och lät dem bosätta sig i Hala+ och i Habor vid floden Gosan+ och i medernas städer.+  Och detta skedde därför att Israels söner hade syndat+ mot Jehova, sin Gud, som hade fört dem upp från Egyptens land, från slaveriet under faraos, Egyptens kungs, hand,+ och därför att de hade börjat frukta andra gudar,+  och de vandrade efter de stadgar+ man hade i de nationer som Jehova hade drivit undan för Israels söner och efter de stadgar som Israels kungar hade infört.  Och Israels söner började utforska sådant som inte var rätt inför Jehova, deras Gud,+ och byggde offerhöjder+ åt sig i alla sina städer, från väktartorn+ ända till befästa städer, 10  och de reste åt sig heliga stoder+ och heliga pålar+ på varje hög kulle+ och under varje frodigt träd,+ 11  och där, på alla offerhöjderna, frambar de rökoffer, liksom de nationer+ som Jehova hade fört i landsflykt för deras skull, och med de onda gärningar de gjorde kränkte+ de Jehova. 12  Och de tjänade* smutsiga avgudar,+ om vilka Jehova hade sagt till dem: ”Ni skall inte göra detta.”+ 13  Och Jehova fortsatte att varna+ Israel+ och Juda+ genom alla sina profeter+ och varje synskådare+ och sade: ”Vänd om från era onda vägar+ och håll mina bud,+ mina stadgar,+ enligt hela den lag+ som jag påbjöd för era förfäder+ och som jag sände till er genom mina tjänare profeterna.”+ 14  Men de lyssnade inte utan gjorde sina nackar hårda+ liksom deras förfäder, som inte hade utövat tro+ på Jehova, sin Gud. 15  Och de förkastade hans förordningar och det förbund+ som han hade slutit med deras förfäder och de påminnelser*+ varigenom han hade varnat dem, och de följde tomma avgudar+ och blev själva tomma.+ De efterliknade de nationer som var runt omkring dem, fastän Jehova hade befallt dem att inte göra som de.+ 16  Och de övergav Jehovas, sin Guds, alla bud+ och gjorde sig gjutna bildstoder,+ två kalvar,+ och gjorde en helig påle,+ och de böjde sig ner för himlens hela här+ och tjänade Baal.+ 17  Och de lät sina söner och sina döttrar gå genom eld+ och utövade spådom+ och såg efter omen,+ och de sålde+ sig till att göra det som var ont i Jehovas ögon och kränkte+ honom så. 18  Därför blev Jehova mycket förtörnad+ på Israel, och så avlägsnade han dem ur sin åsyn.+ Han lät inte någon bli kvar, utom Judas stam ensam.+ 19  Inte heller Juda höll Jehovas, sin Guds, bud,+ utan de vandrade efter Israels stadgar+ som de hade infört. 20  Jehova förkastade därför hela Israels avkomma*+ och vållade dem betryck och gav dem i plundrares hand, till dess han hade kastat bort dem från sitt ansikte.+ 21  Ty han rev bort Israel från Davids hus, och de gjorde Jerọbeam, Nebats son, till kung, och Jerọbeam+ vände Israel bort från att följa Jehova och fick dem att begå en stor synd.+ 22  Och Israels söner vandrade i alla de synder som Jerọbeam hade begått.+ De vände sig inte bort från dem, 23  till dess Jehova avlägsnade Israel ur sin åsyn,+ alldeles som han hade talat genom alla sina tjänare profeterna.+ Så gick Israel bort från sin egen jord i landsflykt till Assyrien, där de är än i dag.+ 24  Därefter förde Assyriens kung folk från Babylon*+ och Kuta och Ava+ och Hamat+ och Sefarvạjim+ och lät dem bosätta sig i Samarias städer+ i stället för Israels söner, och de tog så Samaria i besittning och bodde i dess städer. 25  Men i början när de bodde där fruktade+ de inte Jehova. Därför sände Jehova lejon+ bland dem, som dödade många av dem. 26  Då sände de bud till Assyriens kung och lät säga: ”De nationer som du har fört i landsflykt och låtit bosätta sig i Samarias städer känner inte till hur landets Gud* skall dyrkas,* så han sänder lejon bland dem;+ och se, de dödar dem, eftersom ingen av dem känner till hur landets Gud skall dyrkas.” 27  Då befallde Assyriens kung och sade: ”Låt en av de präster+ som ni förde i landsflykt därifrån bege sig dit, och han skall ge sig av och bo där och lära dem hur landets Gud skall dyrkas.” 28  Så kom en av de präster som de hade fört i landsflykt från Samaria och bosatte sig i Betel,+ och han lärde dem hur de skulle frukta Jehova.+ 29  Men varje enskild nation gjorde sin egen gud,*+ som de ställde i offerhöjdernas hus som samarierna* hade gjort, varje enskild nation,* i de städer där de bodde. 30  Och folket från Babylon gjorde Sukkot-Benot, och folket från Kut+ gjorde Nergal, och folket från Hamat gjorde Asịma. 31  Och aviterna+ gjorde Nibhas och Tartak, och sefarviterna+ brände upp sina söner i eld+ åt Adrammẹlek och Anammẹlek, Sefarvạjims gudar. 32  Och de fruktade Jehova och gjorde några av folket i allmänhet till präster+ åt sig vid offerhöjderna, och de gjorde tjänst för dem i offerhöjdernas hus. 33  De fruktade Jehova,+ men det var sina egna gudar de tillbad,+ enligt seden* hos de nationer från vilka man hade fört dem i landsflykt.+ 34  Än i dag följer de sina tidigare seder och bruk.*+ Det var ingen som fruktade Jehova+ och ingen som rättade sig efter hans* stadgar och hans* rättsliga beslut+ och den lag+ och det bud+ som Jehova hade gett Jakobs+ söner befallning om – Jakob som han gav namnet Israel+ 35  när Jehova slöt ett förbund+ med dem och befallde dem och sade: ”Ni skall inte frukta andra gudar,+ och ni skall inte böja er ner för dem eller tjäna dem* eller frambära slaktoffer åt dem,+ 36  utan Jehova, som förde er upp från Egyptens land med stor kraft och uträckt arm,+ honom skall ni frukta,+ och för honom skall ni böja er ner,+ och åt honom skall ni frambära slaktoffer.+ 37  Och de förordningar+ och de rättsliga beslut+ och den lag och det bud som han har skrivit upp åt er+ skall ni vara noga med att alltid följa,+ och ni skall inte frukta andra gudar. 38  Och det förbund som jag har slutit med er får ni inte glömma,+ och ni skall inte frukta andra gudar,+ 39  utan det är Jehova,+ er Gud, som ni skall frukta, eftersom det är han som kommer att befria er ur alla era fienders hand.”+ 40  Men de lydde inte, utan de följde sina tidigare seder och bruk.+ 41  Dessa nationer fruktade alltså Jehova,+ men det var sina egna huggna bilder som de tjänade. Också deras söner och deras sonsöner gör än i dag alldeles som deras förfäder gjorde.

Fotnoter

El.: ”Och de tillbad (dyrkade)”. Hebr.: wajja‛avdhụ; grek.: kai elạtreusan, ”Och de ägnade ... helig tjänst”. Se not till 2Mo 3:12.
El.: ”vittnesbörd”.
El.: ”hela ... säd”, ”alla ... efterkommande”.
”från Babylon”, LXXVg; hebr.: mibBavẹl, ”från Babel”.
”Gud”. Hebr.: ’Elohẹ̄; grek.: tou theou; lat.: Dẹi.
”hur ... skall dyrkas”. El.: ”den religion som är förbunden med ...”. Hebr.: mishpạt, ”dom”, ”rätt”, ”rättsligt beslut”, ”regelrätt tillvägagångssätt”; grek.: to krịma; lat.: legịtima. Jfr v. 33, 34, 40.
”sin egen gud” el. ”sina egna gudar”. Hebr.: ’elohạw, plur.; grek.: theous autọ̄n, plur.; lat.: dẹum sụum, sing.
samarierna”. Hebr.: hashshomeronịm; enda stället där detta ord förekommer i M.
”varje enskild nation”. Ordagr.: ”nation, nation”. Hebr.: gōj gōj, med distributiv betydelse, liksom i början av versen.
El.: ”religionen”.
El.: ”sin tidigare religion”.
Genom en texträttelse; M: ”sina” el. ”deras”.
Genom en texträttelse; M: ”sina” el. ”deras”.
El.: ”tillbe (dyrka) dem”. Hebr.: tha‛avdhụm; grek.: latreusete autois,ägna dem helig tjänst”. Se not till 2Mo 3:12.