Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Krönikeboken 34:1–33

34  Josịa+ var åtta+ år gammal när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem.+  Och han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon+ och vandrade på sin förfader Davids vägar,+ och han vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.+  Och under det åttonde året av sin regering, medan han ännu var en pojke,+ började han söka+ sin förfader Davids Gud, och under det tolfte året började han rena+ Juda och Jerusalem från offerhöjderna+ och de heliga pålarna+ och de huggna bilderna+ och de gjutna bildstoderna.  Vidare rev man ner baalsaltarna+ i hans åsyn, och rökelseställen+ som var ovanpå högg han av dem, och de heliga pålarna+ och de huggna bilderna+ och de gjutna bildstoderna bröt han sönder och krossade till stoft+ och strödde ut det över de mäns gravplatser som brukade offra åt dem.+  Och prästernas ben+ brände han upp på deras altaren.+ Så renade han Juda och Jerusalem.  Och i städerna i Manasse+ och Efraim+ och Simeon, ja, ända till Nạftali, på deras förhärjade platser runt omkring,  rev han ner altarna+ och de heliga pålarna,+ och de huggna bilderna+ slog han sönder och krossade till stoft,+ och alla rökelseställen+ högg han ner i hela Israels land. Sedan återvände han till Jerusalem.  Och under det artonde+ året av sin regering, när han hade renat landet och huset, sände han Safan,+ Asạljas son, och stadsföreståndaren Maasẹja och upptecknaren Joa, Jọahas son, för att reparera+ Jehovas, sin Guds, hus.  De kom så till översteprästen* Hilkịa*+ och lämnade de pengar som hade kommit in till Guds hus och som leviterna, dörrvaktarna,+ hade samlat in från Manasse+ och Efraim+ och från hela det övriga Israel+ och från hela Juda och Benjamin och Jerusalems invånare.* 10  De överlämnade sedan pengarna till dem som utförde* arbetet, dem som var förordnade att ha tillsyn över* Jehovas hus.+ De som utförde arbetet, de som var verksamma i Jehovas hus, använde dem i sin tur till lagning och reparation av huset. 11  Så de gav dem åt hantverkarna och byggnadsarbetarna+ för att de skulle köpa huggen sten+ och trävirke till sammanfogningar och timra upp de hus som Judas kungar+ hade fördärvat. 12  Och männen utförde sitt arbete i trohet;+ och över dem var leviterna Jahat och Obạdja av Mẹraris+ söner samt Sakarja och Mesụllam av kehatiternas+ söner förordnade att tjäna som tillsyningsmän. Och leviterna, alla som var skickliga att spela på musikinstrument,+ 13  var satta över bärarna+ och var tillsyningsmän+ över alla som utförde arbetet i förbindelse med de olika tjänsteuppgifterna, och några av leviterna+ var sekreterare+ och förmän och portvaktare.+ 14  Medan de nu tog ut pengarna+ som hade kommit in till Jehovas hus, fann prästen Hilkịa+ boken+ med Jehovas lag+ som hade getts genom Moses hand.+ 15  Hilkịa tog då till orda och sade till sekreteraren Safan:+ ”Jag har funnit lagboken i Jehovas hus.” Så gav Hilkịa boken åt Safan. 16  Sedan tog Safan med sig boken till kungen och avgav rapport och sade till kungen: ”Allt dina tjänare fått i uppdrag utför de. 17  Och de tömmer ut de pengar som finns i Jehovas hus och överlämnar dem till tillsyningsmännen och till dem som utför arbetet.”+ 18  Och sekreteraren Safan rapporterade vidare till kungen och sade: ”Prästen Hilkịa har gett mig+ en bok.”+ Och Safan läste ur den för kungen.+ 19  Och så snart kungen hörde lagens ord rev han sönder sina kläder.+ 20  Sedan befallde kungen Hilkịa+ och Ạhikam,+ Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren+ Safan+ och kungens tjänare Asạja+ och sade: 21  ”Gå och fråga+ Jehova för min räkning+ och för den rest som finns kvar i Israel och i Juda angående orden i den bok+ som har blivit funnen, ty stort är Jehovas raseri+ som skall tömmas ut över oss därför att våra förfäder inte höll Jehovas ord och inte gjorde i enlighet med allt som står skrivet i denna bok.”+ 22  Så gick Hilkịa tillsammans med dem som kungen hade nämnt* till profetissan+ Hulda,+ hustru till Sallum, son till Tikva,* son till Harhas,* den som förvarade kläderna+ – hon bodde i Jerusalem, i Nya staden* – och de talade med henne om detta. 23  Hon sade då till dem: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Säg* till den man som har sänt er till mig: 24  ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag låter olycka+ komma över denna plats och dess invånare,+ alla de förbannelser+ som står skrivna i den bok som man har läst för Judas kung,+ 25  eftersom de har övergett mig+ och framburit rökoffer åt andra gudar+ och kränkt+ mig med alla sina händers verk,+ för att mitt raseri+ må tömmas ut över denna plats och inte släckas.’”+ 26  Och till Judas kung, som har sänt er för att fråga Jehova, till honom skall ni säga detta: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt:+ ’Med hänsyn till de ord+ som du har hört: 27  Eftersom ditt hjärta+ blev mjukt och du ödmjukade+ dig inför Gud* när du hörde hans ord angående denna plats och dess invånare, och du ödmjukade dig inför mig+ och rev sönder+ dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig,+ lyder Jehovas uttalande. 28  Se, jag samlar dig till dina förfäder, och du skall föras till din begravningsplats* i frid,+ och dina ögon skall inte se all den olycka+ som jag låter komma över denna plats och dess invånare.’”’”+ Sedan framförde de svaret till kungen. 29  Och kungen sände bud och samlade alla de äldste i Juda och i Jerusalem.+ 30  Kungen gick nu upp till Jehovas hus+ tillsammans med alla män i Juda och invånarna i Jerusalem och prästerna+ och leviterna och allt folket, både stora och små; och han läste upp+ för dem alla orden i förbundsboken som hade blivit funnen i Jehovas hus.+ 31  Och kungen stod på sin plats+ och slöt nu det förbundet+ inför Jehova att de skulle följa Jehova och rätta sig efter hans bud+ och hans vittnesbörd+ och hans förordningar+ av hela sitt hjärta+ och av hela sin själ,+ att handla+ efter förbundets ord som stod skrivna i denna bok.+ 32  Vidare lät han alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare gjorde enligt Guds, sina förfäders Guds, förbund.+ 33  Därefter skaffade Josịa bort alla avskyvärdheterna+ ur alla de landområden som tillhörde Israels söner,+ och han fick alla som fanns i Israel att tjäna, ja, tjäna Jehova, sin Gud. Så länge han levde vände de sig inte bort från att följa Jehova, sina förfäders Gud.+

Fotnoter

Ordagr.: ”den store prästen”, MLXXVg.
Betyder ”min andel (del) är Jehova”. Hebr.: Chilqijạhu.
”Jerusalems invånare”, MTLXXSyVg; Mmarginal och många hebr. hss: ”de vände tillbaka till Jerusalem”.
”dem som utförde”, LXXSyVg och många hebr. hss; M: ”den som utförde”.
El.: ”i”, ”vid”.
”hade nämnt”, LXX; saknas i M.
Ordagr.: ”Tokhat”.
Ordagr.: ”Hasra”. Men se 2Ku 22:14.
El.: ”i andra stadsdelen”. Ordagr.: ”i den andra”. Hebr.: bammishnẹh.
”Säg”, imperativ, mask., plur. i hebr.
”Gud”, MVg; Sy: ”Jehova”; LXX: ”mig”.
Ordagr.: ”dina gravplatser”.