Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

2 Krönikeboken 20:1–37

20  Därefter kom Moabs+ söner och Ammons+ söner och tillsammans med dem några av Ạmmonim*+ för att föra krig mot Jehosạfat.+  Man kom nu och berättade det för Jehosạfat och sade: ”Det har kommit en stor skara mot dig från området vid havet,* från Edom;*+ och se, de är i Hạsason-Tạmar, det vill säga En-Gedi.”+  Då blev Jehosạfat rädd+ och bestämde sig för att söka Jehova.*+ Så utropade han en fasta+ för hela Juda.  Och Juda samlades för att söka råd hos Jehova.+ Ja, från alla städer i Juda kom man för att rådfråga Jehova.+  Då ställde sig Jehosạfat i Judas och Jerusalems församling* i Jehovas hus+ framför den nya förgården,+  och han sade:+ ”Jehova, våra förfäders Gud,+ är inte du Gud i himlen,+ och härskar inte du över alla nationernas kungariken,+ och är det inte kraft och styrka i din hand, så att ingen kan hålla stånd mot dig?+  Var det inte du, vår Gud,+ som drev bort detta lands invånare inför ditt folk Israel+ och sedan gav+ det åt din vän*+ Abrahams avkomma till oöverskådlig tid?  Och där bosatte de sig, och där byggde de en helgedom åt dig, åt ditt namn,+ och sade:  ’Om det kommer olycka över oss,+ svärd, straffdom eller pest+ eller hungersnöd,+ låt oss då stå inför detta hus+ och inför dig (ty ditt namn+ är i detta hus) och ropa till dig om hjälp i vår nöd, och må du höra det och rädda.’+ 10  Och nu, se, Ammons söner+ och Moab+ och folket från Seirs bergstrakt+ – dessa som du inte tillät Israel att tränga in bland, när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort från dem, och de förintade dem inte+ 11  ja, se, de lönar+ oss genom att komma hit och driva ut oss ur din besittning som du lät oss ta i besittning.+ 12  Vår Gud, skall du inte verkställa dom över dem?+ Ty i oss finns ingen kraft inför denna stora skara som kommer mot oss,+ och vi vet inte vad vi skall göra,+ utan våra ögon är vända mot dig.”+ 13  Under tiden stod hela Juda inför Jehova,+ också deras små barn,+ deras hustrur och deras söner. 14  Och Jehovas ande+ kom mitt i församlingen över Jahạsiel, son till Sakarja, son till Benạja, son till Jẹgiel, son till Mattạnja, en levit av Asafs+ söner. 15  Och han sade: ”Ge akt, hela Juda och ni Jerusalems invånare och kung Jehosạfat! Detta är vad Jehova har sagt till er: ’Var inte rädda+ och var inte förfärade för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds.+ 16  Dra i morgon ner mot dem. Se, de är på väg upp genom passet Sis, och ni kommer att finna dem vid änden av regnflodsdalen framför Jẹruels vildmark. 17  Ni skall inte behöva strida+ i detta fall. Ställ upp er, stå stilla+ och se att Jehova räddar+ er. Juda och Jerusalem, var inte rädda och var inte förfärade.+ Dra i morgon ut mot dem,* och Jehova skall vara med er.’”+ 18  Då bugade sig Jehosạfat djupt med ansiktet mot jorden,+ och hela Juda och alla Jerusalems invånare föll ner inför Jehova för att betyga Jehova sin vördnad.+ 19  Sedan reste sig leviterna+ av kehatiternas+ söner och av koraiternas+ söner för att lovprisa Jehova, Israels Gud, med osedvanligt hög röst.+ 20  Och de steg upp tidigt på morgonen och drog ut till Tekọas+ vildmark.+ Och när de drog ut trädde Jehosạfat fram och sade: ”Hör på mig, Juda och ni Jerusalems invånare!+ Tro+ på Jehova, er Gud, så skall ni bestå. Tro på hans profeter,+ så skall ni ha framgång.” 21  Vidare rådgjorde+ han med folket och ställde upp sångare+ för Jehova och några som skulle frambära lovprisning+ i helig prydnad+ medan de drog ut framför de väpnade männen+ och sade: ”Lovprisa Jehova,+ ty hans kärleksfulla omtanke* varar till oöverskådlig tid.”+ 22  Och vid den tidpunkt då de började med sitt fröjderop och sin lovprisning, lät Jehova några som låg i bakhåll+ anfalla Ammons söner, Moab och folket från Seirs bergstrakt som var på väg in i Juda, och de började slå ner varandra.+ 23  Och Ammons söner och Moab reste sig mot invånarna från Seirs bergstrakt+ för att viga dem åt tillintetgörelse och förinta dem, och så snart de var färdiga med invånarna från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.+ 24  När Juda kom till vakttornet i vildmarken,+ och de vände ansiktet mot skaran, se, då låg deras döda kroppar där, fallna till marken.+ Ingen hade undkommit. 25  Och när Jehosạfat och hans folk kom för att plundra och ta byte+ från dem, fann de bland dem en mängd ägodelar och kläder* och dyrbarheter; och de tog för sig så mycket att de inte kunde bära mer.+ Och i tre dagar fortsatte de att plundra, ty bytet var mycket stort. 26  Och på fjärde dagen samlades de på Berạkalågslätten, ty där välsignade de Jehova.+ Därför gav de den platsen namnet+ Berạkalågslätten,* som den heter än i dag. 27  Sedan vände alla män från Juda och Jerusalem om, med Jehosạfat i spetsen. De återvände till Jerusalem med glädje, eftersom Jehova hade låtit dem glädja sig över sina fiender.+ 28  Så kom de till Jerusalem, till Jehovas hus,+ med harpor+ och med lyror+ och med trumpeter.+ 29  Och skräck+ för Gud kom över alla ländernas kungariken, när de hörde att Jehova hade stridit mot Israels fiender.+ 30  Så hade Jehosạfats kungarike ro, och hans Gud gav honom i fortsättningen vila på alla sidor.+ 31  Och Jehosạfat+ fortsatte att regera över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Och hans mors namn var Asụba;+ hon var dotter till Silhi. 32  Och han vandrade på sin far Asas väg,+ och han vek inte av därifrån; han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon.+ 33  Men offerhöjderna+ försvann inte, och folket hade ännu inte gjort sitt hjärta berett för sina förfäders Gud.+ 34  Och Jehosạfats historia i övrigt, från början till slut, se, om den står det skrivet bland Jẹhus,+ Hạnanis+ sons, ord, som är upptagna i ”Boken+ om Israels kungar”. 35  Och efter detta ingick Jehosạfat, Judas kung, kompanjonskap med Ahạsja,+ Israels kung, som handlade ondskefullt.+ 36  Han gjorde honom nämligen till sin kompanjon när det gällde att bygga skepp som skulle gå till Tarsis,+ och de byggde skepp i Esjon-Geber.+ 37  Men Eliẹser, son till Dodavạhu från Marẹsa, profeterade mot Jehosạfat och sade: ”Eftersom du har ingått kompanjonskap med Ahạsja,+ skall Jehova bryta ner dina verk.”+ Och skeppen slogs i spillror,+ så att de inte kunde gå till Tarsis.+

Fotnoter

”några av Ammonim”. Ordagr.: ”av (från) Ammonim”. Hebr.: meha‛Ammōnịm, plur. med bestämd artikel. Genom en omkastning av två bokstäver i M: ”Meunim”, ”meuniterna”; LXX: ”minéerna”; Vgc: ”ammoniterna”.
Dvs. Dödahavsområdet.
”från Edom”, en hebr. hs; hebr.: me’Arạm, ”från Aram (Syrien)”; grek.: apọ Syrịas; lat.: de Sỵria; Sy: ”Röda havet”.
Ordagr.: ”och vände sitt ansikte till att söka Jehova”.
”i ... församling”. Hebr.: biqhạl; grek.: en ekklēsịai.
El.: ”din käre vän”. Hebr.: ’ohavkhạ (av verbet ’ahạv, ”älska”), ”din älskare”, dvs. den som älskar dig. Lat.: amịci tụi.
”mot dem”. Ordagr.: ”inför deras ansikte”, ”framför dem”. Se not till 1Mo 10:9, ”i opposition mot”.
El.: ”hans lojala kärlek”.
”kläder”, Vg och 7 hebr. hss; M: ”döda kroppar”.
Namnet ”Beraka” betyder ”välsignelse”.