Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Krönikeboken 32:1–33

32  Efter dessa händelser och vittnesbörden om denna trohet+ kom Sanhẹrib,+ Assyriens kung,+ och invaderade Juda och lägrade sig mot de befästa städerna+ och tänkte bryta igenom deras försvar och bemäktiga sig dem.  När Hiskia såg att Sanhẹrib hade kommit och hade ansiktet+ vänt mot Jerusalem för att föra krig mot staden,  beslöt han tillsammans med sina furstar+ och sina väldiga män att täppa för vattnet från de källor som var utanför staden,+ och de hjälpte honom.  Och mycket folk samlades, och de täppte till alla källorna och regnfloden+ som flöt mitt igenom landet, ty de sade: ”Varför skulle Assyriens kungar komma och finna rikligt med vatten?”  Vidare fattade han mod och byggde upp hela den nerbrutna muren+ och reste torn+ på den, och utanför byggde han en annan mur+ och reparerade Vallen*+ i Davidsstaden och gjorde kastvapen+ i stor mängd och sköldar.+  Och han satte krigsbefälhavare+ över folket och samlade dem hos sig på torget+ vid stadsporten och talade uppmuntrande till dem*+ och sade:  ”Var modiga och starka.+ Var inte rädda+ och var inte förfärade+ för Assyriens kung+ och för hela den skara som är med honom;+ ty det är fler med oss än med honom.  Med honom är en arm av kött,+ men med oss är Jehova, vår Gud, för att hjälpa oss+ och för att utkämpa våra strider.”+ Då stödde sig folket på Hiskias, Judas kungs, ord.+  Efter detta sände Sanhẹrib,+ Assyriens kung – medan han var vid Lakis+ och hela hans väldes krigsmakt var med honom+ – sina tjänare till Jerusalem, till Hiskia, Judas kung, och till alla judéer som var i Jerusalem, och lät säga: 10  ”Detta är vad Sanhẹrib, Assyriens kung, har sagt:+ ’Vad är det ni förtröstar på, medan ni sitter lugnt under belägring i Jerusalem?+ 11  Förleder+ inte Hiskia+ er för att överlämna er till att dö av hunger och törst, när han säger: ”Jehova, vår Gud, skall befria oss ur Assyriens kungs hand”?+ 12  Är det inte Hiskia som har skaffat bort hans offerhöjder+ och hans altaren+ och sedan har sagt till Juda och till Jerusalem: ”Inför ett enda altare+ skall ni böja er ner,+ och på det skall ni frambära rökoffer”?+ 13  Vet ni inte vad jag och mina förfäder har gjort med alla folken runt om i länderna?+ Förmådde ländernas nationers gudar+ över huvud taget befria sitt land ur min hand? 14  Vilken bland alla gudarna i dessa nationer som mina förfäder vigde åt tillintetgörelse förmådde befria sitt folk ur min hand? Skulle då er Gud kunna befria er ur min hand?+ 15  Och låt nu inte Hiskia bedra er+ eller förleda+ er på detta sätt, och tro inte på honom, ty ingen gud* i någon nation eller något kungarike har förmått befria sitt folk ur min hand och ur mina förfäders hand. Hur skall då er Gud kunna befria* er ur min hand?’”+ 16  Och hans tjänare kom med ännu fler uttalanden mot Jehova, den sanne Guden,+ och mot hans tjänare Hiskia. 17  Han skrev också brev+ för att smäda Jehova, Israels Gud,+ och säga följande mot honom: ”Liksom ländernas nationers gudar+ som inte befriade sitt folk ur min hand,+ så kommer inte heller Hiskias Gud att befria sitt folk ur min hand.” 18  Och till folket i Jerusalem som var på muren ropade de+ med hög röst+ på judarnas språk+ för att göra dem rädda+ och bestörta, så att de skulle kunna inta staden. 19  Och de fortsatte att tala mot+ Jerusalems Gud+ på samma sätt som mot de gudar som dyrkas av jordens folk och som är verk av människohänder.+ 20  Men kung Hiskia+ och profeten Jesaja,*+ Amoz son, bad angående detta+ och ropade till himlen om hjälp.+ 21  Då sände Jehova en ängel+ och utplånade varje tapper, väldig man+ och ledare och anförare i Assyriens kungs läger,+ så att han med skam fick vända tillbaka till sitt eget land. Senare gick han in i sin guds* hus, och några som hade utgått från hans inre fällde honom där med svärd.+ 22  Så räddade Jehova Hiskia och Jerusalems invånare ur Sanhẹribs, Assyriens kungs, hand+ och ur alla andras hand och gav dem vila på alla sidor.+ 23  Och många kom med gåvor+ till Jehova i Jerusalem och med dyrbarheter till Hiskia, Judas kung,+ och efter detta blev han upphöjd+ i alla nationernas ögon. 24  I de dagarna blev Hiskia dödssjuk.+ Han bad+ då till Jehova, som talade till honom+ och gav honom ett förebud.+ 25  Men Hiskia återgäldade inte den välgärning som hade bevisats honom,+ ty hans hjärta blev högmodigt,+ och det kom harm+ över honom och över Juda och Jerusalem. 26  Men Hiskia ödmjukade+ sig trots sitt hjärtas högmod, han och Jerusalems invånare, och Jehovas harm kom inte över dem i Hiskias dagar.+ 27  Och Hiskia fick mycket stor rikedom och ära;+ och han gjorde sig förrådshus för silver och för guld+ och för dyrbara stenar+ och för balsamolja+ och för sköldar+ och för allt som var dyrbart;+ 28  och även förrådsplatser+ för avkastningen av brödsäd och nytt vin+ och olja och även stall+ för alla slags kreatur och fållor för hjordarna. 29  Och städer skaffade han sig och stora hjordar av småboskap+ och av nötboskap;+ ty Gud gav honom ägodelar i stor mängd.+ 30  Det var också denne Hiskia som täppte till+ Gihonvattnets+ övre källa och ledde vattnet direkt ner till västsidan av Davidsstaden,+ och Hiskia hade framgång i allt han företog sig.+ 31  Och så var det att – genom talesmännen för Babylons*+ furstar som sändes till honom+ för att höra sig för om det förebud+ som hade inträffat i landet – den sanne Guden övergav honom+ för att sätta honom på prov,+ för att få veta allt som var i hans hjärta.+ 32  Och Hiskias historia+ i övrigt och hans handlingar av kärleksfull omtanke,*+ se, om detta står det skrivet i profeten Jesajas,* Amoz sons, syn,+ i ”Boken+ om Judas och Israels kungar”. 33  Så gick Hiskia till vila hos sina förfäder,+ och man begravde honom i stigningen upp till Davids söners gravplatser;+ och hela Juda och alla Jerusalems invånare visade honom ära vid hans död.+ Och hans son Manasse+ blev kung i hans ställe.

Fotnoter

Vallen”. El.: ”Millo”. Hebr.: hammillọ̄’.
Ordagr.: ”talade till deras hjärta”.
Ordagr.: ”inte någon som helst gud”. Hebr.: lo’ ... kol-’elọ̄ah, sing. av ’elohịm.
”befria”, plur. i hebr., i överensstämmelse med subjektet ’Elohēkhẹm, ”er Gud”, som är majestätsplural. I LXXVg står verbet i sing.; likaså i M i v. 17b.
”och ... Jesaja”. Hebr.: wIsha‛ejạhu; namnet betyder ”räddning från Jehova”; LXX: ”och Esaias”; Vgc: ”och Isaias”.
”sin guds”. Hebr.: ’elohạw (av ’elọ̄ah), majestätsplural, använt om Sanheribs falske gud; grek.: tou theou autou; lat.: dẹi sụi.
”Babylons”, LXXVg; M: ”Babels”.
El.: ”och vittnesbörden om hans lojala kärlek”.
Hebr.: Jesha‛ejạhu.