Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Samuelsboken 3:1–21

 Under tiden utförde pojken Samuel tjänst+ för Jehova inför Eli, och Jehovas ord+ hade blivit sällsynt i de dagarna;+ syner+ var inte vanliga.  Nu hände det sig en dag att Eli låg på sin plats, och hans ögon hade börjat bli svaga;+ han kunde inte se.  Och Guds lampa* var ännu inte släckt, och Samuel låg i Jehovas tempel,+ där Guds ark var.  Då ropade Jehova på Samuel.* Han sade då: ”Här är jag.”+  Och han sprang bort till Eli och sade: ”Här är jag; du ropade ju på mig.” Men han sade: ”Jag har inte ropat. Lägg dig igen.” Då gick han och lade sig.  Men Jehova ropade än en gång: ”Samuel!”+ Då steg Samuel upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag; du ropade ju på mig.” Men han sade: ”Jag har inte ropat, min son.+ Lägg dig igen.”  (Och Samuel hade ännu inte lärt känna Jehova, och Jehovas ord hade ännu inte uppenbarats för honom.)+  Så ropade Jehova åter, för tredje gången: ”Samuel!” Då steg han upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag; du ropade ju på mig.” Då förstod Eli att det var Jehova som ropade på pojken.  Därför sade Eli till Samuel: ”Gå och lägg dig, och om han ropar på dig skall du säga: ’Tala, Jehova, för din tjänare hör.’” Så gick Samuel och lade sig på sin plats. 10  Sedan kom Jehova och ställde sig där och ropade som de andra gångerna: ”Samuel, Samuel!” Då sade Samuel: ”Tala, för din tjänare hör.”+ 11  Och Jehova sade vidare till Samuel: ”Se! Jag gör+ något i Israel som skall få det att skrälla i båda öronen på var och en som får höra om det.+ 12  På den dagen skall jag låta Eli drabbas av allt som jag har sagt angående hans hus, från början till slut.+ 13  Och du skall berätta* för honom att jag dömer hans hus+ till oöverskådlig tid för den missgärning som han har känt till,+ ty* hans söner nedkallar ont över Gud,*+ och han har inte förebrått dem.+ 14  Och det är därför jag har svurit Elis hus en ed, att den missgärning som vilar på Elis hus aldrig någonsin skall kunna sonas genom slaktoffer eller genom offergåva.”+ 15  Och Samuel låg kvar ända till morgonen.* Då öppnade han dörrarna till Jehovas hus.+ Och Samuel var rädd för att berätta om synen för Eli.+ 16  Men Eli ropade på Samuel och sade: ”Samuel, min son!” Då sade han: ”Här är jag.” 17  Och han sade vidare: ”Vad är det ord som han har talat till dig? Jag ber dig, dölj det inte för mig.+ Så må Gud göra mot dig, och så må han lägga mer därtill,+ om du döljer för mig något av allt det som han har talat till dig.” 18  Då talade Samuel om allt för honom, och han dolde ingenting för honom. Då sade han: ”Det är Jehova. Låt honom göra det som är gott i hans ögon.”+ 19  Och Samuel växte nu upp, och Jehova visade sig vara med honom+ och lät inte något av alla sina ord falla till jorden.+ 20  Och det stod klart för hela Israel från Dan till Beershẹba+ att Samuel var betrodd med ställningen som profet åt Jehova.+ 21  Och Jehova fortsatte att visa sig+ i Silo, ty Jehova uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Jehovas ord.+

Fotnoter

”Guds lampa”, dvs. lampstället. Se 3Mo 24:2, 3.
”ropade ... på Samuel”, MSyVg; LXX: ”ropade ...: ’Samuel, Samuel!’” Se v. 10.
”Och du skall berätta”, i överensstämmelse med v. 15; MLXXSyVg: ”Och jag har berättat”.
”för den missgärning som han har känt till, ty”, enl. MSy; genom en texträttelse: ”därför att han har känt till att”; LXX: ”för hans söners orättfärdigheter, ty”.
”Gud”, den ursprungliga läsarten, men ändrades av soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) till ”sig”. En av soferims 18 texträttelser. Grek.: theọn, ”Gud”. Se Tillägg 2B.
LXX tillägger: ”och steg upp tidigt på morgonen”.