Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Krönikeboken 24:1–27

24  Jẹhoas* var sju år gammal när han blev kung,+ och han regerade fyrtio år i Jerusalem.+ Och hans mors namn var Sibjah; hon var från Beershẹba.+  Och Jẹhoas+ gjorde det som var rätt i Jehovas ögon+ så länge prästen Jehojạda levde.+  Och Jehojạda tog två hustrur åt honom, och han blev far till söner och döttrar.+  En kort tid därefter kom det att ligga Jẹhoas varmt om hjärtat att renovera Jehovas hus.+  Han samlade därför prästerna+ och leviterna och sade till dem: ”Dra ut till Judas städer och samla in pengar från hela Israel till reparation+ av er Guds hus år efter år;+ och ni skall handla snabbt i denna sak.” Men leviterna handlade inte snabbt.+  Då kallade kungen till sig Jehojạda, överhuvudet, och sade till honom:+ ”Varför har du inte avkrävt leviterna räkenskap för indrivningen från Juda och Jerusalem av den heliga skatt som blev pålagd genom Jehovas tjänare Mose,+ ja Israels församlings heliga skatt, till Vittnesbördets tält?+  Ty den ondskefulla Atạljas söner+ trängde sig in i den sanne Gudens hus,+ och till och med allt det heliga+ i Jehovas hus använde de till baalsgudarna.”+  På kungens befallning gjorde man en kista+ och ställde den utanför vid porten till Jehovas hus.  Därefter sände man ut ett upprop i Juda och Jerusalem om att man skulle föra in åt Jehova den heliga skatt+ som hade pålagts Israel i vildmarken genom den sanne Gudens tjänare* Mose.+ 10  Och alla furstarna+ och allt folket gladde sig,+ och de kom och kastade pengarna i kistan,+ tills alla hade gett. 11  När så tiden var inne lämnades kistan i kungens vård genom leviternas försorg,+ och så snart de såg att det var mycket pengar+ kom kungens sekreterare+ och den främste prästens tillsyningsman och tömde kistan och bar den tillbaka till dess plats. På det sättet gjorde de dag efter dag, så att de samlade in rikligt med pengar. 12  Sedan gav kungen och Jehojạda dem till dem som utförde+ arbetet i förbindelse med tjänsten vid Jehovas hus,+ och de lejde stenhuggare+ och hantverkare+ till att renovera Jehovas hus+ och även sådana som kunde arbeta i järn och koppar till att reparera Jehovas hus.+ 13  Och de som utförde arbetet gick till verket,+ och reparationsarbetet skred framåt genom deras hand, och de återställde den sanne Gudens hus i dess rätta skick och gjorde det starkt. 14  Och så snart de var färdiga kom de till kungen och Jehojạda med resten av pengarna, och man gjorde redskap till Jehovas hus, redskap till tjänsten+ och till frambärande av offren samt bägare+ och redskap av guld+ och av silver; och man offrade ständigt brännoffer+ i Jehovas hus, alla Jehojạdas dagar. 15  Och Jehojạda blev gammal och mätt av år,+ och han dog; han var 130 år vid sin död. 16  Så begravde man honom i Davidsstaden tillsammans med kungarna,+ därför att han hade gjort det som var gott i Israel+ och i förbindelse med den sanne Guden och hans hus. 17  Men efter Jehojạdas död kom Judas furstar+ in och böjde sig ner för kungen. Då lyssnade kungen till dem.+ 18  Och de övergav Jehovas, sina förfäders Guds, hus och tjänade de heliga pålarna+ och avgudarna,+ så att det kom harm över Juda och Jerusalem på grund av denna deras skuld.+ 19  Och Jehova fortsatte att sända profeter+ bland dem för att få dem att vända tillbaka till honom; och de fortsatte att vittna* mot dem, men de lyssnade inte till dem.+ 20  Och Guds ande+ insvepte*+ Sakarja,+ prästen Jehojạdas+ son, så att han trädde fram inför folket och sade till dem: ”Detta är vad den sanne Guden har sagt: ’Varför överträder ni Jehovas bud, så att ni inte har någon framgång?+ Eftersom ni har övergett Jehova, kommer han att överge er.’”+ 21  Då sammansvor de sig mot honom,+ och på kungens bud stenade+ de honom på förgården till Jehovas hus. 22  Och kung Jẹhoas kom inte ihåg den kärleksfulla omtanke som Jehojạda, dennes far, hade visat honom,+ utan dräpte hans son, som i dödsögonblicket sade: ”Må Jehova se det och kräva räkenskap för det.”+ 23  Och vid årsskiftet+ drog en militärstyrka från Aram+ upp mot honom+ och invaderade Juda och Jerusalem. Och de utrotade alla folkets furstar+ ur folket; och allt sitt byte sände de till kungen i Damaskus.+ 24  Ty det var med ett litet antal män som araméernas militärstyrka gjorde invasion,+ men Jehova gav en mycket talrik militärstyrka i deras hand,+ därför att de hade övergett Jehova, sina förfäders Gud; och över Jẹhoas verkställde de straffdomar.+ 25  Och när de drog bort från honom (ty de lämnade honom kvar svårt sjuk),+ sammansvor sig+ hans egna tjänare mot honom på grund av prästen Jehojạdas söners*+ blod;+ och de dräpte honom på hans vilobädd, och på så sätt dog han.+ Sedan begravde de honom i Davidsstaden,+ men de begravde honom inte på kungarnas gravplatser.+ 26  Och dessa var de som hade sammansvurit sig mot honom: Sabad,+ son till ammonitiskan Sịmeat, och Jehosạbad, son till moabitiskan Simrit. 27  Vad hans söner beträffar och den omfattande proklamationen mot honom+ och återuppbyggnaden+ av den sanne Gudens hus, se, om detta står det skrivet i utläggningen* av ”Kungarnas bok”.+ Och hans son Amạzja+ blev kung i hans ställe.

Fotnoter

Hebr.: Jo’ạsh. Se not till 2Ku 11:21.
”den sanne Gudens tjänare”. Hebr.: ‛evedh-ha’Elohịm; Sy: ”Jehovas tjänare”. Se Tillägg 1F.
”fortsatte att vittna”. Lat.: protestạntes.
Ordagr.: ”beklädde”.
”söners”, MSy; LXXVg: ”sons”. Möjligen använder M här majestätsplural för att framhäva Jehojadas son Sakarjas betydelse som både profet och präst.
Hebr.: midhrạsh. I M förekommer detta hebr. ord bara här och i 13:22; se not till den versen.