Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Samuelsboken 17:1–58

17  Och filistéerna+ samlade sina läger till krig. När de hade samlats vid Soko,+ som hör till Juda, slog de läger mellan Soko och Asẹka,+ i Efes-Dammim.+  Men Saul och Israels män samlade sig och slog läger på Elahs lågslätt,+ och de ställde upp sig i stridsformering för att möta filistéerna.  Och filistéerna stod på berget på ena sidan, och israeliterna stod på berget på andra sidan, med dalen mellan sig.  Och en tvekampskämpe gick så ut ur filistéernas läger; hans namn var Goljat,+ från Gat,+ och han var sex alnar och ett fingerspann* lång.+  Och han hade en kopparhjälm på huvudet, och han var klädd i en pansarskjorta med överlappande fjäll, och pansarskjortan+ var av koppar och vägde 5 000 siklar.*  Och han hade benskenor av koppar på benen och ett kastspjut+ av koppar över skuldrorna.  Och träskaftet på hans spjut var som en vävbom,+ och spetsen på hans spjut var av järn och vägde 600 siklar;* och den som bar den stora skölden gick framför honom.  Han stod nu stilla och ropade till Israels slaglinjer+ och sade till dem: ”Varför kommer ni ut och ställer upp er i stridsformering? Är jag inte filistén och ni tjänare+ som tillhör Saul? Välj ut en man åt er, och låt honom komma ner till mig.  Om han förmår strida mot mig och han slår ihjäl mig, då skall vi bli era tjänare. Men om jag är hans överman och jag slår ihjäl honom, så skall ni bli våra tjänare, och ni skall tjäna oss.”+ 10  Och filistén sade vidare: ”Jag har i dag smädat+ Israels slaglinjer. Ge mig en man, så att vi får strida med varandra!”+ 11  När Saul+ och hela Israel hörde dessa ord från filistén blev de förfärade, och de var mycket rädda.+ 12*  Nu var David son till den efratit+ från Betlehem i Juda som hette Ịsai och som hade åtta söner.+ Och i Sauls dagar var mannen redan gammal bland män.* 13  Och Ịsais tre äldsta söner drog så i väg. De följde Saul ut i kriget,+ och namnen på hans tre söner som hade dragit med ut i kriget var Ẹliab,+ den förstfödde, och Abinạdab,+ hans andre son, och Sammah,+ den tredje. 14  Och David var den yngste,+ och de tre äldsta hade följt med Saul. 15  Och David brukade då och då ge sig av från Saul och återvända till Betlehem för att valla sin fars får.+ 16  Och i fyrtio dagar steg filistén fram, tidigt på morgonen och på kvällen, och ställde sig där. 17  Ịsai sade nu till sin son David: ”Var snäll och ta åt dina bröder den här efan* rostad säd+ och de här tio bröden, och bär dem kvickt till lägret, till dina bröder. 18  Och de här tio portionerna mjölk* skall du ta med till anföraren för de tusen;+ dessutom skall du se till dina egna bröder, om det står väl till med dem,+ och du skall ta med en pant från dem.” 19  Under tiden var Saul och de och Israels alla andra män på Elahs lågslätt+ och stred mot filistéerna.+ 20  David steg då upp tidigt på morgonen och lämnade fåren i vaktarens vård och tog upp sin packning och gick i väg, alldeles som Ịsai hade befallt honom.+ När han kom till lägerinhägnaden+ var militärstyrkorna på väg ut till slaglinjen,+ och de höjde ett stridsrop. 21  Och Israel och filistéerna ställde upp sig, slaglinje mot slaglinje. 22  Genast lämnade David ifrån sig packningen+ i trossvaktens vård+ och sprang i väg till slaglinjen. När han kom dit frågade han om det stod väl till med hans bröder.+ 23  Medan han talade med dem, se, då trädde tvekampskämpen, vars namn var Goljat,+ filistén från Gat,+ fram från filistéernas slaglinjer, och han talade på samma sätt som förut,+ och David hörde det. 24  Men alla Israels män tog till flykten när de fick se mannen, och de var mycket rädda.+ 25  Och Israels män sade: ”Har ni sett den här mannen som träder fram? Det är ju för att smäda+ Israel som han träder fram. Och den man som slår ihjäl honom, honom skall kungen göra mycket rik, och han skall ge honom sin egen dotter,+ och hans fars hus skall han göra fritt i Israel.”+ 26  David sade då till de män som stod strax intill honom: ”Vad skall man göra med den man som slår ihjäl den där filistén+ där borta och avlägsnar smäleken ifrån Israel?+ Ty vem är den här oomskurne+ filistén, eftersom han får smäda+ den levande Gudens* slaglinjer?”+ 27  Då upprepade folket orden för honom och sade: ”Så skall man göra med den man som slår ihjäl honom.” 28  Och Ẹliab,+ hans äldste bror, hörde när han talade med männen, och Ẹliabs vrede upptändes mot David,+ så att han sade: ”Varför har du kommit ner? Och i vems vård lämnade du kvar de där få fåren i vildmarken?+ Jag känner din förmätenhet och ditt hjärtas ondska,+ för du har kommit ner för att se striden.”+ 29  Då sade David: ”Vad har jag nu gjort? Det var ju bara en fråga.”+ 30  Så vände han sig bort ifrån honom mot en annan och upprepade frågan,+ och folket gav honom samma svar som tidigare.+ 31  Så kom de ord som David hade talat att bli hörda, och man omtalade dem för Saul. Därför lät han hämta honom.* 32  David sade då till Saul: ”Må inte hjärtat bli modfällt i någon människa.*+ Jag, din tjänare, skall gå bort och strida mot den där filistén.”+ 33  Men Saul sade till David: ”Du kan inte gå emot den här filistén och strida mot honom,+ för du är bara en pojke,+ och han är en krigsman alltifrån sina pojkår.” 34  David sade då till Saul: ”Din tjänare blev sin fars herde bland småboskapen, och det kom ett lejon,*+ och även en björn, och förde bort ett får ur hjorden. 35  Och jag gav mig ut efter vilddjuret och slog ner det+ och befriade fåret ur gapet på det. När det reste sig mot mig grep jag det i skägget och slog ner det och dödade det. 36  Både lejon och björn slog din tjänare ihjäl; och den här oomskurne filistén+ skall bli som en av dem, för han har smädat+ den levande Gudens*+ slaglinjer.”+ 37  Sedan tillade David:* ”Jehova, som befriade mig ur lejonets våld* och ur björnens våld, han är den som kommer att befria mig ur den här filisténs våld.”+ Då sade Saul till David: ”Gå, och må Jehova vara med dig.”+ 38  Saul klädde nu David i sina egna kläder, och han satte en kopparhjälm på hans huvud och klädde honom i en pansarskjorta. 39  Så spände David hans svärd utanpå kläderna och försökte gå men kunde inte, för han hade inte prövat det förut.* David sade då till Saul: ”Jag kan inte gå i det här, för jag har inte prövat det förut.” Och så tog David av sig det.+ 40  Han tog sedan sin stav i handen och valde ut åt sig de fem slätaste stenarna från regnflodsdalen och lade dem i sin herdeväska som tjänade som förvaringskärl åt honom, och han hade sin slunga+ i handen. Så gick han fram mot filistén. 41  Och filistén gick framåt, han närmade sig David mer och mer, och mannen som bar den stora skölden var framför honom. 42  När nu filistén tittade upp och såg David, föraktade+ han honom, därför att det visade sig att han var en pojke,+ och han var rödlätt,+ med vackert utseende.+ 43  Och filistén sade till David: ”Är jag en hund,+ eftersom du kommer mot mig med käppar?” Så nedkallade filistén ont över David vid sina gudar.*+ 44  Och filistén sade vidare till David: ”Kom bara hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens flygande skapelser och åt markens djur.”+ 45  Men David sade till filistén: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och kastspjut,+ men jag kommer mot dig i härarnas Jehovas namn,+ han som är Israels slaglinjers Gud och som du har smädat.+ 46  I dag skall Jehova utlämna dig i min hand,+ och jag skall slå ihjäl dig och ta huvudet av dig; och i dag skall jag ge liken i filistéernas läger* åt himlens flygande skapelser och åt jordens vilda djur;+ och hela jorden* skall veta att Israel har en Gud.*+ 47  Och hela den här församlingen skall veta att det inte är med svärd eller spjut som Jehova räddar,+ ty striden tillhör Jehova,+ och han skall ge er i vår hand.”+ 48  När nu filistén reste sig och gick fram och närmade sig för att möta David, skyndade sig David att springa fram mot slaglinjen för att möta filistén.+ 49  Och David stack handen i väskan och tog en sten därifrån och slungade den, så att han träffade+ filistén i pannan, och stenen trängde in i hans panna,* och han föll framstupa till marken.+ 50  Så visade sig David, med slunga och sten, starkare än filistén, och han slog ner filistén och dödade honom; och David hade inget svärd i handen.+ 51  Och David fortsatte att springa och ställde sig sedan över filistén. Därpå tog han hans svärd+ och drog det ur skidan och gav honom dödsstöten, när han högg av hans huvud med det.+ När filistéerna fick se att deras väldige hade dött tog de till flykten.+ 52  Då bröt Israels och Judas män upp och höjde ett härskri och förföljde+ filistéerna ända till dalen*+ och så långt som till Ekrons+ portar, och de dödligt sårade av filistéerna föll på vägen från Saarạjim,*+ ja ända till Gat och ända till Ekron. 53  Efter att häftigt ha förföljt filistéerna vände Israels söner tillbaka och plundrade+ deras läger. 54  David tog filisténs huvud+ och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.+  55*  Nu, i det ögonblick då Saul såg David gå ut för att möta filistén, sade han till härföraren Abner:+ ”Vems+ son är pojken,+ Abner?” Då sade Abner: ”Så sant din själ lever, o kung, det vet jag inte!” 56  Då sade kungen: ”Fråga du vems son den unge mannen är.” 57  Så snart David kom tillbaka efter att ha slagit ihjäl filistén tog Abner honom och förde honom inför Saul, medan han ännu hade filisténs huvud+ i handen. 58  Saul sade nu till honom: ”Vems son är du, pojke?” David svarade: ”Din tjänare Ịsais,+ betlehemitens,+ son.”

Fotnoter

”sex alnar och ett fingerspann”, dvs. omkr. 2,9 m.
Omkr. 57 kg.
Omkr. 6,8 kg.
V. 12–31 saknas i LXXB.
”hade mannen blivit gammal och var till åren kommen”, Sy; LXXLagarde: ”var mannen gammal, högt upp i åren”; Vg: ”var mannen gammal och kommen till hög ålder bland män”.
Omkr. 22 l.
”mjölk”, M; Vg: ”ost”.
”den levande Gudens”. Hebr.: ’Elohịm, följt av adjektivet chajjịm, ”levande”; båda orden är majestätsplural. I LXXASyVg står ”levande” i sing. Se not till 5Mo 5:26.
V. 12–31 saknas i LXXB.
”någon människa”, MSy; LXX: ”min herre”.
Ordagr.: ”[och] lejonet [kom]”. Hebr.: ha’arị, avser det afrikanska lejonet.
Se not till v. 26.
”Sedan tillade David”, MSyVg; saknas i LXX.
Ordagr.: ”hand”.
”och mödade sig med att gå omkring, en och två gånger”, LXX.
El.: ”sin gud”. Jfr not till 5:7.
Enl. MSyVg; LXX: ”ge dina lemmar (ditt lik) och filistéernas lägers lemmar (lik)”.
”hela jorden”. El.: ”alla jordens folk”, ”alla människor på jorden”, eftersom verbet anger plur. Jfr not till 1Mo 41:57.
Ordagr.: ”att det finns en Gud för (till) Israel”. Hebr.: ki jesh ’Elohịm leJisra’ẹl; TLXXSyVg och 15 hebr. hss: ”att det finns en Gud i Israel”.
”trängde in i hans panna”, MSyVg; LXX: ”gick rakt igenom hjälmen in i hans panna”.
”dalen”. Hebr.: ghaj’; LXX: ”Gat”.
El.: ”på de två portarnas väg”.
I LXXB saknas texten från v. 55 till och med ordet ”filistéerna” i 18:6.