Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Krönikeboken 25:1–28

25  Vid tjugofem års ålder blev Amạzja+ kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Och hans mors namn var Jehoạddan;+ hon var från Jerusalem.  Och han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon,+ dock inte med odelat*+ hjärta.  Och så snart han hade fått ett fast grepp om kungadömet dräpte+ han dem av sina tjänare+ som hade slagit ihjäl hans far kungen.+  Men deras söner dödade han inte, utan handlade i enlighet med det som står skrivet i lagen, i Moses bok,+ det som Jehova befallde, när han sade: ”Fäder skall inte dö för sina söners skull,+ och söner skall inte dö för sina fäders skull,+ utan var och en skall dö för sin egen synd.”+  Och Amạzja samlade Juda och lät dem ställa upp sig enligt fädernehusen,+ efter anförarna för skarorna på tusen+ och efter anförarna för skarorna på hundra+ för hela Juda och Benjamin, och så mönstrade han dem, från tjugo+ års ålder och uppåt, och fann att de utgjorde 300 000 utvalda män, som drog ut med hären och som hanterade lans+ och stor sköld.+  Dessutom lejde han 100 000 tappra, väldiga män från Israel för 100 talenter* silver.  Och en man från den sanne Guden+ kom till honom och sade: ”O kung, låt inte Israels här dra ut med dig, ty Jehova är inte med Israel,+ inte med någon av Efraims söner.  Men dra själv ut, gå till handling, var modig i krig.+ Den sanne Guden kunde låta dig falla för en fiende; ty hos Gud* finns kraft att hjälpa+ och att stjälpa.”+  Då sade Amạzja+ till den sanne Gudens man: ”Men hur går det med de 100 talenterna som jag har gett åt Israels trupper?”+ Då sade den sanne Gudens man: ”Jehova kan ge dig mycket mer än detta.”+ 10  Alltså avskilde Amạzja dem, nämligen de trupper som hade kommit till honom från Efraim, för att de skulle gå till sin ort. Men deras vrede upptändes i hög grad mot Juda, så de återvände till sin ort i upptänd vrede.+ 11  Men Amạzja fattade mod och anförde sitt folk och drog till Saltdalen,+ och han slog ihjäl 10 000 man av Seirs+ söner.+ 12  Men det var 10 000 som Judas söner tog till fånga levande. Så förde de dem till toppen av den branta klippan och kastade ner dem från toppen av den branta klippan; och de krossades alla.+ 13  De som utgjorde den trupp som Amạzja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i kriget+ gjorde infall i Judas städer, från Samaria+ till Bet-Horon,+ och slog ihjäl 3 000 av dem som bodde där och tog mycket plundringsgods. 14  När sedan Amạzja kom tillbaka efter att ha slagit edoméerna, förde han med sig Seirs söners gudar+ och ställde upp dem som sina egna gudar,+ och dem böjde han sig ner inför,+ och dem frambar han rökoffer åt.+ 15  Då upptändes Jehovas vrede mot Amạzja, och han sände en profet till honom och sade till honom: ”Varför söker+ du detta folks gudar+ som inte har befriat sitt eget folk ur din hand?”+ 16  Men medan han talade till honom sade kungen till honom: ”Har vi gjort dig till kungens rådgivare?+ Sluta, för din egen skull.+ Varför skulle man slå ihjäl dig?” Då slutade profeten, men han sade: ”Jag vet att Gud har beslutat att fördärva dig,+ eftersom du har gjort detta+ och inte har lyssnat till mitt råd.”+ 17  Sedan höll Amạzja, Judas kung, rådslag och sände bud till Jẹhoas, son till Jehoạhas, son till Jẹhu, Israels kung,+ och lät säga: ”Kom! Låt oss mötas öga mot öga.”+ 18  Då sände Jẹhoas, Israels kung, bud till Amạzja, Judas kung, och lät säga:+ ”Det törniga ogräset som var på Libanon sände bud till cedern som var på Libanon+ och lät säga: ’Ge din dotter till hustru åt min son.’+ Men ett av markens vilda djur+ på Libanon kom förbi och trampade ner det törniga ogräset. 19  Du säger till dig själv: ’Se, du har slagit Edom.’+ Och ditt hjärta+ har upplyft dig för att du skall vinna ära.+ Stanna nu kvar i ditt hus.+ Varför skulle du inlåta dig i strid under ogynnsamma förhållanden+ och behöva falla, du och Juda med dig?”+ 20  Men Amạzja lyssnade inte; det kom nämligen från den sanne Guden+ för att de skulle ges i hans hand, eftersom de hade sökt Edoms gudar.+ 21  Då drog Jẹhoas, Israels kung, upp,+ och de möttes öga mot öga,+ han och Amạzja, Judas kung, vid Bet-Semes,+ som hör till Juda. 22  Och Juda led nederlag inför Israel,+ så att de flydde i väg, var och en till sitt tält.*+ 23  Och Jẹhoas, Israels kung, grep+ Amạzja, Judas kung, son till Jẹhoas, son till Jehoạhas, vid Bet-Semes. Därefter förde han honom till Jerusalem+ och gjorde en bräsch i Jerusalems mur, från Efraimsporten+ ända till Hörnporten,+ 400 alnar.* 24  Och han tog* allt det guld och det silver och alla de föremål som fanns i den sanne Gudens hus hos Obed-Edom,+ samt skatterna i kungens hus.+ Dessutom tog han gisslan och återvände så till Samaria.+ 25  Och Amạzja,+ Jẹhoas son, Judas kung, levde vidare i femton år efter det att Jẹhoas,+ Jehoạhas son, Israels kung, hade dött.+ 26  Och om Amạzjas historia i övrigt, från början till slut,+ om den står det ju skrivet i ”Boken+ om Judas och Israels kungar”.+ 27  Men från den tid då Amạzja vek av från Jehova anstiftade man en sammansvärjning+ mot honom i Jerusalem. Så flydde han till Lakis,+ men man sände folk efter honom till Lakis och dödade honom där.+ 28  Sedan förde man honom därifrån på hästar+ och begravde honom hos hans förfäder i Judas stad.*+

Fotnoter

El.: ”helt”, ”hängivet”.
Se Tillägg 8A.
”Gud”, MVg; LXX: ”Jehova”.
Ordagr.: ”sina tält”.
Omkr. 178 m.
”han tog”, Sy; saknas i MLXXVg.
”Judas stad”, M; LXXSyVg, 12 hebr. hss och 2Ku 14:20: ”Davidsstaden”.