Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Krönikeboken 35:1–27

35  Sedan firade Josịa+ Jehovas påsk+ i Jerusalem, och de slaktade påskoffret+ på fjortonde+ dagen i första+ månaden.  Så insatte han prästerna över det som de skulle ta hand om+ och styrkte+ dem för tjänsten vid Jehovas hus.+  Och vidare sade han till leviterna, som undervisade+ hela Israel och som var heliga för Jehova: ”Sätt den heliga+ arken i det hus+ som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt; ni skall inte mer ha den som en börda på era axlar.+ Tjäna+ nu Jehova, er Gud, och hans folk Israel.  Och gör er redo efter era fädernehus,+ enligt era avdelningar,+ i enlighet med det som David, Israels kung, har skrivit+ och i enlighet med det som hans son Salomo har skrivit.+  Och ställ er+ på den heliga platsen efter fädernehusens klasser* för era bröder, folkets söner, och den del av ett fädernehus+ som tillhör leviterna.+  Och slakta påskoffret+ och helga+ er och gör i ordning åt era bröder, så att ni handlar i enlighet med Jehovas ord genom Mose.”+  Josịa lämnade nu som bidrag till folkets söner småboskap, bagglamm och bockkillingar,* allt till påskoffren för alla som var närvarande, till ett antal av 30 000, och nötkreatur, 3 000.+ Detta var från kungens egendom.+  Och hans furstar+ lämnade bidrag som en frivillig gåva åt folket,+ åt prästerna och åt leviterna. Hilkịa*+ och Sakarja och Jẹhiel, som var ledare för den sanne Gudens hus, gav åt prästerna till påskoffren 2 600 djur av småboskapen och 300 nötkreatur.  Och Konạnja och hans bröder Semạja och Nẹtanel samt Hasạbja och Jẹgiel och Jọsabad, föreståndarna för leviterna, lämnade som bidrag åt leviterna till påskoffren 5 000 djur av småboskapen och 500 nötkreatur. 10  Så ordnades alltså tjänsten,+ och prästerna stod+ på sina platser+ och leviterna efter sina avdelningar,+ enligt kungens befallning.+ 11  Och de slaktade påskoffret,+ och prästerna+ stänkte+ blodet som de tog emot av dem,* medan leviterna flådde+ offerdjuren. 12  Vidare gjorde de i ordning* brännoffren för att ge dem åt klasserna+ efter fädernehus,+ åt folkets söner, till att frambäras+ åt Jehova, så som det står skrivet i Moses bok;+ och på samma sätt med nötkreaturen. 13  Och de tillredde+ sedan påskoffret+ över* elden, så som det var sed; och det som hade helgats tillredde+ de i vanliga grytor och i rundbottnade grytor och i kittlar, och sedan skyndade de sig att ge det åt alla folkets söner.+ 14  Därefter gjorde de i ordning måltiden åt sig själva och åt prästerna,+ ty prästerna, Arons söner, var upptagna med att offra brännoffren+ och fettstyckena+ ända till natten; leviterna gjorde så i ordning+ måltiden åt sig själva och åt prästerna, Arons söner. 15  Och sångarna,+ Asafs+ söner, var på sin post, så som David+ och Asaf+ och Heman+ och kungens synskådare+ Jẹdutun+ hade befallt; och portvaktarna+ var vid de olika portarna.+ Det var inte nödvändigt för dem att gå ifrån sin tjänst, ty deras bröder, leviterna, gjorde i ordning+ måltiden åt dem. 16  Och hela tjänsten åt Jehova ordnades på den dagen för att man skulle fira påsken+ och offra brännoffren på Jehovas altare, så som kung Josịa hade befallt.+ 17  De av Israels söner som var närvarande firade påsken+ vid den tidpunkten och dessutom det osyrade brödets högtid i sju dagar.+ 18  Och en påsk som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels dagar,+ och ingen av Israels kungar+ hade firat en sådan påsk som den som firades av Josịa och prästerna och leviterna och alla närvarande från Juda och Israel samt Jerusalems invånare. 19  Under det artonde året av Josịas regering firades denna påsk.+ 20  Efter allt detta, när Josịa hade satt huset i stånd, drog Neko,+ Egyptens kung,+ upp för att strida vid Kạrkemish+ vid Eufrat, och Josịa+ drog ut för att möta honom.+ 21  Han sände då budbärare till honom och lät säga: ”Vad har jag med dig att göra,* Judas kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag,* utan det är ett annat hus som min strid riktar sig mot och som Gud har sagt att jag skall vålla oro. Håll dig tillbaka för din egen skull på grund av Gud, som är med mig, och låt honom inte fördärva dig.”+ 22  Men Josịa vände sig inte bort från honom,+ utan han förklädde+ sig för att strida mot honom och lyssnade inte till Nekos+ ord från Guds mun. Så kom han för att strida på Megịddos+ dalslätt. 23  Och skyttarna+ sköt på kung Josịa, så kungen sade till sina tjänare: ”Ta ner mig, för jag är svårt sårad.”+ 24  Då tog hans tjänare ner honom från vagnen och lät honom åka i hans andra stridsvagn och förde honom till Jerusalem.+ Så dog+ han och blev begravd på sina förfäders begravningsplats,+ och hela Juda och Jerusalem sörjde+ över Josịa. 25  Och Jeremia*+ sjöng en klagosång+ över Josịa, och alla sångarna och sångerskorna+ nämner Josịa i sina klagosånger än i dag, och man har gjort dem till en förordning i Israel, och se, de är upptecknade bland klagosångerna.+ 26  Och Josịas historia i övrigt+ och hans handlingar av kärleksfull omtanke,*+ i enlighet med det som står skrivet i Jehovas lag,+ 27  ja hans historia, från början till slut,+ se, om detta står det skrivet i ”Boken+ om Israels och Judas kungar”.

Fotnoter

Ordagr.: ”avdelningar”.
Ordagr.: ”getters söner”.
”Hilkia”. Hebr.: Chilqijạh.
Ordagr.: ”[blodet] från deras hand”; LXX: ”blodet från deras hand”; Sy: ”något av blodet”.
”gjorde de i ordning”, LXX; M: ”avlägsnade de”.
Ordagr.: ”i”.
Ordagr.: ”Vad [är det] för mig och för dig [...?]”. Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på som antyder en invändning (en protest) mot Josias ingripande. Se Tillägg 7B.
”Det är inte mot dig jag kommer i dag”, LXXSyVg; M: ”Det är inte mot dig själv i dag”.
”Jeremia”. Hebr.: Jirmejạhu.
El.: ”och vittnesbörden om hans lojala kärlek”.