Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Samuelsboken 9:1–27

 Nu fanns det en man av Benjamin vars namn var Kis;+ han var son till Ạbiel, son till Seror, son till Bẹkorat, son till Afịa, en benjaminit,*+ en mäktig och förmögen man.+  Och han hade en son vars namn var Saul,+ ung och ståtlig,* och det var ingen man bland Israels söner som var ståtligare än han; han var längre än allt folket, som bara nådde honom till skuldrorna.+  Och åsninnorna,+ som tillhörde Kis, Sauls far, kom bort. Då sade Kis till sin son Saul: ”Jag ber dig, ta med dig en av medhjälparna och bryt upp, ge dig av, leta efter åsninnorna.”  Och han* gick genom Efraims+ bergstrakt+ och gick vidare genom Salịsas land,+ men de fann dem inte. Och de gick så vidare genom Sạalims land, men de var inte där. Sedan gick han vidare genom benjaminiternas land, men de fann dem inte.  De kom in i Sufs land; och Saul sade till sin medhjälpare som var med honom: ”Kom, låt oss vända tillbaka, annars slutar min far upp att bekymra sig om åsninnorna och blir orolig för oss.”+  Men han sade till honom: ”Se, jag ber dig! Det finns en Guds man*+ i den här staden, och mannen hålls i ära. Allt vad han säger inträffar ofelbart.+ Låt oss gå dit nu. Kanske kan han ge oss besked om vilken väg vi skall gå.”  Då sade Saul till sin medhjälpare: ”Och om vi går, vad skall vi ta med oss till mannen?+ Brödet i våra påsar har ju tagit slut, och det finns inget vi kan ta med som gåva+ till den sanne Gudens man. Vad har vi med oss?”  Medhjälparen svarade då Saul ännu en gång och sade: ”Se, jag har en fjärdedels sikel*+ silver hos mig, och jag skall* ge den till den sanne Gudens man, så ger han oss besked om vår väg.”  (När en man i forna tider i Israel gick för att söka Gud, skulle han ha sagt så: ”Kom, låt oss gå till siaren.”+ Profeten av i dag brukade man nämligen i forna tider kalla siare.) 10  Då sade Saul till sin medhjälpare: ”Ditt förslag är bra.+ Kom, låt oss gå.” Och de gav sig i väg till staden där den sanne Gudens man var. 11  Medan de gick uppför stigningen till staden träffade de på några flickor som gick ut för att hämta upp vatten.+ Då sade de till dem: ”Är siaren+ här?” 12  De svarade dem då och sade: ”Det är han. Se! Han är där framme. Skynda er nu, för i dag har han kommit till staden; i dag är det nämligen ett slaktoffer+ för folket på offerhöjden.+ 13  När ni kommer in i staden, kommer ni genast att träffa honom, innan han går upp på offerhöjden för att äta; ty folket äter inte förrän han kommer, eftersom det är han som välsignar slaktoffret.+ Först därefter kan de som är inbjudna äta. Så gå nu dit upp, för just nu kan ni träffa honom.” 14  Då gick de vidare upp till staden. När de kom in i staden, se, då kom Samuel emot dem på väg upp till offerhöjden. 15  Men dagen innan Saul kom hade Jehova uppenbarat det för Samuel*+ och sagt: 16  ”I morgon vid den här tiden sänder jag till dig en man från Benjamins land,+ och honom skall du smörja+ till ledare för mitt folk Israel; och han skall rädda mitt folk från filistéernas hand,+ för jag har sett mitt folks betryck,* eftersom deras höga rop har nått mig.”+ 17  Och Samuel såg Saul, och Jehova svarade honom: ”Här är den man om vilken jag sade till dig: ’Det är denne som skall hålla mitt folk i tygeln.’”+ 18  Saul gick nu fram till Samuel mitt i porten och sade: ”Tala om för mig, det ber jag dig: Var är siarens hus?” 19  Samuel svarade då Saul och sade: ”Det är jag som är siaren. Gå före mig upp på offerhöjden, och ni skall äta med mig i dag,+ men i morgon bitti skall jag skicka i väg dig, och jag skall ge dig besked om allt som är i ditt hjärta.+ 20  Vad åsninnorna angår, som kom bort för dig för tre dagar sedan,+ så fäst inte ditt hjärta+ vid dem, för de har blivit funna. Och vem tillhör alla Israels dyrbara skatter?+ Är det inte dig och hela din fars hus?” 21  Då svarade Saul och sade: ”Är jag inte en benjaminit, från den minsta+ av Israels stammar,+ och min släkt den obetydligaste av alla släkter i Benjamins stam?+ Varför talar du då till mig på det sättet?”+ 22  Samuel tog sedan Saul och hans medhjälpare och förde dem till matsalen och gav dem plats överst+ bland de inbjudna; och de var omkring trettio män. 23  Samuel sade nu till kocken: ”Ta fram den portion som jag gav dig, den om vilken jag sade till dig: ’Lägg undan den hos dig.’” 24  Då lyfte kocken upp lårstycket och vad som var på det och lade det för Saul. Och han sade: ”Här är det som har blivit sparat.* Lägg för dig. Ät, för man har sparat det åt dig för den fastställda tiden för att du skulle äta med de inbjudna.”* Så åt Saul tillsammans med Samuel den dagen. 25  Därefter gick de ner från offerhöjden+ till staden, och han fortsatte att tala med Saul uppe på taket.+ 26  Så steg de upp tidigt,* och så snart morgonrodnaden bröt fram ropade Samuel till Saul på taket och sade: ”Stig upp, så att jag kan skicka i väg dig.” Då steg Saul upp, och de båda, han och Samuel, gick ut utanför. 27  Medan de gick ner, vid utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till medhjälparen+ att han skall gå vidare före oss” – så gick han vidare – ”men stanna själv kvar nu, så skall jag låta dig höra Guds ord.”*

Fotnoter

Ordagr.: ”en son till en jaminitisk man”.
El.: ”god”.
”han”, MSy; LXXVg: ”de”.
”en Guds man”. El.: ”en gudsman”. Hebr.: ’ish-’Elohịm.
Se Tillägg 8A.
”jag skall”, M; LXX: ”du skall”.
Ordagr.: ”blottat (avtäckt, öppnat) Samuels öra”.
”mitt folks betryck (nöd)”, TLXX; MSyVg: ”mitt folk”.
”det som har blivit sparat”, genom en texträttelse; M: ”det som har lämnats kvar”.
”för att du skulle äta med de inbjudna”, genom en texträttelse. Ordagr.: ”i det han [el.: jag] sade: ’Folket har jag inbjudit’”; innebörden i M osäker.
”och han fortsatte att tala med Saul uppe på taket. (26) Så steg de upp tidigt”, M; LXX: ”och man ordnade en bädd åt Saul uppe på taket, (26) och han lade sig att sova”; Vgc: ”och han talade med Saul uppe på taket; och Saul sträckte ut sig på taket och sov. (26) Och då de hade stigit upp på morgonen”.
”Guds ord”. Hebr.: devạr ’Elohịm. Jfr Dom 3:20.