Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Korinthierna 3:1–18

 Börjar vi nu rekommendera oss själva igen?+ Eller behöver vi kanske, i likhet med somliga, rekommendationsbrev+ till er eller från er?  Ni själva är vårt brev,+ som är inskrivet i våra* hjärtan och som är känt och blir läst av alla människor.+  Ty det är uppenbart att ni är ett brev från Kristus, skrivet av oss som tjänare,+ ett som inte är inskrivet med bläck utan med en levande Guds ande,+ inte på stentavlor,+ utan på tavlor av kött, på hjärtan.*+  Nu är det genom Kristus vi har en sådan tillförsikt+ till Gud.  Det är inte så att vi av oss själva är tillräckligt kvalificerade, så att vi kan räkna något som om det kommer från oss själva,+ utan detta att vi är tillräckligt kvalificerade* kommer från Gud,+  som verkligen har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara ett nytt förbunds tjänare,*+ inte en skriven lagsamlings,*+ utan andens;+ den skrivna lagsamlingen dömer+ nämligen till döden, men anden gör levande.+  För övrigt, om den lagsamling, vars tjänst för med sig död+ och som med bokstäver var inristad* på stenar,+ blev till i härlighet,+ så att Israels söner inte kunde oavvänt betrakta Moses ansikte på grund av hans ansiktes härlighet,+ en härlighet som skulle bli borttagen,  varför skall då inte andens tjänst+ vara ännu mer förknippad med härlighet?+  Ty om den lagsamling vars tjänst för med sig fördömelse*+ var härlig,*+ så är den tjänst som för med sig rättfärdighet*+ ännu rikare på härlighet.+ 10  Ja, till och med det som en gång förlänades härlighet har i detta avseende berövats sin härlighet,+ på grund av den överväldigande härligheten.+ 11  Ty om det som skulle bli borttaget infördes med härlighet,+ så skall det som består vara ännu mer förknippat med härlighet.+ 12  När vi alltså har ett sådant hopp,+ talar vi med stor frimodighet 13  och gör inte som Mose, som satte en slöja+ för sitt ansikte, för att Israels söner inte skulle oavvänt betrakta slutet+ på det som skulle bli borttaget. 14  Men deras förstånd avtrubbades.+ Ty ännu i denna dag finns samma slöja kvar vid läsningen av det gamla förbundet* och lyfts inte bort,+ eftersom det är genom Kristus den blir borttagen.+ 15  Ja, ända till i dag ligger en slöja över deras hjärtan,+ närhelst Mose läses.+ 16  Men när man vänder sig till Jehova,* blir slöjan borttagen.+ 17  Och Jehova* är Anden;+ och där Jehovas* ande+ är, där är frihet.+ 18  Och medan vi alla+ med obeslöjat ansikte likt speglar reflekterar Jehovas* härlighet,+ blir vi förvandlade+ till samma bild+ från härlighet till härlighet,+ alldeles som det utförs av Jehova,*+ Anden.*

Fotnoter

”våra”, P46ABCDVgSyh,p; א: ”era”.
El.: ”utan på tavlor, på hjärtan av kött”.
Ordagr.: ”utan vår tillräcklighet (duglighet)”.
”tjänare”. Grek.: diakọnous; lat.: minịstros (av mịnus, ”mindre”); J22(hebr.): mesharethịm.
Ordagr.: ”en bokstavs”. Grek.: grạmmatos; lat.: lịtterae.
El.: ”om dödens tjänst, med bokstäver inristad”.
El.: ”om fördömelsens tjänst”.
Ordagr.: ”var en härlighet”.
El.: ”så är rättfärdighetens tjänst”.
Uttrycken ”Gamla testamentet” och ”Nya testamentet” behandlas i Tillägg 7E.
Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 1D.
El.: ”av Jehovas ande”.