Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Samuelsboken 22:1–23

22  Så gick nu David därifrån+ och flydde+ undan till Adụllams+ grotta;+ och hans bröder och hela hans fars hus fick höra det och begav sig ner dit till honom.  Och alla män som var i trångmål+ och alla män som hade fordringsägare+ och alla män som var bittra i själen+ samlades hos honom,+ och han blev deras anförare;*+ och omkring 400 man slöt sig till honom.  Senare gick David därifrån till Mispe i Moab och sade till Moabs kung:+ ”Jag ber dig, låt min far och min mor+ bo hos er,* tills jag vet vad Gud kommer att göra med mig.”  Han lämnade dem då hos Moabs kung, och de bodde kvar hos honom alla de dagar David var i bergfästet.*+  Men profeten Gad+ sade till David: ”Du skall inte bo kvar i bergfästet. Dra bort och bege dig till Judas land.”+ Då drog David bort och kom till Heretskogen.  Men Saul fick höra att David och de män som var med honom hade blivit upptäckta, och Saul satt då i Gịbea under tamarisken+ på höjden* med sitt spjut+ i handen och med alla sina tjänare stående omkring sig.  Då sade Saul till sina tjänare som stod omkring honom: ”Lyssna, det ber jag er, ni benjaminiter. Kommer också Ịsais son+ att ge åkrar och vingårdar åt er alla?+ Kommer han att sätta er alla till anförare för skaror på tusen+ och anförare för skaror på hundra?  Ni har ju alla sammansvurit er mot mig; och ingen avslöjar+ för mig* att min son sluter* förbund+ med Ịsais son, och ingen av er har medkänsla med mig* och avslöjar för mig att min son har eggat upp min tjänare mot mig som en som ligger i bakhåll,* som fallet är denna dag.”  Edomén Doeg,+ som var satt över* Sauls tjänare, tog då till orda och sade: ”Jag såg Ịsais son komma till Nob, till Ahimẹlek,+ Ạhitubs son.+ 10  Och han frågade+ Jehova* för hans räkning och gav honom proviant,+ och filistén Goljats svärd+ gav han honom.” 11  Genast sände kungen bud för att kalla till sig prästen Ahimẹlek, Ạhitubs son, och hela hans fars hus, prästerna som var i Nob.+ Så kom de då alla till kungen. 12  Saul sade nu: ”Hör på, det ber jag dig, du Ạhitubs son!” Han sade: ”Här är jag, min herre.” 13  Och Saul sade vidare till honom: ”Varför har ni sammansvurit er mot mig,+ du och Ịsais son, genom att du har gett honom bröd och svärd och frågat* Gud för hans räkning, för att han skulle resa sig mot mig som en som ligger i bakhåll, som fallet är denna dag?”+ 14  Då svarade Ahimẹlek kungen och sade: ”Vem bland alla dina tjänare är som David+ – en trogen+ man, kungens svärson,+ chef för din livvakt och ärad i ditt hus?+ 15  Är det i dag som jag har börjat fråga+ Gud för hans räkning? Det är otänkbart för mig! Kungen må inte lägga sin tjänare och hela min fars hus något till last, för din tjänare visste ingenting om allt detta, varken litet eller stort.”+ 16  Men kungen sade: ”Du skall ovillkorligen dö,+ Ahimẹlek, du med hela din fars hus.”+ 17  Sedan sade kungen till löparna+ som stod omkring honom: ”Träd fram och döda Jehovas präster, eftersom också deras hand är med David och eftersom de visste att han var på flykt och de inte avslöjade det för mig!”*+ Men kungens tjänare ville inte sträcka ut sin hand för att angripa Jehovas präster.+ 18  Då sade kungen till Doeg:+ ”Träd fram du och angrip prästerna!” Omedelbart vände sig edomén+ Doeg och angrep själv prästerna och dödade+ på den dagen åttiofem män som bar efọd+ av linne.* 19  Också Nob,+ prästernas stad, slog han med svärdsegg, både män och kvinnor, både barn och dibarn och tjurar och åsnor och får, med svärdsegg. 20  Men en enda son till Ahimẹlek, Ạhitubs son, vilkens namn var Ẹbjatar,+ lyckades komma undan och flydde i väg och följde David. 21  Och Ẹbjatar berättade för David att Saul hade dräpt Jehovas präster. 22  Då sade David till Ẹbjatar: ”Jag visste det den dagen+ att eftersom edomén Doeg var där skulle han helt visst underrätta Saul.+ Det är jag som har gjort orätt mot* varje själ i din fars hus. 23  Stanna nu bara hos mig. Var inte rädd, ty den som traktar efter min själ traktar efter din själ, ja, du behöver beskydd hos mig.”+

Fotnoter

Ordagr.: ”till en anförare (furste) över dem”. Hebr.: ‛alēhẹm lesạr. Se not till 1Mo 40:2.
Ordagr.: ”låt ... dra ut [för att vara] hos er”.
El.: ”på den otillgängliga platsen”. Sy: ”i Mispa”.
”på höjden”. El.: ”i Rama”. Hebr.: baramạh; LXXB,Lagarde: ”i Bama”.
Ordagr.: ”blottar (avtäcker, öppnar) mitt öra”.
Ordagr.: ”skär”. Se not till 1Mo 15:18.
El.: ”visar sympati för mig”.
”en som ligger i bakhåll”, MVg; LXX: ”en fiende”.
El.: ”som stod hos (tillsammans med)”.
”Jehova”, MVg; LXXSy: ”Gud”.
”och frågat”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
Ordagr.: ”de blottade (avtäckte, öppnade) inte mitt öra”.
”av linne”, MSyVg; saknas i LXX.
Ordagr.: ”Jag, jag har vänt mig mot”, M; SyVg: ”Jag är skyldig med avseende på”; LXX: ”Jag är ansvarig för”.