Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Kungaboken 10:1–36

10  Nu hade Ahab sjuttio+ söner i Samaria.+ Därför skrev Jẹhu brev och skickade dem till Samaria till Jịsreels furstar,+ de äldste+ och Ahabs söners* förmyndare* och sade:  ”När detta brev nu kommer till er, är er herres söner hos er; dessutom har ni stridsvagnarna och hästarna+ och en befäst stad och vapnen.  Och ni skall se vem som är bäst och mest rättrådig av er herres söner och sätta honom på hans fars tron.+ Strid sedan för er herres hus.”  Och de blev mycket, mycket rädda och sade: ”Se! Två kungar+ kunde inte hålla stånd mot honom; hur skulle då vi kunna göra det?”+  Den som var satt över huset och den som var satt över staden och de äldste och förmyndarna+ sände därför bud till Jẹhu och lät säga: ”Vi är dina tjänare, och allt som du säger oss skall vi göra. Vi kommer inte att göra någon till kung. Gör det som är gott i dina ögon.”  Då skrev han ännu ett brev till dem, och det löd: ”Om ni står på min sida+ och om ni lyder min röst, så ta huvudena av de män som är er herres söner+ och kom till mig i Jịsreel+ i morgon vid den här tiden.” Och kungens söner, sjuttio män, var hos de stormän i staden som hade hand om deras uppfostran.  Och så snart brevet kom till dem tog de kungens söner och slaktade dem, sjuttio män,+ och lade deras huvuden i korgar och skickade dem till honom i Jịsreel.  Sedan kom budbäraren+ in och berättade för honom och sade: ”De har fört hit kungasönernas huvuden.”+ Då sade han: ”Lägg dem i två högar vid portingången till i morgon.”+  Och på morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: ”Ni är rättfärdiga.*+ Se, det är jag som har anstiftat sammansvärjningen+ mot min herre och dräpt honom,+ men vem har slagit ihjäl alla dessa? 10  Vet då att ingenting av Jehovas ord faller ouppfyllt till jorden,+ ingenting som Jehova har talat mot Ahabs hus;+ ja, Jehova har gjort vad han har talat genom sin tjänare Elia.”+ 11  Sedan slog Jẹhu ihjäl alla som var kvar av Ahabs hus i Jịsreel och alla hans stormän+ och hans bekanta och hans präster,+ tills han inte hade låtit någon överlevande som tillhörde honom finnas kvar.+ 12  Därefter bröt han upp och gav sig i väg till Samaria. Längs vägen låg herdarnas bindhus för fåren.* 13  Och Jẹhu träffade på Ahạsjas,+ Judas kungs, bröder.+ När han sade till dem: ”Vilka är ni?” sade de: ”Vi är Ahạsjas bröder, och vi är på väg ner för att fråga om allt står väl till med* kungens söner och änkedrottningens* söner.” 14  Då sade han: ”Grip dem levande!”+ Då grep de dem levande och slaktade dem vid bindhusets cistern,* fyrtiotvå män, och han lät inte en enda av dem bli kvar.+ 15  När han gick vidare därifrån träffade han på Jehonạdab,*+ Rekabs+ son, som kom emot honom. Han välsignade+ honom då och sade till honom: ”Är ditt hjärta rättrådigt mot mig, alldeles som mitt hjärta är mot ditt hjärta?”+ Då sade Jehonạdab: ”Det är det.” ”Om det är det, så ge mig då din hand.” Så gav han honom sin hand. Då lät han honom stiga upp till sig i vagnen.+ 16  Sedan sade han: ”Följ med mig och se att jag inte tål någon rivalitet+ gentemot Jehova.”* Och de* lät honom åka med honom i hans stridsvagn. 17  När han kom till Samaria slog han ihjäl alla som var kvar av Ahabs släkt i Samaria, tills han hade förintat dem,+ i enlighet med det ord som Jehova hade talat till Elia.+ 18  Vidare samlade Jẹhu allt folket och sade till dem: ”Ahab dyrkade* Baal* litet.+ Jẹhu skall dyrka honom mycket. 19  Så kalla nu hit till mig alla Baals profeter,+ alla som dyrkar honom+ och alla hans präster.+ Inte en enda får saknas, för jag har ett stort slaktoffer att frambära åt Baal. Den som saknas skall inte förbli vid liv.” Men Jẹhu handlade listigt+ för att kunna tillintetgöra baalsdyrkarna. 20  Jẹhu sade nu: ”Helga en högtidssammankomst åt Baal.” Så utropade de den. 21  Därefter sände Jẹhu bud över hela Israel,+ så att alla baalsdyrkarna kom; det var inte en enda som uteblev. Så gick de in i Baals hus,+ och Baals hus blev fullt, från den ena änden till den andra.* 22  Han sade nu till den som var satt över klädkammaren: ”Ta fram kläder åt alla baalsdyrkarna.” Då tog han fram klädedräkterna åt dem. 23  Sedan gick Jẹhu tillsammans med Jehonạdab,+ Rekabs son, in i Baals hus. Han sade nu till baalsdyrkarna: ”Sök omsorgsfullt och se efter att det här hos er inte finns någon som dyrkar Jehova, utan bara sådana som dyrkar Baal.”+ 24  Så gick de in för att frambära slaktoffer och brännoffer, men Jẹhu ställde åttio* man utanför till sitt förfogande och sade: ”Vad den man beträffar som slipper undan av de män som jag ger i era händer, så skall den enes själ gälla för den andres själ.”+ 25  Och så snart han var färdig med att frambära brännoffret sade Jẹhu till löparna och adjutanterna: ”Gå in, slå ihjäl dem! Låt inte en enda slippa ut.”+ Och löparna och adjutanterna+ slog dem med svärdsegg och kastade ut dem, och de gick vidare ända till baalshusets stad. 26  Därefter förde de ut de heliga stoderna*+ ur baalshuset och brände upp+ dem.* 27  Vidare rev de ner Baals heliga stod+ och rev ner Baals hus,+ och de gjorde det till avträde,+ vilket det är än i dag. 28  Så förintade Jẹhu Baal ur Israel. 29  Men de synder genom vilka Jerọbeam,+ Nebats son, hade fått Israel att synda+ vände Jẹhu sig inte bort från att följa, nämligen guldkalvarna,+ den i Betel och den i Dan.+ 30  Jehova sade därför till Jẹhu: ”Eftersom du har handlat väl genom att göra det som är rätt i mina ögon,+ och du har gjort mot Ahabs hus efter allt som var i mitt hjärta,+ skall dina söner intill fjärde generationen sitta på Israels tron.”+ 31  Men Jẹhu bemödade sig inte om att vandra efter Jehovas, Israels Guds, lag av hela sitt hjärta.+ Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerọbeam hade fått Israel att synda.+ 32  I de dagarna började Jehova skära stycke för stycke av Israel, och Hạsael+ slog dem inom hela Israels område, 33  från Jordan mot solens uppgång, hela Gịleads land,+ gaditerna+ och rubeniterna+ och manassiterna,+ från Ạroer,+ som ligger vid Arnons regnflodsdal, både Gịlead och Basan.+ 34  Och Jẹhus historia i övrigt och allt vad han gjorde och alla hans stora bedrifter, om det står det ju skrivet i boken+ med Israels kungars historia. 35  Så gick Jẹhu till vila hos sina förfäder,+ och man begravde honom i Samaria; och hans son Jehoạhas+ blev kung i hans ställe. 36  Och de dagar som Jẹhu hade regerat över Israel i Samaria utgjorde tjugoåtta år.

Fotnoter

”Ahabs söners”, LXX; M: ”Ahabs”.
El.: ”vårdare”, ”uppfostrare”. LXX: ”vårdare (fosterfäder)”.
El.: ”oskyldiga”.
El.: ”herdarnas Bet-Eked”.
”för att fråga om allt står väl till med”. Ordagr.: ”angående (med avseende på) friden (välståndet) för”.
El.: ”kungamoderns”. Se not till 1Ku 15:13.
El.: ”vid Bet-Ekeds cistern”.
Hebr.: Jehōnadhạv, som betyder ”Jehova är villig (ädel, frikostig)”. Jfr not till 2Sa 13:3.
El.: ”och se hur jag nitälskar för Jehova”.
”de”, M; LXXSy: ”han”.
El.: ”ägnade helig tjänst åt”. Ordagr.: ”tjänade”. Hebr.: ‛avạdh.
Hebr.: habBạ‛al, med bestämd artikel. Jfr not till 4Mo 22:41, ”Bamot-Baal”.
Ordagr.: ”fullt, mun till mun”. Uttrycket kan antyda att människorna stod tätt sammanträngda.
”åttio”, MLXXVg; Sy: ”trehundraåttio”; LXXLagardeItLg(marginal): ”tre tusen”.
”de heliga stoderna”, M(hebr.: matstsevọ̄th, plur.); LXXSyVg: ”den heliga stoden”. Möjligen avses den heliga pålen, asheran.
Ordagr.: ”den”, fem., dvs. varje enskild helig stod (påle).