Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Samuelsboken 23:1–29

23  Med tiden kom man och rapporterade till David och sade: ”Se, filistéerna håller på att kriga mot Kegịla,+ och de är i färd med att plundra tröskplatserna.”+  David frågade+ då Jehova och sade: ”Skall jag dra ut och slå de här filistéerna?” Jehova sade då till David: ”Dra ut och slå filistéerna och rädda Kegịla.”  Men Davids män sade till honom: ”Se, vi är rädda medan vi är här i Juda,+ och hur mycket mer då, om vi drar i väg till Kegịla mot filistéernas slaglinjer!”+  David frågade då Jehova ännu en gång.+ Jehova svarade honom nu och sade: ”Bryt upp och dra ner till Kegịla, för jag ger filistéerna i din hand.”+  David drog därför i väg med sina män till Kegịla och stred mot filistéerna och drev med sig deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. Så räddade David invånarna i Kegịla.+  När Ẹbjatar,+ Ahimẹleks son, flydde till David i Kegịla, hade han en efọd+ med sig dit ner.*  Med tiden blev det rapporterat till Saul att David hade kommit till Kegịla.+ Då sade Saul: ”Gud har utlämnat* honom i min hand,+ för han har stängt in sig genom att gå in i en stad med dörrar och bommar.”  Då bådade Saul upp allt folket till krig för att dra ner till Kegịla och belägra David och hans män.  Men David fick veta att Saul smidde ont+ mot honom. Därför sade han till prästen Ẹbjatar: ”Bär fram efọden.”+ 10  Och David sade: ”Jehova, Israels Gud,+ din tjänare har uttryckligen hört att Saul söker komma till Kegịla och fördärva staden för min skull.+ 11  Kommer Kegịlas jordägare* att utlämna mig i hans hand? Kommer Saul att dra ner hit, som din tjänare har hört? Jehova, Israels Gud, underrätta din tjänare, det ber jag dig.” Då sade Jehova: ”Han kommer att dra ner.”+ 12  Och David sade vidare: ”Kommer Kegịlas jordägare att utlämna mig och mina män i Sauls hand?” Jehova sade: ”De kommer att utlämna er.”+ 13  Genast bröt David upp med sina män, omkring 600* man,+ och de drog ut från Kegịla och fortsatte att vandra omkring där de kunde vandra omkring. Och det blev rapporterat för Saul att David hade flytt undan från Kegịla, och så avstod han från att dra ut. 14  Och David bosatte sig i vildmarken, bland bergfästena, och han stannade kvar i bergstrakten i Sifs+ vildmark. Och Saul sökte efter honom hela tiden,+ men Gud* gav honom inte i hans hand.+ 15  Och David kände fortfarande fruktan, ty* Saul hade dragit ut för att trakta efter hans själ, medan David var i Sifs vildmark, i Hores.*+ 16  Jonatan, Sauls son, bröt nu upp och gick till David i Hores och styrkte+ honom i hans förhållande till Gud.+ 17  Och han sade till honom: ”Var inte rädd;+ ty min far Sauls hand kommer inte att finna dig, och det är du som skall bli kung+ över Israel, och själv skall jag bli den som är näst efter dig; och det vet också min far Saul.”+ 18  Sedan slöt de båda ett förbund+ inför Jehova; och David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick till sitt hem. 19  Senare gick männen från Sif*+ upp till Saul i Gịbea+ och sade: ”Håller sig inte David gömd+ hos oss bland bergfästena i Hores,+ på Hakịlakullen,+ som ligger till höger om Jẹshimon?*+ 20  Och nu, o kung, kom ner närhelst din själ önskar+ att komma ner, och det blir vår sak att utlämna honom i kungens hand.”+ 21  Då sade Saul: ”Välsignade är ni av Jehova,+ för ni har haft medömkan med mig. 22  Gå nu, det ber jag er, var ännu mer ihärdiga och ta reda på och se hans plats, där hans fot går – vem som än har sett honom där – för man har sagt mig att han är mycket förslagen.+ 23  Och se och ta reda på alla gömställen där han gömmer sig och kom tillbaka till mig med säkra upplysningar,* så skall jag gå med er; och om han är i landet, skall jag söka efter honom omsorgsfullt bland alla Judas tusenden.”*+ 24  Då bröt de upp och gick till Sif+ före Saul, medan David och hans män var i Maons+ vildmark i Ạraba,*+ söder* om Jẹshimon. 25  Senare kom Saul med sina män för att söka efter honom.+ När man berättade det för David begav han sig genast ner till den branta klippan+ och stannade kvar* i Maons vildmark. När Saul fick höra det satte han efter+ David in i Maons vildmark. 26  Saul kom nu till ena sidan berget, och David och hans män var på andra sidan berget. Då fick David bråttom att komma undan+ Saul, allt medan Saul och hans män kringrände David och hans män för att gripa dem.+ 27  Men en budbärare kom till Saul och sade: ”Skynda dig och kom, för filistéerna har gjort ett infall i landet!” 28  Då vände Saul om och slutade upp att förfölja David+ och drog i väg för att möta filistéerna. Därför har man kallat denna plats ”Delningarnas branta klippa”.* 29*  Sedan begav sig David upp därifrån och bosatte sig bland bergfästena i En-Gedi.+

Fotnoter

El.: ”följde en efod med honom dit ner”. Ordagr.: ”kom en efod ner, i hans hand”, M; T: ”förde han ner efoden ...”.
”utlämnat (sålt)”, genom att ändra den första bokstaven i verbet i M; TLXX: ”sålt”; Vg: ”övergett (prisgett)”; M: ”förkastat”, ”gjort [honom] främmande”.
”jordägare”. El.: ”(med)borgare (herrar, ägare)”. Hebr.: va‛alẹ̄ (av bạ‛al); Vg: ”män”.
”600”, MSyVg; LXX: ”400”.
”Gud”, MSyVg; LXX: ”Jehova”.
”kände fortfarande fruktan, ty”, med en avvikande vokalisation av det hebr. verbet; M: ”fick se att”.
Betyder ”skogbevuxen plats”, ”skogsområde”.
”männen från Sif”. El.: ”sifiterna”.
El.: ”ödemarken”, ”öknen”.
El.: ”med bevis”, ”när ni vet säkert”. Hela satsen skulle också kunna återges: ”och ni skall absolut (helt visst) komma tillbaka till mig”.
El.: ”Judas stams underavdelningar”.
Den del av den stora gravsänkan som sträcker sig söderut från Döda havet till Aqabaviken, en arm av Röda havet.
Ordagr.: ”till höger”, dvs. när man står vänd mot öster.
”till den branta klippan och stannade kvar”, MSyVg; LXX: ”till den branta klippan som är”.
El.: ”Skiljeklippan”; el.: ”Sela-Hammahlekot”, ett ord som också kan syfta på en klippa med hala ställen.
I MLXXVg börjar kap. 24 här.