Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Samuelsboken 18:1–30

18  Och så snart han hade slutat att tala med Saul blev Jonatans*+ själ bunden+ vid Davids själ, och Jonatan började älska honom som sin egen själ.+  Den dagen tog Saul honom till sig, och han lät honom inte återvända till sin fars hus.+  Jonatan och David slöt sedan ett förbund,+ eftersom han älskade honom som sin egen själ.+  Vidare tog Jonatan av sig den ärmlösa överklädnad som han hade på sig och gav den åt David och även sina andra kläder, ja också sitt svärd och sin båge och sitt bälte.  Och så drog David ut. Vart Saul än skickade i väg honom handlade han med insikt,+ så Saul satte honom över krigsmännen;+ och det syntes gott i allt folkets ögon och även i Sauls tjänares ögon.  Och när de kom hem, när David återvände efter att ha slagit filistéerna,* kom kvinnorna ut från alla Israels städer med sång+ och dans för att möta kung Saul, med tamburiner,+ med glädje+ och med lutor.  Och kvinnorna som firade segern sjöng växelsång och sade: ”Saul har slagit sina tusen och David sina tio tusen.”+  Då blev Saul mycket vred,+ och dessa ord misshagade honom,* så han sade: ”De har gett David tio tusen, men mig har de gett tusen, och nu återstår det bara att ge honom kungamakten!”+  Och alltifrån den dagen såg Saul misstänksamt på David.+ 10  Och dagen därpå+ började en ond ande från Gud verka på Saul,+ så att han betedde sig som en profet+ inne i huset, medan David spelade+ som i forna dagar; och Saul hade ett spjut i handen.+ 11  Och Saul slungade spjutet+ och sade: ”Jag skall spetsa David vid väggen!”+ Men David vek undan för honom två gånger.+ 12  Och Saul blev rädd+ för David, eftersom Jehova visade sig vara med honom,+ men han hade vänt sig ifrån Saul.+ 13  Därför avlägsnade Saul honom från sitt sällskap+ och satte honom åt sig till anförare för tusen man; och han drog ut och kom hem i spetsen för folket.+ 14  Och David handlade med insikt+ på alla sina vägar, och Jehova var med honom.+ 15  Och Saul såg att han handlade med stor insikt,+ så han var förskräckt för honom. 16  Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han drog ut och kom hem i spetsen för dem. 17  Saul sade nu till David: ”Här är min äldsta dotter, Merab.+ Henne ger jag dig till hustru.+ Visa dig bara vara en tapper man för mig och utkämpa Jehovas krig.”*+ Men Saul sade till sig själv: ”Må inte min hand komma över honom, utan må filistéernas hand komma över honom.”+ 18  Då sade David till Saul: ”Vem är jag, och vilka är mina släktingar, min fars släkt, i Israel, eftersom jag skulle bli svärson till kungen?”+ 19  Men vid den tidpunkt då Sauls dotter Merab skulle ges åt David hade hon redan blivit given åt meholatiten+ Ạdriel+ till hustru. 20  Nu var Sauls dotter Mikal+ förälskad i David, och man gick och berättade det för Saul, och saken var till hans belåtenhet.* 21  Så Saul sade: ”Jag ger henne åt honom, så att hon kan bli en snara för honom+ och filistéernas hand kan komma över honom.” Saul sade därför till David: ”Genom en av de två kvinnorna* skall du i dag bli min svärson.” 22  Dessutom befallde Saul sina tjänare: ”Tala med David i hemlighet och säg: ’Se! Kungen har funnit behag i dig, och alla hans tjänare har fattat kärlek till dig. Så bli nu kungens svärson.’” 23  Men när Sauls tjänare talade dessa ord för Davids öron sade David: ”Är det en lätt sak i era ögon att bli kungens svärson? Jag är ju en fattig+ och ringa aktad man.”+ 24  Då rapporterade Sauls tjänare till honom och sade: ”Med sådana ord talade David.” 25  Då sade Saul: ”Detta är vad ni skall säga till David: ’Kungen önskar inte någon brudgåva,+ utan förhudarna+ från 100 filistéer som en hämnd+ på kungens fiender.’” Men Saul hade planerat att fälla David genom filistéernas hand. 26  Då rapporterade hans tjänare dessa ord till David, och saken var till Davids belåtenhet,* att bli kungens svärson,+ och dagarna hade ännu inte utlöpt. 27  Så David bröt upp, och han och hans män gav sig av och slog ihjäl+ 200* man bland filistéerna, och David kom och hade med sig deras förhudar+ och gav dem i fullt antal åt kungen, för att han skulle bli kungens svärson. Saul i sin tur gav honom sin dotter Mikal till hustru.+ 28  Och Saul såg nu och visste att Jehova var med David,+ och Mikal, Sauls dotter, älskade honom.*+ 29  Saul kände därför allt större fruktan för David, och Saul blev Davids fiende för alltid.+ 30  Och filistéernas furstar+ brukade dra ut, och det hände varje gång de drog ut att David handlade med större insikt+ än någon annan av Sauls tjänare; och hans namn blev mycket aktat.+

Fotnoter

Ordagr.: ”Jehonatans”. Se not till 19:1.
Ordagr.: ”filistén”, men använt i kollektiv betydelse. I LXXB saknas texten från 17:55 och hit.
Ordagr.: ”och detta ord var uselt (dåligt, ont) i hans ögon”.
El.: ”strider”.
Ordagr.: ”och saken (ordet) var rätt i hans ögon”.
”Genom en av de två kvinnorna”, T; M: ”Genom två”, dvs. för andra gången.
Ordagr.: ”och saken (ordet) var rätt i Davids ögon”.
”200”, MSyVg; LXX: ”100”.
”med David, och hela Israel älskade honom”, LXX.