Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Krönikeboken 6:1–42

 Då sade Salomo:+ ”Jehova har sagt att han skulle ha sin boning i det tjocka mörkret;+  men jag har byggt ett hus åt dig, en upphöjd boning,+ ja en fast grundad plats där du kan bo till oöverskådlig tid.”*+  Sedan vände sig kungen om och välsignade+ Israels hela församling,* medan Israels hela församling stod upp.+  Och han sade: ”Välsignad vare Jehova, Israels Gud,+ som med sin egen mun talade med min far David+ och med sina egna händer har gett uppfyllelsen,+ när han sade:  ’Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte ur någon av alla Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn+ skulle förbli, och jag har inte utvalt någon man till att bli ledare för mitt folk Israel.+  Men jag skall utvälja Jerusalem,+ för att mitt namn skall förbli där, och jag skall utvälja David till att bli satt över mitt folk Israel.’+  Och det låg min far David varmt om hjärtat att bygga ett hus åt Jehovas, Israels Guds, namn.+  Men Jehova sade till min far David: ’Eftersom det har legat dig varmt om hjärtat att bygga ett hus åt mitt namn, har du gjort väl, ty det låg dig varmt om hjärtat.+  Likväl är det inte du som skall bygga huset,+ utan din son, som utgår från dina länder, han skall bygga huset åt mitt namn.’+ 10  Och Jehova fullgjorde sitt ord+ som han hade talat, att jag skulle träda fram i min far Davids ställe+ och sitta på Israels tron,+ alldeles som Jehova hade talat,+ och att jag skulle bygga huset åt Jehovas, Israels Guds, namn+ 11  och att jag där skulle placera arken,+ i vilken Jehovas förbund är, det som han slöt med Israels söner.”+ 12  Och han ställde sig sedan framför Jehovas altare inför Israels hela församling,+ och han bredde nu ut sina handflator.+ 13  (Ty Salomo hade gjort ett podium+ av koppar och ställt det mitt i inhägnaden.+ Det var fem alnar* långt och fem alnar brett och tre alnar högt; och han stod på det.) Och han föll sedan ner på sina knän+ inför Israels hela församling och bredde ut sina handflator mot himlen.+ 14  Och han sade: ”Jehova, Israels Gud,+ det finns ingen Gud* som du,+ i himlen eller på jorden, du som håller fast vid förbundet+ och den kärleksfulla omtanken mot dina tjänare som vandrar inför dig av hela sitt hjärta;+ 15  du som har hållit ditt löfte till din tjänare David, min far,+ ja, du gav löftet* med din egen mun och har uppfyllt det med din egen hand, så som det har skett i dag.+ 16  Och nu, Jehova, Israels Gud, håll vad du lovade din tjänare David, min far, när du sade: ’Du skall aldrig inför mitt ansikte sakna en ättling som sitter på Israels tron,+ om bara dina söner+ ger akt på sin väg genom att vandra efter min lag,+ alldeles som du har vandrat inför mig.’+ 17  Och nu, Jehova, Israels Gud,+ låt ditt löfte*+ som du har gett din tjänare David visa sig vara tillförlitligt.+ 18  Men bor Gud verkligen hos människorna* på jorden?+ Se! Himlen, ja, himlarnas himmel, kan inte rymma dig,+ än mindre då detta hus som jag har byggt!+ 19  Men vänd dig till din tjänares bön+ och till hans begäran om ynnest,+ Jehova, min Gud, så att du lyssnar till det enträgna rop+ och till den bön som din tjänare ber inför dig,+ 20  och låt dina ögon vara öppna+ och vända mot detta hus dag och natt, mot den plats om vilken du har sagt att du där skulle fästa ditt namn,+ så att du lyssnar till den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats.+ 21  Och hör din tjänares och ditt folk Israels enträgna böner+ när de ber, vända mot denna plats;+ ja, må du själv lyssna till dem på den plats där du bor, i himlen,+ så att du hör och förlåter.+ 22  Om en man syndar mot sin medmänniska+ och man lägger en förbannelse på honom genom att ta ed av honom,+ och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus,+ 23  må du då höra det i himlen+ och gripa in+ och döma dina tjänare, för att vedergälla den ondskefulle, i det du låter hans handlingssätt* komma över hans eget huvud,+ och genom att förklara den rättfärdige rättfärdig,+ i det du ger honom lön efter hans rättfärdighet.+ 24  Och om ditt folk Israel lider nederlag inför en fiende,+ därför att de har syndat mot dig,+ men de sedan vänder om+ och prisar ditt namn+ och ber+ och anhåller om ynnest inför dig i detta hus,+ 25  må du då höra det i himlen+ och förlåta+ ditt folk Israels synd och föra dem tillbaka+ till den mark som du gav åt dem och deras förfäder.+ 26  När himlen är tillsluten, så att inget regn kommer,+ därför att de har syndat+ mot dig, men de sedan ber, vända mot denna plats,+ och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, därför att du har vållat dem betryck,+ 27  må du då höra det i himlen och förlåta dina tjänares, ja ditt folk Israels, synd, eftersom du undervisar+ dem om den goda väg+ som de bör vandra på, och må du ge regn+ över ditt land, som du har gett åt ditt folk till arvsbesittning.+ 28  Om det uppstår hungersnöd+ i landet, om det uppstår pest,+ om det kommer svedning av säden+ och mjöldagg,+ gräshoppor+ och kackerlackor,+ om deras fiender+ belägrar dem i deras portars* land+ – vilken plåga eller sjukdom+ det än är – 29  oavsett vilken bön+ eller vilken begäran om ynnest+ som än kommer från vilken människa det vara må eller från hela ditt folk Israel,+ därför att var och en av dem känner sin egen plåga+ och sin egen smärta, och de breder ut sina handflator mot detta hus,+ 30  må du då höra det i himlen, din boning,+ och förlåta+ och ge var och en efter alla hans vägar,+ eftersom du känner hans hjärta+ (ty du ensam känner ju människosönernas hjärta);+ 31  för att de skall frukta+ dig genom att vandra på dina vägar alla de dagar som de lever på den mark som du gav åt våra förfäder.+ 32  Och även på utlänningen, som inte hör till ditt folk Israel+ och som kommer från ett avlägset land för ditt stora namns+ och din starka hands+ och din uträckta arms skull+ – när de kommer och ber, vända mot detta hus,+ 33  må du då lyssna i himlen, din fast grundade boning,+ och göra efter allt vad utlänningen ropar till dig om;+ för att alla jordens folk skall känna ditt namn+ och frukta+ dig, liksom ditt folk Israel gör, och veta att ditt namn har blivit nämnt över detta hus som jag har byggt.+ 34  Om ditt folk drar ut till krig+ mot sina fiender på den väg som du sänder+ dem och de ber+ till dig i riktning mot denna stad som du har utvalt och det hus som jag har byggt åt ditt namn,+ 35  må du då i himlen höra deras bön och deras begäran om ynnest+ och skipa rätt åt dem.+ 36  Om de syndar mot dig+ – det finns ju ingen människa som inte syndar+ – och du blir förtörnad på dem och överlämnar dem till en fiende, och de som tar dem till fånga för bort dem som fångar till ett land, långt borta eller nära,+ 37  och de kommer till besinning* i det land dit de har förts bort som fångar och de vänder om och i det land där de hålls fångna+ anhåller om ynnest hos dig och säger: ’Vi har syndat,+ vi har felat,+ och vi har handlat ondskefullt’,+ 38  och de vänder om till dig av hela sitt hjärta+ och av hela sin själ i det land där de hålls fångna+ av dem som förde bort dem som fångar, och de ber i riktning mot sitt land, som du gav åt deras förfäder, och den stad som du har utvalt+ och det hus som jag har byggt åt ditt namn,+ 39  må du då i himlen, din fast grundade boning,+ höra deras bön och deras begäran om ynnest+ och skipa rätt+ åt dem och förlåta+ ditt folk som har syndat mot dig. 40  Nu, min Gud, jag ber dig, låt dina ögon+ vara öppna och dina öron+ uppmärksamma på bönen med avseende på denna plats. 41  Och bryt nu upp,+ Jehova Gud, till din vila,+ du och din styrkas ark.+ Må dina präster, Jehova Gud, vara klädda i räddning, och må dina lojala glädja sig över det goda.+ 42  Jehova Gud, avvisa inte din smorde.*+ Kom ihåg all den kärleksfulla omtanke du har visat* David, din tjänare.”+

Fotnoter

”till oöverskådlig tid”. Ordagr.: ”oöverskådliga (dolda) tider”. Hebr.: ‛ōlamịm, plur.
”församling”. Hebr.: qehạl; grek.: ekklēsịan.
En aln motsvarar omkr. 44,5 cm.
”Gud”. Hebr.: ’Elohịm; grek.: theọs; lat.: Dẹus.
”gav löftet”. Ordagr.: ”talade”.
Ordagr.: ”ord”.
Ordagr.: ”jordemänniskan”. Hebr.: ha’adhạm.
El.: ”hans väg”. Hebr.: darkọ̄.
El.: ”städers”. Ordet ”portar” betecknar här ”städer”. En synekdoke, dvs. en stilfigur som kännetecknas av att en del (porten) av något helt får beteckna det hela (staden).
Se not till 1Ku 8:47.
”din smorde”. Ordagr.: ”dina smorda”. Hebr.: meshichẹjkha, plur.; grek.: tou khristou sou; syr.: damshichakh; lat.: chrịsti tụi.
El.: ”all den lojala kärlek du har visat”. Ordagr.: ”(uttrycken för) lojal kärlek till”. Plur. i hebr.