Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Krönikeboken 30:1–27

30  Och Hiskia sände bud till hela Israel+ och Juda, ja, han skrev också brev till Efraim+ och Manasse,+ att de skulle komma till Jehovas hus+ i Jerusalem för att fira Jehovas, Israels Guds, påsk.+  Men kungen och hans furstar+ och hela församlingen+ i Jerusalem beslöt att fira påsken i andra månaden;+  de kunde nämligen inte fira den vid rätt tidpunkt,+ eftersom prästerna inte hade helgat sig i tillräckligt antal+ och folket inte hade samlats i Jerusalem.  Så både i kungens ögon och i hela församlingens ögon var det rätt att göra så.+  De beslöt därför att låta ett upprop*+ gå ut över hela Israel, från Beershẹba+ till Dan,+ att man skulle komma och fira Jehovas, Israels Guds, påsk i Jerusalem; ty som skara hade de inte gjort det,+ i enlighet med det som står skrivet.+  Så drog då löparna+ i väg med breven från kungens och hans furstars+ hand genom hela Israel och Juda, ja enligt kungens bud, och sade: ”Ni Israels söner, vänd tillbaka+ till Jehova, Abrahams, Isaks och Israels Gud,+ så att han vänder tillbaka till dem av er som är kvar, de som har undkommit+ Assyriens kungars hand.+  Och var inte som era förfäder+ och som era bröder som handlade trolöst mot Jehova, sina förfäders Gud, så att han gjorde dem till något man häpnar över,+ alldeles som ni ser.  Gör nu inte er nacke styv+ som era förfäder gjorde. Böj er för Jehova*+ och kom till hans helgedom,+ som han har helgat+ till oöverskådlig tid, och tjäna+ Jehova, er Gud, så att hans brinnande vrede+ vänder sig ifrån er.  Ty när ni vänder tillbaka+ till Jehova, kommer era bröder och era söner att finna barmhärtighet+ hos dem som håller dem fångna, så att de får återvända till detta land;+ ty Jehova, er Gud, är nådig+ och barmhärtig,+ och han skall inte vända bort sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.”+ 10  Så fortsatte löparna+ från stad till stad genom Efraims+ och Manasses land, ända till Sẹbulon; men man gjorde sig ständigt lustig över dem och hånade dem.+ 11  Enskilda personer+ från Aser och Manasse och från Sẹbulon ödmjukade+ sig dock och kom till Jerusalem. 12  Den sanne Gudens hand var också verksam i Juda för att ge dem ett endräktigt hjärta+ till att handla efter kungens och furstarnas bud+ i Jehovas sak.+ 13  Och de samlades i Jerusalem,+ ett talrikt folk, för att fira det osyrade brödets* högtid+ i andra+ månaden, en mycket talrik församling. 14  Sedan reste de sig och skaffade bort de altaren+ som var i Jerusalem. De skaffade också bort alla rökelsealtarna+ och kastade dem i Kidrons regnflodsdal.+ 15  Därefter slaktade de påskoffret+ på fjortonde dagen i andra månaden; och prästerna och leviterna hade blivit skamsna, så att de helgade+ sig och förde fram brännoffer till Jehovas hus. 16  Och de stod+ på sina platser så som det var föreskrivet för dem i enlighet med den sanne Gudens man* Moses lag, och prästerna+ stänkte blodet som de tog emot av leviterna. 17  Ty det var många i församlingen som inte hade helgat sig; och leviterna+ hade ansvaret för slaktningen av påskoffren+ för alla som inte var rena, för att helga dem åt Jehova. 18  Det var nämligen ett stort antal av folket, många från Efraim+ och Manasse,+ Isạskar och Sẹbulon,+ som inte hade renat+ sig, ty de åt inte påskmåltiden så som det står skrivet;+ men Hiskia bad för dem+ och sade: ”Må Jehova, den gode,+ ha överseende med 19  var och en som har gjort sitt hjärta berett+ att söka den sanne Guden, Jehova, sina förfäders Gud, även om han är utan den rening som gäller för det som är heligt.”+ 20  Och Jehova lyssnade till Hiskia och gav folket läkedom.+ 21  Så firade de av Israels söner som fanns i Jerusalem det osyrade brödets högtid+ i sju dagar med stor glädje;+ och leviterna+ och prästerna+ frambar lovprisning till Jehova dag efter dag med kraftigt ljudande instrument, ja till Jehova.+ 22  Vidare talade Hiskia uppmuntrande till alla leviterna,+ till dem som visade god insikt i tjänsten för Jehova.+ Och de åt sedan av den fastställda högtidens offer i sju dagar,+ samtidigt som de offrade gemenskapsoffer+ och avlade bekännelse+ för Jehova, sina förfäders Gud. 23  Sedan beslöt hela församlingen+ att fira högtiden i ytterligare sju dagar,+ och så firade de den i sju dagar med glädje. 24  Ty Hiskia, Judas kung, lämnade som bidrag+ till församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får, och furstarna+ lämnade som bidrag till församlingen 1 000 tjurar och 10 000 får; och präster+ fortsatte att helga sig i stort antal. 25  Och hela Judas+ församling och prästerna och leviterna+ och hela den församling som kom från Israel+ och de bofasta främlingar*+ som kom från Israels land+ och de som bodde i Juda gladde sig.+ 26  Och det blev stor glädje i Jerusalem, ty sedan Israels kung Salomos,+ Davids sons, dagar hade det inte skett något sådant som detta i Jerusalem.+ 27  Till sist reste sig de levitiska prästerna och välsignade+ folket, och deras röst blev hörd, och deras bön nådde hans heliga boning, himlen.+

Fotnoter

Ordagr.: ”en röst”. Hebr.: qōl; grek.: kẹ̄rygma, ”en proklamation”, ”ett predikande (en förkunnelse)”. Jfr not till Mt 12:41.
Ordagr.: ”Ge Jehova handen”.
El.: ”de ojästa kakornas”.
”den sanne Gudens man”. Hebr.: ’ish-ha’Elohịm.
El.: ”och de tillfälliga inbyggare”. Hebr.: wehaggerịm; LXXVg: ”och proselyterna”.