Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Krönikeboken 28:1–27

28  Ahas+ var tjugo år gammal när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem.+ Men han gjorde inte det som var rätt i Jehovas ögon, så som hans förfader David hade gjort,+  utan vandrade på Israels kungars vägar,+ och han gjorde även gjutna+ bildstoder åt baalsgudarna.+  Och han frambar rökoffer+ i Hinnoms sons dal*+ och brände upp sina söner*+ i eld, enligt avskyvärdheterna+ hos de nationer som Jehova hade drivit undan för Israels söner.+  Och han frambar slaktoffer+ och rökoffer på offerhöjderna+ och på kullarna+ och under varje frodigt träd.+  Därför gav Jehova, hans Gud, honom i Arams+ kungs hand.+ Och de slog honom och tog ett stort antal till fånga från honom och förde dem till Damaskus.+ Han gavs också i Israels kungs hand,+ och denne tillfogade honom ett stort nederlag.  Peka,+ Remạljas son,+ dräpte 120 000 i Juda på en enda dag, allesammans tappra män, därför att de hade övergett Jehova,+ sina förfäders Gud.  Vidare dräpte Sikri, en väldig man från Efraim,+ Maasẹja, kungens son, och Ạsrikam, ledaren för hushållet, och Elkạna, den som var näst efter kungen.  Dessutom tog Israels söner 200 000 av sina bröder till fånga: kvinnor, söner och döttrar. De tog också en stor mängd byte från dem som plundringsgods, och bytet förde de till Samaria.+  Och där fanns en Jehovas profet vars namn var Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria, och han sade till dem: ”Se! Det var på grund av Jehovas, era förfäders Guds, raseri+ mot Juda som han gav dem i er hand, och ni dräpte bland dem med ett ursinne+ som har nått ända till himlen.+ 10  Och nu tänker ni* tvinga Judas och Jerusalems söner att vara tjänare+ och tjänarinnor åt er. Har ni inte själva ådragit er stor skuld inför Jehova, er Gud? 11  Så hör nu på mig och sänd tillbaka fångarna som ni har tagit till fånga av era bröder,+ ty Jehovas brinnande vrede är över er.”+ 12  Några män av Efraims+ söners överhuvuden,+ Asạrja, Jehohạnans son, Berẹkja, Mesillẹmots son, och Jehiskịa, Sallums son, och Amạsa, Hadlajs son, trädde då upp mot dem som kom tillbaka från fälttåget 13  och sade till dem: ”Ni skall inte föra in fångarna hit, för då drar ni skuld över oss inför Jehova. Ni tänker öka våra synder och vår skuld, ty den skuld vi har är mycket stor,+ och brinnande vrede+ är över Israel.” 14  Då lämnade de väpnade+ männen ifrån sig fångarna+ och plundringsgodset inför furstarna+ och hela församlingen. 15  De män som hade utpekats med namn+ trädde sedan fram och tog hand om fångarna, och alla som var nakna klädde de med vad som fanns bland bytet. Så de gav dem kläder+ och sandaler och lät dem äta+ och dricka+ och smorde in dem med olja. Och alla som var för svaga för att gå gav de transport+ på åsnor, och de förde dem till Jeriko,+ Palmstaden,+ nära deras bröder. Därefter återvände de till Samaria.+ 16  Vid den tiden sände kung Ahas+ bud till Assyriens+ kungar och bad att de skulle hjälpa honom. 17  Och ännu en gång kom edoméerna+ in och slog Juda och förde bort fångar. 18  Och filistéerna+ gjorde infall i städerna i Shefẹla*+ och Judas Negev*+ och intog Bet-Semes+ och Ạjalon+ och Gẹderot+ och Soko+ med underlydande städer och Timnah+ med underlydande städer och Gimso med underlydande städer, och de bosatte sig där. 19  Ty Jehova förödmjukade+ Juda på grund av Ahas, Israels* kung, därför att han lät lössläpptheten breda ut sig i Juda,+ och man handlade mycket trolöst* mot Jehova. 20  Därefter kom Tịlgat-Pilnẹser,+ Assyriens kung, emot honom och vållade honom trångmål+ i stället för att ge honom förstärkning. 21  Ty Ahas plundrade Jehovas hus+ och kungens+ och furstarnas+ hus och gav så en gåva åt Assyriens kung,+ men det hjälpte honom inte. 22  Vid den tid då han vållade honom trångmål, handlade han, kung Ahas, emellertid ännu mer trolöst mot Jehova.+ 23  Han frambar slaktoffer åt Damaskus gudar+ som hade slagit honom, och han sade: ”Eftersom Arams kungars gudar hjälper dem,+ skall jag frambära slaktoffer åt dem, så att de hjälper+ mig.” Men de blev orsak till att han och hela Israel snavade och föll.+ 24  Dessutom samlade Ahas ihop redskapen+ i den sanne Gudens hus och högg redskapen i den sanne Gudens hus i stycken+ och stängde dörrarna+ till Jehovas hus och gjorde sig altaren i varje hörn i Jerusalem.+ 25  Och i alla städer, ja Judas städer, gjorde han offerhöjder+ för att frambära rökoffer åt andra gudar,+ och så kränkte+ han Jehova, sina förfäders Gud. 26  Och hans historia i övrigt+ och alla hans vägar, från början till slut, se, om detta står det skrivet i ”Boken+ om Judas och Israels kungar”. 27  Så gick Ahas till vila hos sina förfäder, och man begravde honom i staden, i Jerusalem, ty man förde honom inte in på Israels kungars gravplatser.+ Och hans son Hiskia blev kung i hans ställe.

Fotnoter

”i Hinnoms sons dal”. Hebr.: beghẹ̄’ ven-Hinnọm; grek.: en Gaibenenọm; Vgc(lat.): in vạlle Benẹnnom. Se Tillägg 4C.
”sina söner”, MVg; sing. i Sy och 2Ku 16:3.
Ordagr.: ”säger ni [till er själva] att [ni skall]”.
El.: ”låglandet”.
El.: ”sydland”, ”södra del”. Se not till 1Mo 12:9.
”Israels”, M; TLXXSyVg och omkr. 12 hebr. hss: ”Judas”.
”man handlade ... trolöst”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.